Månadsarkiv: januari 2015

Add Comment Register

Att sakna sitt jobb där en lämnat en stor del av sitt hjärta…

Var och hälsade på mina barn idag. Alltså på jobbet. Fina fina barnen. Gick därifrån med hjärtat fullt av kärlek och kramar. För kramas ville dem, mycket och länge. Och berätta massa saker. Som till exempel att de saknat mig. Jag svarade att jag saknar dem också, och att jag kommer tillbaka och hälsar på snart igen. De berättade också om viktiga saker som hänt i deras liv sedan jag gick hem på ledighet. Typ att någon äntligen fått köpa både Dusty 1 och 2, att en annan fått en ny tröja, och att den tredje minsann flyttat till ett nytt hus. Det nya huset flyttades det dock till i höstas, men kommentaren fick mig att undra över barns tidsuppfattning. Jag frågade sexåringen om det kändes som om att jag hade varit borta så länge och han såg mig in i ögonen och sa ja… Och menade det utifrån sin känsla och upplevelse av tid. Hoppas att de inte känner sig allt för övergivna av mig… Det värker lite i hjärtat bara av att tänka på det.

Jag bär med mig dem i hjärtat och är så tacksam över att jag får lov att vara en så viktig del i barnens liv. Jag är helt övertygad om att jag valt helt rätt yrke. Och är så glad över att jobba just där med de kollegorna jag har… Och med alla de underbara små barnen. Lycka!

Vecka 34

Kissenödig.nu. Typ så känns livet. Och såklart extrem törst ihop med det också. Funkar superbra ihop. Speciellt kvällstid/nattetid. Har förskräckligt svårt att somna, tänker så det knakar, och kissenödigheten gör det inte bättre. Det värsta är nog att jag typ är ännu mer kissenödig när jag precis varit uppe än vad jag var när jag gick upp?!? Så sjukt. Efter fyra vändor på typ en timme ligger jag liksom och tvingar mig själv att i te gå upp igen. Hade nog kunnat hålla på hela natten känns det som!

Rörelserna i magen känns annorlunda nu. Känner tydligt av fötter och ben som puttas ut i min högra sida. Pytt ligger med huvudet neråt och oftast med rumpan åt vänster. Men ibland skojar han till det o putar ut rumpan till höger också minsann. Det börjar kännas trångt där inne i alla fall. Allt mindre mat får plats, och det är inget vidare skönt att sitta upp på stolar några längre stunder. Vi som alltid burkar sitta och äta frukost vid bordet i två timmar om helgerna får byta plats och njuta av kaffet i soffan istället så att jag kan sträcka ut mig.

Kramp i vaderna är tillbaka igen… Får rota fram stödstrumporna!

Magen är förstoppad, värre än vanligt och eftersom järnvärdet sjunkit sist, trots järntabletterna, så vågar jag inte minska ner mängden på dem. Får testa att kombinera fler husmorsknep tror jag minsann.

Det står att Lilleman är ca 45 cm och väger lite över 2 kilo… Nästa vecka ska vi till barnmorskan igen. Gård varannan vecka nu, snart varje. Hoppas att järnvärdet är bättre igen o att magen har fortsatt växa. Det känns i alla fall verkligen så!

Att bli mörkrädd…Det nya ekologiska livet

I början av graviditeten började jag sätta mig in mer i detta med ekologisk mat och hudvård. Nu gäller detta även städ/tvätt samt leksaker.

Det finns faktiskt mycket skit i det mesta omkring oss, och det gör mig lite rädd. Det är väldigt tvetydigt det här. Jag vill veta, men samtidigt inte veta alls. För jo, det blir omständigare och dyrare! Men samtidigt HÄLSOSAMMARE.

Idag beställde jag tvättnötter och ekologiska och människovänliga städprodukter från Bodystore. Ska bli spännande att testa och se. Jag har läst på en del om att göra eget städmedel med linoljesåpa som grund och det kommer jag nog göra, i framtiden. Just nu känns det rätt bra att bara köpa färdiga saker. Likadant när det kommer till hudvård. Om ni är intresserade av att leva ekologiskt så googla er in på Evelinas ekologiska, en blogg med mycket tips och även recept på egengjord hudvård. Det vill jag också börja göra. Men som sagt, en sak o sänder. Det blir kanske för mycket på en gång annars, så bäst att mjukstarta.

Just det ja, plastbantning i vardagen också. Plast innehåller gifter, nyare platsprodukter är bättre än gamla, men fortfarande inte helt okej. Kan tipsa om ett podavsnitt från Kitty Jutbrink och hennes kille där de diskuterar gifter i barns vardag med en kvinna som skrivit en bok om just detta (Den onda badankan, tror jag den heter?!). Hon tipsade just om plaster, och att en viktig hållpunkt är att plast, värme och mat inte bör blandas. Direkt tänker jag på mina plastmatlådor som jag värmer mat i micron med, alla plastbestick jag rör i maten med när jag lagar mat, min vattenkokare som är i plast… Mycket i hushållet kommer att bytas ut inom den närmsta framtiden kan jag väl säga. Trä och rostfritt stål!

Och så var det detta med leksaker också då… Snart kommer ju vår lille, och inte vill jag att han ska tugga loss på leksaker med en massa gifter i… Så här kommer jag lägga krut på att läsa in mig! Helst inte plast sa hon i podden. Ny plast BOrDE vara bättre, men gamla leksaker som en ärvt som är äldre än 2007 kan innehålla mer giftig plast, då vi innan dess inte hade en lika skärpt lagstiftning. Så alla mina gamla leksaker jag sparat på går ju bort… Tills han är så stor att han inte stoppar dem i munnen då. För någonstans känner jag att jag måste dra gränsen också… Jag tycker att Fischer price bondgårdar är jättefina, och även om de kanske innehåller lite gift får han inte i sig det om han inte stoppar det i munnen tänker jag… Och så skäms jag lite över att jag tänker så… Men men, ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Så stegen mot det ekologiska livet ser ut typ såhär:

– Byta ut mer och mer matprodukter till ekologiska

– Byta ut kroppsvårdsprodukter, tvättmedel och städmedel

– Plastbanta vardagen, speciellt sånt där plast, värme och mat kommer i kontakt

Och slutligen: fortsätta att läsa in mig på olika saker och ting… Till exempel läsa den där boken som hon i podden hade skrivit.

Kunskap är makt!

Vår alldeles egna lägenhet

Om precis en vecka är vi lägenhetsägare… Då har vi spenderat en dag i lägenheten. En dag som kommer att bestå av städande och rivande.

Lägenheten är i behov av tillfixning. Vi vill fixa iordning alla rum, men kommer att börja med vårt sovrum. Allt ska göras iordning från grunden. Vi ska tvätta tak, måla det, måla väggar, lägga golv, nya lister, nya foder, nya trösklar… Ja, allt helt enkelt. Även klädkammaren som hör till sovrummet ska fixas till. Lika bra att göra saker ordentligt när vi väl gör det.

Jag älskar vit, romantisk, lantlig stil. Och det är den stilen som kommer att genomsyra lägenheten när vi är klara. Sovrummet ska få ett vitlaserat ekgolv (laminat) och väggar, foder och lister kommer att vara vita. Ett framtidsprojekt är också att sätta panel på väggen där sänggaveln ska stå mot. Inredningen kommer att gå i vita, gråa och beiga toner. Det kommer verkligen att bli så fint! När det är klart…

En vecka hemma…

Då har jag varit hemma en vecka… Skönt, ja! Men det börjar bli lite långtråkigt. Vädret är inte det bästa så jag orkar inte ge mig iväg för att socialisera mig så mycket, så det blir rätt ensamt. V jobbar mycket, både på brandstationen och sen lite extra. Han kämpar för att försörja familjen och jobba in extra pengar till flytten. Lägenheten behöver fräschas upp ordentligt, egentligen alla rum, så pengar behövs ju! Jag är så tacksam över honom, han är bäst.

Men vad gör då jag? Försöker att jobba med det jag kan här hemma! Jag packar, rensar och fixar. Men jag måste säga att jag tycker att det är lite jobbigt att jag vill mer än vad kroppen vill att jag ska göra. Jag röjer en stund, och sen blir magen helt hård och då är det bara att vila. Så försöker jag en sväng till, men kroppen kräver rätt snabbt ytterligare vila… Så det tar sitt lilla tag, men det är ju tur att tid just är det jag har gott om.

Denna veckan blir nog något socialare än förra dock. Imorgon ska jag åka hem till T och mitt lilla gudbarn och mysa. På onsdag är karln ledig på dagen så vi ska shoppa och på första föräldragruppsträffen. Torsdag och fredag är än så länge oplanerade, lördag blir det kalas för pappa och på söndag är det dagen innan vi får nycklarna till lägenheten så då lär vi röja en hel del och mest drömma…

Vecka 32

Magen har gjort en växtspurt och så även Pytt där inne! Det känns mer och mer som om det är ont om plats. Jag kan inte äta så mycket, får ont om jag sitter framåtlutad längre stunder, känner mig illamående, känner rörelser överallt i magen. Ända från revbenen till nederdelen av magen…

Huggen i rumpan har försvunnit helt och jag känner mig pigg i kroppen även om magen känns stor och lite otymplig ibland.

Jag somnar som en stock oftast, och kan sova hela nätter utan att behöva gå upp och kissa. Ofta vaknar jag till ett par gånger under natten och behöver hitta en ny sovställning, men jag somnar om lätt.

Känner mig inte sugen på att äta och det kan nog ha o göra med att jag sällan känner mig hungrig utan snarare alltid mätt. Tror att järntabletterna sabbar magen rätt bra så ska till affären för att köpa katrinplommon och även börja ha linfrön i allt jag äter…

Ska till barnmorskan nu i veckan, igen. Går varannan vecka nu och snart ändras det till varje vecka. Känns bra att de håller koll på en.

Har börjat läsa på och oroa mig lite mer inför förlossningen. Speciellt för förlossningsskador och att bäckenet ska vara för trångt för att ens kunna föda vaginalt… Googlar man så kommer ju såklart skräckexempel fram, men sanningen är ju den att en del faktiskt inte borde föda vaginalt och jag vill gärna veta om jag är en av dem.

Snart drar föräldragruppsträffarna igång och det ska bli lite spännande att se vad de innebär och om de är något för oss. Barnmorskan tycker att de är väldigt viktiga, V tycker det inte och jag är väl någonstans mitt emellan. Besöket på förlossningen i Varberg känns dock spännande och viktig. Ska även åka till Mölndal och Östra sjukhuset  har jag tänkt. Min sjukhusskräck kanske kan botas något genom att veta hur det är där… Hoppas kan en ju alltid i alla fall…

Första dagen hemma…

I fredags hade jag min sista dagen på jobbet… Så galet vemodigt och jag fällde ett par tårar under dagen. Barnen och föräldrarna sa så fina saker och även kollegorna. Som jag kommer att sakna dem. Positivt är att vi ju flyttar närmre jobbet och att det kommer att finnas fyrtio minuters promenad bort från och med mitten av februari och att jag på så sätt kommer att kunna ta mig dit snabbt bara för en liten sväng. Älskade älskade barn. Om jag älskar barn som inte är mina egna så mycket, tänk då hur mycket jag kommer att älska den där lille pjatten där inne.

Första dagen hemma också var det ja… Jag saknar jobbet! Har tillåtit mig en heldag i pyjamas och småfixande här hemma. Har tittat på mycket skräp på tv, ätit god frukost och små mellanmål, och plockar undan och rensat lite. Garderoben fick sig en omgång och jag insåg att det inte är många klädeaplagg som jag egentligen använder. Eller snarare kan använda. Magen växer ju.

Packning och vila står på schemat för dagarna framöver. Även bankmöten o barnmorksebesök.

Ska det verkligen komma en liten till oss?

Köpte en bok förra veckan när jag var på loppis, eller nej två, som handlar om förlossning. Jag har så sakteliga börjat inse att den där lille där inne ju faktiskt ska komma ut till oss så småningom. Det har inte riktigt sjunkit in än utan känns fortfarande rätt overkligt.

Gudbarnet var här och gosade idag… Försökte verkligen föreställa mig att vi snart får en egen liten, och trots att han buffar på och att magen bara växer och växer så är det ändå för stort för att förstå på något vis…

Börjar dock bli lite smått oroad och rädd för förlossningen. En vet ju aldrig vad som händer och jag har svårt att blockera negativa tankar. Försöker dock mitt bästa, och så länge vi överlever båda två är jag nöjd. Morbida tankar? Jovars, men det är verkligen en stor farhåga. Att någonting ska gå SÅ fel. Men så har jag ju ett sånt enormt kontrollbehov också, så det är väl därför jag alltid tänker värsta möjliga. För att alltid känna att jag kan kontrollera mina tankar och känslor oavsett den situation som uppstår. Aldrig bli överraskad liksom. Jag inser hur galet det låter när jag läser igenom det, men sån är jag. Galen. Men ändå rätt fantastisk också!

29+5

Jag tänkte senast i morse: ”Det är ändå rätt konstigt att jag absolut inte är kissenödigare än vanligt, det är ju ändå vecka 30 nu…”, och det skulle jag tydligen inte tänkt. Nu ligger han nog där inne i närheten av urinblåsan för nu har jag varit på toa varje kvart i en timme…

Hoppas inte att detta håller i sig nu under natten!

Foglossningen håller i sig. Men det positiva är att det inte har blivit värre och att jag faktiskt klarade av några timmars shoppande på Ullared igår. Det borde ju ändå betyda att jag kommer att kunna orka med att jobba. Springa efter barnen, vara snabb i rörelserna upp och nerf rån golvet? Not so much, kanske… Men ändå kunna jobba utan att vara en belastning för mina kollegor?! Det hoppas jag på.

Två veckors ledighet till ända…

Ja, så fort det har gått… Två veckor, 14 lediga dagar… Vad har jag gjort egentligen? Sovit och latat mig,  en massa! Träffat nära och kära och tankat mycket energi och glädje. Men också börjat röja lite inför flytten. Rensa och packa… Och kika på inredning. Tänk att vi äntligen ska få vårt eget boende, där de pengar vi investerar verkligen blir en investering. Jag längtar så mycket efter att få nycklarna och få öppna dörren till vårt hem! Mindre än en månad kvar nu…

Ska bli lite mysigt och roligt att komma tillbaka till jobbet igen faktiskt. Kan mina känslor ha att göra med att jag vet att det bara är åtta dagar kvar? Jo, mycket möjligt. Får se till att krama på och vara så mycket med barnen som det bara går nu innan det blir dags att gå hem! Jag kommer ju dock inte kunna hålla mig borta, utan kommer nog att hälsa på där titt som tätt. Det är ju faktiskt inte bara barnen som knyter an till oss, utan vi som knyter an till barnen också! Eller i alla fall jag…