Månadsarkiv: februari 2015

Add Comment Register

Förvärkar?!

Har känningar i magen. Liksom på sidan vid/över höften. Det gör inte ont, men känns ändå. Magen är hård,  men inte som när jag haft sammandragningar innan och magen blivit som ett bowlingklot. Vet inte om det är tarmknas,  om Pytt knör på något där inne eller om det är förvärkar? KKänns lite nervöst. Och nej, får jag bestämma så vill jag inte att allt drar igång riktigt än. Dop och gudmorsangelägenheter på lördag och lite mer att förbereda först.

 

Jag änog inte helt mentalt redo än… så snälla miniman,  ha lite mer tålamod. Och bara för att jag skriver detta får jag säkert äta upp det i slutändan när det blir insättning i vecka 42.

Att finna balanser…

Jag vill så mycket med mitt föräldraskap, jag läser så mycket just nu… Om ekologiskt, giftfritt, anknytning, trygghet, uppfostran… Och jag vill så mycket! Men att få det att gå ihop utan att det, eller snarare jag, ska rasa? Det är den stora svårigheten.

Jag vill svara på mitt barns signaler genom fri amning, vill han tutta så ska han fä tutta! Och jag vill att han ska få vara med och bestämma hur länge han vill amma, och blir så trött på förlegade åsikter om att det inte ska göras i mer än ett år för det är ”äckligt”.

Jag vill samsova, så länge han mår bäst av det. Tryggheten framför allt.

Jag vill, med andras ord, skämma bort mitt barn genom att bära, bära, bära. Närhelst han visar att han är missnöjd. Jag tror inte att barn mår bra av att skrika lite. Skriker han, vill han något och då ska jag vara där.

Jag vill inte att han ska äta en massa skit… Kan vi klara oss från köpevälling och gröt kommer jag att vara lycklig.

Jag vill inte göra och ge en massa puréer när det är dags för att introducera mat… Har läst massor om BLW och tror stenhårt på att det är en bra grund för att få ett bra förhållningssätt till mat. (Jag måste bara komma över det faktum att det kommer att vara kladdigt, jag tycker inte om kladd!).

Jag vill ha så lite plast och andra gifter som möjligt runtomkring i vårt liv.

Som sagt, jag VILL så mycket. Men allt kommer jag inte att orka, det inser jag ju. Och det som kommer att stryka lite på foten är tankarna om plast och ett giftfritt liv. Det är så svårt att bortse från när enhet kunskap, men samtidigt måste det också fungera i praktiken… Jag hoppas att jag ska lyckas att inte känna mig som en helt värdelös och hemsk mamma, jag ska kämpa för att inte göra det. För det är i den här kategorin som jag känner att jag måste börja att begränsa mig, eller begränsa låter fel, finna balans. Det blir nej till plast i kombination med värme och mat. Jag håller på att Plastbanta köket. Det blir till att köpa mer och mer ekologisk mat, och börja äta mer vegetariska rätter för att få ekonomin att gå ihop. Jag kommer att fortsätta med att byta ut skönhetsprodukter till hela familjen, och har som dröm att börja göra egen hudvård… Men sen är det stopp.

Ju mer kunskap en får, desto mer inser en att det ju ta mig tusan plast och gift i ALLT. Kläder, tyg, sängkläder,mattor, möbler, leksaker… Och det går inte att förändra allt på en gång. Jag börjar inse det nu… Så det får komma lite pö om pö i framtiden!

Mitt största fokus resten av året kommer att vara att lära mig att bli världens bästa mamma. Och jag vill vara trygg, varm, närvarande och glad… Och för att vara det behöver jag hålla fokus på det som är viktigt. För i sömnbristen och bebiskaoset som kan bli kommer jaag inte att kunna jonglera alla bollar med giftfritt liv. Det vet jag redan nu, så nu släpper jag vissa saker… Eller ja, nu ska jag försöka släppa vissa saker, och plock upp bollarna igen när jag har tid och möjlighet att jonglera igen.

Vecka 37

Somna? Hur gör en det? Min kropp verkar ha glömt bort hur det känns att vara sömnig, för jag känner inte någon sömnighet, jag kan inte… Det bara spinner i huvudet. Kanske förbereder kroppen sig på dålig sömn framöver? Vad vet jag… Sova gör jag hur som helst inte jättemycket. För det där med att somna är svårt. När jag väl sover ostört och inte vaknar så kan jag sova, blir inte kissenödig och måste gå upp mitt i natten flera gånger. Men att inte då somna förrän 2-tiden, och sedan ofta vakna vid sex-sju och inte somna om ger inte så många timmar… Men trots dålig sömn känner jag mig oförskämt pigg. Så det är ju alltid positivt. Eller ja, vissa dagar är jag också riktigt riktigt trött, så det går väl lite upp och ner kan en säga.

Och jodå, kroppen känns också oförskämt pigg. Ingen ryggont, inga foglossningar… Sammandragningar om jag går för länge eller tar i för mycket, men inget som gör ont. Så jo, när barnmorskan frågade om vi kunde sammanfatta min graviditet som relativt bra och problemfri så kunde jag inte göra annat än att hålla med.

Vi var där igår, mätte magen, tog prover, vägde oss och pratade. Blodtryck 112/75, blodsocker 3,3 (var där precis innan lunchdags och BM var noga med att fråga om det inte var dags att äta), järnvärdet 110 (wiho), magmåttet 34, hjärtslag 155 och vikten 59,5 kg. Tack vare goda resultat bokade vi in nästa tid om drygt två veckor, hon tyckte att det kändes lugnt.

Och så avslutades samtalet med de spännande orden: ”Om ni inte får bebis innan så ses vi den 5 mars…”. Då pirrade det gott i magen vill jag lova.

Nya lägenheten…

Att flytta tar på krafterna… Och jag är så dålig på att ta det lugnt. Speciellt svårt är det eftersom kroppen inte säger ifrån, förrän efteråt. Jag är väldigt förskonad från alla graviditetskrämpor… Vet inte varför jag har sån tur, men tacksam är jag.

Nu har vi i alla fall ägt lägenheten i drygt två veckor, och bott här i en. Det känns bra. Jättebra till och med! Mycket att pyssla med är det… Och vi drömmer om när allt om några år är klart… Just nu får vi nöja oss, göra lite pö om pö. Se vad den nya ekonomin mäktar med så att säga. Har fortfarande lådor att packa upp och packa om… Och vi måste också fundera ut hur vi ska använda våra förvaringsutrymmen på bästa sätt. I gamla lägenheten hade vi ett stort källarförråd, där det var varmt. Nu har vi istället två klädkammare och ett kallförråd. Jag är nojig över att ställa ut textilier, kläder, skor… Ja, egentligen allt som kan ta lukt eller bli fuktigt

Men vårt sovrum med tillhörande Walk-in closet är klart, och så fint! I veckan ska vi göra klar minimannens hörna med vagga och lite smått och gott. Så mysigt!

Vecka 36

Drygt en månad kvar till beräknat datum… Det kan egentligen hända när som helst snart. Vår miniman… Undrar så vem du är. Längtar efter dig, men jag har inte bråttom med att få ut dig ur magen än. Är inte trött på att vara gravid och vi har faktiskt lite grejer vi vill hinna fixa…

Förvärkar, check. Igår drog magen ihop sig och jag hade molande värk i nedre delen av magen. Det kom som i etapper, blev inte starkare och blev bättre när jag andades djupandning som vi övar på på våra föräldragruppsträffar.

Magen växer, mini fortsätter att trycka ut diverse kroppsdelar på min högra sida och rörelserna är mer bökande. Huvudet ligger fortfarande neråt. På torsdag ska vi till BM igen, blir kul o se om han fixerat sig ännu. Misstänker att det kommer att bli en hel del prat om förlossningen, och det är väl det jag behöver…. Bearbeta lite, förbereda mig lite till…

Denna veckan ska vagga och vagn bäddas… Och de sista kläderna ska tvättas. BB-väskan ska packas också, så det blir till att börja kika igen bloggar efter bra saker. Förutom alla hygiengrejer o kläder och dylikt står kameran, laddare, godis och dricka högt på listan. Samt massa mellanmål till mannen. Tror att han helt kommer att glömma bort sig själv mitt i allt, så jag får se till att tänka i förväg. Ska även börja handla hem sånt som en vill ha hemma när bebis kommit. Modersmjölkersättning, (har hittat ekologisk från Hipp), glasnappflaskor med anti-kolik från NUK, bindor, mjukt toalettpapper… Och så ska jag försöka göra lite matlådor till frysen, samt baka. Ja, fullt ös helt enkelt. Så mini, fortsätt att växa dig stark där inne. Vi väntar med spänning. Fast jag tror ju att du kommer den 16 mars, så än är det några veckor kvar, om den blivande mamman har rätt…

Besöket på BB-Varberg

Vi har varit och tittar på förlossningen och BB avdelningen i Varberg då vi tänkt att det är dit vi ska åka närd et blir dags…

Besöket väckte mycket tankar hos mig. Glädje, spänning och rädsla för att nämna några. Jag är sjukhusrädd, och vet egentligen inte varför. Har aldrig själv legat inlagd eller så, så rädsla på grund utav traumatiska upplevelser stämmer inte, vilken en ju lätt kan tro. Jag blev lite smått yr där inne, mycket på grund av lukten. Och när vi gick in i förlossningsrummet snurrades et ännu mer och jag blev kallsvettig. Hon visade droppanordning, lustgasmaskin och andra medicinska saker. Tror attd et var där det blev lite för mycket. Fick ta riktigt djupa andetag för att inte behöva rusa därifrån. När sköterskan sedan visade barnakutrummet började ögonen att tåras. Världens minsta sjukhussäng med sladdar, apparater och Gud vet vad runtomkring…

Så gick vi vidare till BB, som ligger i anslutning till förlossningen! vilket känns väldigt smart planerat. Inga hissar eller konstiga våningar hit eller dit. Alla rum de har är familjerum och en är välkommen att stanna så länge en behagar. Sköterskan berättade lite om att bebisen undersöks ca 1 dygn efter att hen föds, och sedan igen efter 2 dygn, vilket gör att många väljer att stanna just två dagar. Funkar allt som det ska tyckte även jag att två dagar kändes rimligt. Rummen var i allas all väldigt fina och fräscha. Hade egen toalett och tv. Det var ett par killar som kom smygande ut från rummen under tiden vi var där och de såg väldigt lyckliga ut. Åh, tänk när det är min V som smyger ut efter kaffe eller för att hämta mat till mig, och jag ligger där med en liten en i famnen. Ljuva tanke.

Vidare finns det också en amningsmottagning i anslutning till förlossningen och BB. Det visas någon form av amningsfilm varje dag i ett dagrum och varje torsdag kommer det dit en sjukgymnast som berättar lite om kroppen efter förlossning och vad en ska tänka på och Sånt. Känns tryggt och bra. Och är det så att du föder och inte stannar tills det blir en torsdag, kan en få ett enskilt möte med en sjukgymnast om en har några frågor.

Sköterskan verkade väldigt kompetent och vidhöll flera gånger att de var där för att hjälpa oss med att föda vårt barn till världen. Hon pratade om hur viktigt det var att de som är med under förlossningen är samspelta och att vi pratat om smärtstillande och andra tankar redan innan vi åker in. Tur att jag har världens bästa man och att vi är världens bästa team känner jag.

Så ja… Nu börjar det verkligen bli dags… Skräckblandad förtjusning kan en väl säga att det är. Jag tror att det kommer att bli jättebra och att Varberg är platsen för oss att föda vårt barn på. Jag hoppas att det ska gå bra för oss och att Pytt kommer ut hel och frisk, och att jag kan få komma ut ur förlossningen med så lite skador som möjligt på mina allra heligaste delar så att säga.

Ska nog försöka att skriva ett förlossningsbrev gällande det här med min sjukhusrädsla, snurrigast vid för mycket blod samt mitt kontrollbehov och ovilja att ta mediciner i onödan… Kanske kan vara sånt som är viktigt för barnmorskorna där att vet!

Vecka 34 och 35

Katastrofal sömn… Svårt att somna, drömmer konstigt, vaknar, svårt att somna om… Och sen går karusellen runt runt. Tills kroppen tycker, vid ca 07:00, att nu behöver du inte sova mer. Med flyttande och renovering på det så kan jag utan att överdriva säga att jag är helt slut. Kroppsligt och i huvudet med. Det här med att ta det lugnt när andra sliter är inte så lätt tycker jag, så jag har också slitigt. Inte lyft tungt dock. Big no no! Hade så gärna bara velat få en natts god sömn, men icke. Svårt att hitta en bekväm sovställning är det också. Trots extra kuddar. Har ibland lite ont i höfter/bäckenet när jag vaknar på morgonen så det känns jobbigt att röra på sig.

Rörelserna i magen har ändrats och minimannen mer knör runt nu än de sparkar och dylikt som kunde komma förr. Ofta trycks det ut både det ena och det andra i min högra sida. Det känns verkligen som om att han tar upp ALL plats inne i magen. Det gör det svårt att äta och jag känner mig mätt jämt och ständigt. Vi märker att han lägger märke till våra röster och tycker speciellt om när pappa V pratar, då puffar han alltid till lite extra. Han ligger fortfarande med huvudet neråt och ibland känner jag hur han försöker klämma sig in under mitt högra revben eller krafsar på det högra höftbenet.

Var hos barnmorskan nu i veckan. Järnvärdet på 109, wiho, det går uppåt! Blodtryck runt 120/70 som vanligt, SFmåttet på 32 (mitt på kurvan) och hjärtslagen på ca 140. Innan barnmorskan lyssnade på hjärtat kände och klämde hon lite på magen, vilket resulterade i en mycket upprörd bebis som hade hjärtslag på 180. Så jag fick gå en sväng och vi tog proverna mellan innan hon smög sig på magen med mackapären en gång till. Då hade han lugnat ner sig igen. Vår lille grekiske pojk visar medelhavstemperamentet redan nu… Ajaj… Tur att jag har ett helt lass med tålamod, dock får vi se hur det går med tålamodet om sömnen blir alldeles för påverkad. Det har ju inte direkt positiv inverkan i alla fall!

Var även på besök på BB Varberg I veckan, men det tror jag att jag skriver ett alldeles eget inlägg om faktiskt. Börjar mer och mer inse att det snart börjar bli dags att förbereda sig på riktigt inför ankomsten. Vi ska försöka bocka av det sista på inköpslistan nu i veckan i alla fall, och packa BB-väskan…