Månadsarkiv: mars 2015

Add Comment Register

Vecka 39

Countdown… 10 dagar idag… We’re getting closer!

Mer sendrag i ljumskarna, otrevlig känsla. Foglossning? Ischias? Kroppen verkar i alla fall förbereda sig. Har sammandragningar men inga direkta värkar ihop med sammandragningarna, ingen molvärk eller så. Har svullnat lite om händerna o därmed tagit av mig förlovningsringen. Känns naket på fingret men bättre att ta av den själv innan den måste klippas av! Magen sitter fortfarande högt upp säger folk, och det kan ju vara ett tecken på att han ännu inte är redo. Försöker hålla stenkoll på om den sjunker.

Försöker att vila mig i form samtidigt som jag försöker fördriva tid. Vila känns viktigt för att göra mitt bästa att hålla ut till efter fredag och inte stressa igång förlossningen. Vill så gärna kunna vara med på begravningen. Tror att väntan känns lite overklig bara för att jag inte vill ställa in mig på förlossning än, jag vill få ta ett sista farväl först. Sen kan fullt fokus komma på förlossningen…

Livrädd för RS-viruset och vinterkräksjukan som verkar hålla på länge i år. Så för den delen får mini gärna stanna kvar ett tag till.

Vi har fått in många gissningar om datum. Dock inget tidigare än 10 mars, och de flesta efter BF.

Livets villkor och svåra avsked

Snart vecka 39… Inga mer känningar på att något skulle börja dra igång snart…

BB-väskorna är packade, vaggan är bäddad, alla inköp är klara, allt är tvättat… Allt är redo. Utom jag. Jag är inte redo än. För en vecka sedan dog min farmor. Finaste finaste farmor. Det är begravning nästa fredag, och jag vill så gärna kunna gå. Få ta ännu ett farväl och hedra hennes minne.

Och som om att eländet inte var nog så gick Vs farfar bort nu i helgen och det kommer ännu en begravning. Liv och död, det blir så tydligt ibland. Livets villkor. Vi väntar på ett nytt liv och samtidigt tas liv ifrån oss. <3 Jag vet att de finns någonstans och vakar över oss, att vi kommer att mötas igen. Saknaden är stor, men jag försöker att tänka att farmor fått frid. Hon var gammal, hade ont och ville dö. Hon höll ut för vår skull, men nu har hon fått som hon vill. Vila i frid, jag älskar dig! Farmor <3