I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Att lära sig sakers värde, och inte bara konsumera för att

Efter snart fyra år här i min nya stad har jag äntligen hämtat hem min cykel. Jag fick den när jag var 14 år så den har hängt med länge. Men än håller den. Hon skiner nästan som om hon vore ny faktiskt. Jag minns att jag ofta har tvättat och putsat på den, många utav mina saker har faktiskt hållit länge. Där har min mamma och pappa gjort något rätt i min uppfostran, jag har lärt mig sakers värde.

Jag tycker inte om att köpa nytt om något gammalt fungerar. Strax innan jul köpte vi en ny tv här Hemma. På mannens begäran. Den gamla var en blandning av platt och tjocktv kan man säga, och 37 tum. Jag tyckte det var bra bild, och eftersom vi inte har ett så stort vardagsrum så var den i helt okej storlek också. Men vi behövde minsann en ny. Så man kunde sätta i USB direkt in i ( smidig funktion att ha som jag använder ofta) och även ha internet direkt k tv:n (rätt dålig funktion eftersom internetet är långsamt). Så efter ett års tjat fick han i alla fall sin vilja igenom. Då hade han/vi haft den andra tv:n i nästan 6 år. Den nya tv:n är stor och har alla funktioner som kan tänkas behövas så nu köper vi ju ingen ny på länge i alla fall. Den saken är säker.

Jag har dock en stor svaghet när det kommer till konsumtion… Min stora konsumtionssvaghet är kläder. Jag älskar att shoppa kläder. Så det köper jag faktiskt nytt även om garderoben är full. Och jag är dålig på att göra mig av med saker också, för de får alltid ett minne och jag blir nostalgisk. Men det är något att jobba på, det vet jag. De flesta av mina kläder som jag inte använder får min syster, för då kan jag alltid låna tillbaka om jag saknar något. Haha! Jag är galen, jag vet!

Men tillbaka till grundtanken med inlägget: jag tycker att det är viktigt att lära sig det här med sakers värde. Att det som fortfarande fungerar inte behöver ersättas så fort det kommer något nytt. Jag såg en bild på Facebook en dag där ett barnbarn frågar som farmor hur det kommer sig att hon och farfar varit ihop så länge. Farmodern svarar då att de kommer från en tid där man lärde sig att laga saker som gick sönder istället för att slänga bort det.

Även om det handlar om relationer så tycker jag ändå att exemplet ändå går att använda i detta sammanhanget också. Och sedan tycker jag att det är otroligt vackert sagt.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


× tre = 3