Add Comment Register

Alla inlägg av marialangtar

Om marialangtar

Jag är en snart 26årig förskollärare som i september 2013 startade resan mot att bli mamma. Jag och min fästman bor i en mindre stad och längtar efter att få en större familj. Jag skriver om tankar, känslor och funderingar som uppstår på vägen mot ett plus. Och om lite annat smått och gott. Eftersom vi inte berättat om vår resa för någon är jag anonym här på bloggen.

Nio månader

Nio månader…

separationsfas, tänder och förkylning… hejdå sömn! Tacka Gud för amning, samsovning och selen. Utan dem vore jag ingenting, och sömnen i princip obefintlig.

men oj vad spännande! Han utvecklas i rasande fart!

Finns inte mkt tid över till mig själv o att skriva… Har så mycket tankar,erfarenheter o upplevelser jag vill dela, men det får komma senare. T är mitt fokus just nu. Och han vill ha mammaför sig själv! Och som en annan klok mamma alltid skriver at det jag som bestämt att han skulle komma till livet och därmed varken synd om mig, eller något att beklaga sig över. Eller jo, beklaga mig kan jag ju g,ta, för det är jobbigt satt ständigt svara på hans behov. Men, det är så han mår bäst, och jag gör allt för min lilla stora kärlek här i livet. Det vackraste och bästa jag gjort.

Sju månader…

Glad, nyfiken, mammig, separationsfasig, vaknaengångitimemnpånatten:ig,  älskar frukt, mat är rätt skoj det med,både puré o bitar, står på alla fyra o gungar med kryper inte, snurrar runt på magen, äsökar tittut-lekar, säger mama o baba, bajsar o kissar på pottan (o i blöjan), gå o stå är roligast i världen, nattas i selen, somnar runt 19 för kvällen, vi går upp runt 6, vaken ca 30 min o sen första tuppluren, tupplurar runt 4-5 gånger à 40 minuter.

 

Och denna ständiga frågan: åh, sömn, åh sömn, varför har du övergivit mig? Så trött mamma, men uppvak varje timme är tydligen vanligt. Fram till 12 månader är det en mkt strulig period säger BVC. Hahahahaha! Skjut mig?

 

Nej då, skämt o sido. Men jösses vad trött jag är. Impad över hur jag orkar med livet o hålla uppe humöret faktiskt!

Fem och en halv månad i världen

T har världens största ögon som nyfiket tittar på allt runtomkring. Han kan nu nästan sitta helt själv. Tycker om att gå i sin gåstol, och kan numera se något han vill ha på håll, ta sig dit och försöka ta det. Självklart blir han förbannad när han inte kan, eller inte får tugga på t.ex. mobilöaddarsladden eller fjärrkontrollen. Eller typ ramma tvättställningen…livet är hårt för en bebis…

Han älskar när jag sjunger och imse vimse spindel är favoriten. Och att bli snattad med vaggsånger. Han tycker om att bita på allt, och verkligen gnager.

Han snackar massor och det kommer nya ljud mest hela tiden. Har hört mamma, men också nej, nä. Är övertygad om att det är hans första ord. Nej. Är övertygad om att vi kommer få höra det ofta från mr Bestämd den kommande tiden.

Han älskar att busa. Bli kicklad, hissad i luften, leka tittut…

Hans skratt fyller hela mitt hjärta med kärlek  och när han ser mig och ler blir jag helt varm.

Han charmar alla runtomkring. De säger att han är så enkel… Ha ha ha… Spännande ändå, hur han kan upplevas så utåt. Men ofta är han glad och nöjd. För nu vet vi hur vi ska göra lite mer. En kan t.ex. inte tvinga honom att somna utan att det blir kaos. Vi måste förekomma honom lite, sätta honom i selen, eller vagnen, och bara låta honom slumra in när han blivit lugn och trött. Detta lyckas vi med 60 % av gångerna kanske, så rätt skönt.

Han somnar för natten i selen runt halv sju, vaknar med jämna mellanrum för lite snutt under natten (ca 2-3 h på en bra natt, när utvecklingssprång och tänder inte spökar) och gör morgon mellan 05:00-06:00. Han sover med oss i vår säng, vi mår bra av det alla tre.

Han är det bästa vi gjort och att vara mamma är det bästa, mest krävande jag vet. Tillsammans utvecklas och växer vi.

Allt handlar om sömnen

Sömnkaos… Mini har börjat vakna oftare på nätterna. Alltså vakna till. och inte enkelt somna om igen. Och däremellan snurrar han runt som en jag vet inte vad. Verkar liksom öva på att vända sig i sömnen. Vände sig till exenpel från rygg till mage inatt, för första gången, fast i sömnen då.

Det är normalt säger BVC, de är så nyfikna på världen och har inte tid att somna. Yes… Så att… Skjut mig?! Det är en fas, det är en fas, det är en fas….

Till råga på allt är mini nu mammig och det är typ bara snutta som gäller. Och what baby sant baby gets. Sova kan en göra en annan gång!

 

När ska en få sova egentligen?

Zzzzzzzzz… En trött mamma. Mini vaknar verkligen till om nätterna nu o behöver somnas om i selen. Det gör sömnen lite upphackad så att säga. Funderar över när det är min tur att vakna upp o h inse att vi sovit en hel natt utan uppvak… Lär nog dröja ett tag. Mini är en liten snuttkung och kommer nog inte sluta nattamma än på ett tag. Och eftersom jag vaknas av typ allt (lättväckt.com) så kommer jag nog fortsätta vakna. Fast amma på natten är faktiskt mysigt, och jo, jag somnar om snabbt och gott så länge mini somnar…

Snart fem månader. Tänder på gång, vill absolut inte ligga ner. Har hittat sina fötter. Övar på att krysta o åla sig fram, rumpan får han upp men inte händer o huvud. Vilja till tusen och när han ler skiner han med hela kroppen. Somnar 19-19:30 för natten, somnas i selen. Kommer inte till ro annars. Sover gott när vi ligger bredvid honom, men bara mamma som gäller kvälls och nattetid.

Kräver nästa ständig uppmärksamhet, ibland är han nöjd korta stunder i babysitter, babygym och gåstolen.

Vi har börjat med babypottning för och se om hans gasiga mage blir bättre. Efter tre veckor tror vi det. Och vi fångar både kiss och bajs i pottan, inte både och varje dag men alltid något. Så häftigt!

Tycker bäst om att vara hos mamma eller pappa, andra är lite läskiga. Bäst går det om en får kika på dem en stund först och om det inte är alldeles för mycket folk runtomkring. På dopet fick t.ex. ingen annan hålla. Då var det iofs typ 70 pers…

När han åker i vagnen är han ofta glad om han får sitta upp lite halvt, o vår Emmaljunga har ju sån funktion i liggdelen. Somnar ogärna i vagnen nu dock.

Förutom allt ovan nämnt är han också världens finaste och goaste bebis,  såklart!

Allt och inget

Vissa dagar är blogglusten större än andra. Läser så mycket roliga bloggar, och intressanta. Föräldraskap och barns uppväxt är saker som verkligen intresserar mig. Anknytningsteori, barnpsykologi… Ojoj så spännande. Och självklart tänker jag mycket om mitt eget föräldraskap, hur jag vill vara som mamma…

Läser om high need babies, inser att det nog är många där ute som har barn som mitt, som är känsligare än andra och lite mer krävande… Hoppas att de också ska hitta info och läsa o inse att vi är fler, och att det är normalt.

Och så mitt stora intresse just nu: bakning. Åh, så roligt! Bakade mycket förr men tappade bort det ett ganska långt tag, men nu så! Längtar tills mini blir större och kan hjälpa mig.

Mini växer så det knakar…

Saker jag vet och lite grejer jag önskar att jag visste innan jag blev mamma

– Det är fullt normalt att bebisar inte sover hela nätter, ganska länge till och med… Ända upp till typ två år. Överlevnadsinstinkten gör att de vaknar för att se till att de inte är ensamma.

– Det är fullt normalt att ha en bebis som vill amma typ jämt, och att bo i soffan de första månaderna är rätt mysigt och inte ovanligt alls

– Amning är inget som garanterat bara fungerar sådär på direkten utan något en lär sig o kan behöva kämpa en hel del med

– När mjölken rinner till blir brösten hårda som cement o gör svinont, men det är normalt och egentligen positivt då det ju faktiskt innebär att produktionen av mat är igång

– Amning innebär inte bara mat utan även tankning av närhet och trygghet

– Bebisar vill gärna vara nära, typ hela tiden. Överlevnadsinstinkt att se till att en inte blir lämnad ensam liksom

– Liggamning och samsovning is the shit. Bäst att börja öva på liggamning på en gång.

– Ergonomisk bärsele/sjal räddar en lite från skrik och panik samt heldagar liggandes i soffa

– Det är vanligt att bebisar inte tycker om att åka bil och vagn. Att de bara gallskriker däri. Detta trots att många omkring säger att deras bebisar älskar att åka o sover i flera timmar

– Det är normalt att bebis bara sover halvtimmastupplurer. Inte optimalt för föräldrar, men helt normalt för bebisar…

– det är normalt att bebisar inte kan somna själva när de blir nerlagda i sina sängar. Många sövs i famn/sjal/sele/vagn/guppandes i famn när föräldern sitter på pilatesboll osv osv.

– Det är normalt att bebisar inte kan sova själva utan behöver ha någon bredvid.

– En kan inte skämma bort sin bebis med för mkt närhet!!

– Att lära bebis att somna själv o inte snutta sig till sömns är dumheter (om mamma o bebis mår bra av det)

– Att de som påstår att amning på natten hämmar tillväxten och kan ge karies  har fel ( finns forskningsstöd på detta)

– Bebisar går igenom en massa utvecklingsfaser samt tillväxtfaser då de kommer lite ur balans och kan bli än mer krävande. Wonder weeks appen ska finnas, själv läser jag boken Att växa o upptäcka världen. Superintressant och spännande. Har i alla fall stämt rätt bra på vår miniman

-det är normalt att bebis fisar luktar jätteilla! ( alltså verkligen jätteilla)

-Vissa BVC är lite gammaldags o kan komma med knepiga råd, typ att lära fyra månaders bebisar att somna själva, eller att halvårsbebisar inte ska äta på natten. De bestämmer inte över dig o ditt barn, bara nicka o säg ja om du inte orkar bråka eller diskutera. Min är som att diskutera med en vägg o jag vägrar att känna mig misslyckad när jag gör det jag vet är bäst för mitt barn och därmed också mig.

Mammalivet

Fyra månader… Vart tar tiden vägen? Den går fort och långsamt på samma gång på något sätt. Minimannen växer och utvecklas varje dag.

Han älskar närhet och uppmärksamhet. Och att stå upp, o gå-träna. Och att ligga på skötbordet och kika på mobilen där över.

Han tycker inte om att somna, blir fly förbannad nästan varje gång han inser att det är dags. Han vill ju vara med… Åka bil är rätt tråkigt vissa stunder. Ligga ensam är heller ingen hit. Men det börjar gå och ligga i babygymmet några minuter nu…

Han an är en krävande bebis, men ändå nöjd. För vi ger honom all vår tid. Jag har honom nära mig nästintill 24/7. Han vill det, mår bäst då. Jag lägger mig när han lägger sig vid ca 19:00. Då sover han med 2-3 timmarsintervaller fram till ca 05:30-06:00. Äter alltså en hel del på natten, men eftersom vi samsover hinner jag vakna innan han är klarvaken o han somnar om gott o enkelt. Ja… Förutom när det är olika utvecklingsfaser o så. Då vaknar han o behöver sövas om med selen ett par gånger under natten, vilket såklart är lite jobbigt. Men men, det är bara att kämpa på. This to shall pass…

10 veckor och förkyld

Mammahjärtat håller på att gå sönder. Lilleman är förkyld. Tät, snorig och hostig. Elak skällande hosta. Så jag är livrädd för RS. Ingen feber än dock, men håller koll! Är så orolig att allt ska bli värre. Men just nu har vi läget under kontroll. Han äter som vanligt, om inte mer. Och sover mer, men vem gör inte det när en är sjuk? (Förutom den nu sjuka mamman som har viktigare saker för sig).

Så undrar en dumma saker som att en inte varit tillräckligt bra på aTT tvätta händerna, att hålla sig borta från folk… Är det mitt fel?

Och så sömnbrist på det. En gång i timmen snittade vi uppvak och snuttande inatt. Och just det ja, förkylningen bröt även ut på mig inatt. Tät o rinnig näsa om vartannat, kli i halsen och hosta.

Lite bättre känns det dock när mini mellan varven är vaken och avfyrar leenden och snackar lite. Och att vi faktiskt kan trösta ledsamhet med närhet och mer närhet. Ryggen gör redan ont efter konstant skumpande nu i tre timmar för att han skulle få lite sammanhängande sömn. Tack o lov för ergobaby! Och tack o lov för pappan i familjens schema som gör att han är ledig mycket dagtid. inatt får vi klara oss själva, men sedan är han ledig tisdag o onsdag innan det är jobbdag på torsdag igen, och förhoppningsvis är det värsta över då, för oss båda.

Vårt föräldraskap provocerar (och andras råd provocerar mig)

Fri amnong, att svara på barnets minsta signal, att försöka tillgodose varje behov så fort vi får en föraning…

Vi tror att vi skapar ett tryggt barn genom att vara nära och ha i famnen, att vid minsta pip finnas där. Att han ska få amma så fort det börjar slickas med tungan, inte vänta tills han börjar skrika. Detta provocerar, speciellt den äldre generationen runtomkring mig. Min mamma slänger ur sig kommentarer som att ”nej, inte kan han vara hungrig igen…” och ”Du måste vara rädd om dig, kan inte amma hela nätterna. Tänk på dig själv.”. Pappa säger att jag ska låta T vara mer hos sin pappa när han är arg och ledsen, det gör inger om han skriker där. Han är i en trygg o kärleksfull famn. Försöker förklara att jag gärna har honom hos mig eftersom det oftast går att trösta honom då, så att han slipper skrika. Och dessutom skriker han kanske för att han inte riktigt känner sig helt trygg? Hade varit en sak om han skrek och det inte gick att trösta, då skulle jag behöva avlastning, men nu när han blir nöjd hos mig är det det ända rätta. Jag tror dessutom att han blir tryggare med mannen genom att mannen hjälper honom att få det han vill ha, dvs mig.

Det provocerar också att jag inte vill lämna ifrån mig min bebis för att få vila/städa/fixa. En liten stund skadar det inte att få avlösning menar folk omkring. vi vill inte lämna bort vår son förrän han är tryggt anknuten till de vi lämnar honom till menar vi, och en trygg anknytning tar tid att skapa. Vi håller fortfarande på med vår.

Att min bebis inte ska skrika i någon annans famn provocerar. Att jag går och tar min bebis om han inte verkar nöjd. Min bebis ska tröstas av mig, eller sin far och ska absolut inte vara ledsen hos någon annan just nu. Punkt slut.

Och så har vi detta med samsovning, att T sover på mig/oss och att han får somna vid bröstet. Enligt BVC-tanten är det tydligen väldigt viktigt att vi börjar tänka på att inte ha det så. Och detta sades vid sjuveckorsbesöket. Jag dog lite, tappade förtroendet helt. Min bebis ska utifrån sona behov få sova där han behöver, och äta när han vill. Det tror jag att han mår bäst av. Inte att jag börjar lägga honom gråtandes i egen säng för att han ska lära sig att sova där. Nej, det tror jag inte på. Så länge jag, och mannen, mår bra och klarar av att följa Theodors behov är det de som ska få styra.

Jag sätter barnets behov framför mina egna, det är det som provocerar, och skrämmer. Mamma o pappa är rädda att jag ska bränna ut mig, och BVC att bebis inte ska vara tillräckligt självständig… Tillräckligt självständig för vad är frågan? För att jag ska få sova?

Jag inser dock att det kan komma en dag då kroppen säger ifrån, då min sömn inte kan åsidosättas, eller då mitt humör brister helt totalt. Då får hi börja kolla på alternativ. Nattamning kanske inte fungerar då. Kanske behöver vi lämna bort tidigare än vi tänkt för att få tid ihop som par? Ingen vet vad framtiden kommer att innebära. Men min nutid upptas av bebis behov och att leva utefter dem. Och tydligen att försvara vårt val. Det stör mig. Så otroligt mycket. Men men, sånt är livet.