I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Bröllopsplaner?

Karln Jag har är full av överraskningar. Jag vill börja historien med att berätta att han alltid varit negativt inställd till att gifta sig. Rädsla för att saker inte ska hålla, tanken att det är onödiga pengar, att det inte spelar någon roll mer än på papper… Hans skäl till att inte gifta sig är många. Jag har aldrig drömt om något stort bröllop, att få vara prinsessa och i centrum för en dag. Men jag ser giftemål som en vacker gest, och som en säkerhet. De juridiska fördelarna är, som jag förstått det, stora om man är en familj. Jag har alltså uttryckt en önskan om att vi ska gifta oss en dag. Karln har då kontrat med att 60 år är en bra ålder för giftemål. Där har vi stått i giftemålsfrågan, tills i förrgår.

V kommer tillbaka från en golfrunda med sin kompis. Kompisen har då berättat att vi ska boka in en dag i juni för då blir det minsann bröllop för dem. Åh, äntligen säger jag som väntat i nästan ett år på detta, då de pratat om det ett tag. Då kommer orden som tar mig helt by surprise och får mig att bli mållös: ”Vi kanske ska ta och gifta oss nästa år…” En stunds tystnad, ”eller året efter det?”. Jag måste sett väldigt rolig ut för V skrattar åt mig och ler lite osäkert. Jag försöker att hämta mig från den smärre chocken och frågar hur detta plötsligt känns som en bra idé när han tidigare sagt att 60 år är lagom. V skrattar och säger att det känns som ett naturligt steg nu. Jag skrattar också. Jisses. Giftemål? Jag har inte ens tänkt tanken ordentligt innan eftersom han varit så emot det.

Det är klart att jag vill gifta mig. Jag satte mig i smyg och började kika på datum. Vi har ju två olika datum som är viktiga för oss, datumet vi träffades första gången och så vår förlovningsdag. Men inger utav dem infaller på en helg under de närmsta två åren tyvärr. Och vill man gifta sig på våren, sommaren, hösten eller vintern? Jag är ju en sommarmänniska så sommaren hade ju varit trevlig. Men vart vill man gifta sig? I kyrkan? Ute på en klippa vid havet? Så mycket att tänka på…

Nyper mig i armen, men jodå, det är på riktigt. Tror att jag ska säga till honom att han får ta och fria till mig om han vill gifta sig! Åh, så romantiskt. Herr och fru, att få kalla honom min man med all rätt så att säga. JAG SKA GIFTA MIG. Hur fint är inte det liksom <3

image

Photo by artsamui/ freedigitalphotos.net




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


6 − = tre