Hej Pyret!

För lite drygt en vecka sedan fick jag känna dig sparka. Eller buffa,  vad du nu än gjorde. Din mamma tog min hand, la den på magen och så *buff*. En liten men bestämd. Det är gudmor här, sa jag då. Så du ska känna igen min röst när vi ses på riktigt.

Jag har en hemlis,  jag vill så gärna berätta för din mamma men vi skjuter lite på det. Ett par veckor till. Om jag får som jag vill kommer det en kompis till dig i mars. Fem månader yngre bara <3

Jag kallar dig Pytt, Pytteliten, för du var bara 1 mm när jag fick veta att du fanns. Jag älskar dig redan. Villkorslöst. Och önskar så att jag ska få träffa dig, att du ska få växa dig frisk och stark. Att jag ska få känna dig sparka, få sjunga godnattvisa för dig när det är dags att sova.

Jag är så rädd för att inte få träffa dig. Men jag vet också att jag vill att du ska få vara frisk, så om du inte är det får du flyga upp till himlen tidigt så ses vi där sedan.

Du är ett litet mirakel. Vårt första mirakel. Vi hoppas att vi får träffa dig.

Kram och kärlek från din mamma