Vi har varit och tittar på förlossningen och BB avdelningen i Varberg då vi tänkt att det är dit vi ska åka närd et blir dags…
Besöket väckte mycket tankar hos mig. Glädje, spänning och rädsla för att nämna några. Jag är sjukhusrädd, och vet egentligen inte varför. Har aldrig själv legat inlagd eller så, så rädsla på grund utav traumatiska upplevelser stämmer inte, vilken en ju lätt kan tro. Jag blev lite smått yr där inne, mycket på grund av lukten. Och när vi gick in i förlossningsrummet snurrades et ännu mer och jag blev kallsvettig. Hon visade droppanordning, lustgasmaskin och andra medicinska saker. Tror attd et var där det blev lite för mycket. Fick ta riktigt djupa andetag för att inte behöva rusa därifrån. När sköterskan sedan visade barnakutrummet började ögonen att tåras. Världens minsta sjukhussäng med sladdar, apparater och Gud vet vad runtomkring…
Så gick vi vidare till BB, som ligger i anslutning till förlossningen! vilket känns väldigt smart planerat. Inga hissar eller konstiga våningar hit eller dit. Alla rum de har är familjerum och en är välkommen att stanna så länge en behagar. Sköterskan berättade lite om att bebisen undersöks ca 1 dygn efter att hen föds, och sedan igen efter 2 dygn, vilket gör att många väljer att stanna just två dagar. Funkar allt som det ska tyckte även jag att två dagar kändes rimligt. Rummen var i allas all väldigt fina och fräscha. Hade egen toalett och tv. Det var ett par killar som kom smygande ut från rummen under tiden vi var där och de såg väldigt lyckliga ut. Åh, tänk när det är min V som smyger ut efter kaffe eller för att hämta mat till mig, och jag ligger där med en liten en i famnen. Ljuva tanke.
Vidare finns det också en amningsmottagning i anslutning till förlossningen och BB. Det visas någon form av amningsfilm varje dag i ett dagrum och varje torsdag kommer det dit en sjukgymnast som berättar lite om kroppen efter förlossning och vad en ska tänka på och Sånt. Känns tryggt och bra. Och är det så att du föder och inte stannar tills det blir en torsdag, kan en få ett enskilt möte med en sjukgymnast om en har några frågor.
Sköterskan verkade väldigt kompetent och vidhöll flera gånger att de var där för att hjälpa oss med att föda vårt barn till världen. Hon pratade om hur viktigt det var att de som är med under förlossningen är samspelta och att vi pratat om smärtstillande och andra tankar redan innan vi åker in. Tur att jag har världens bästa man och att vi är världens bästa team känner jag.
Så ja… Nu börjar det verkligen bli dags… Skräckblandad förtjusning kan en väl säga att det är. Jag tror att det kommer att bli jättebra och att Varberg är platsen för oss att föda vårt barn på. Jag hoppas att det ska gå bra för oss och att Pytt kommer ut hel och frisk, och att jag kan få komma ut ur förlossningen med så lite skador som möjligt på mina allra heligaste delar så att säga.
Ska nog försöka att skriva ett förlossningsbrev gällande det här med min sjukhusrädsla, snurrigast vid för mycket blod samt mitt kontrollbehov och ovilja att ta mediciner i onödan… Kanske kan vara sånt som är viktigt för barnmorskorna där att vet!