I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Det här med boende

Augusti, månaden när p-pillerkartorna tar slut, närmar sig med stormsteg. Jag tänker varje dag att oj, vad snabbt tiden går. Men så hämnderop det något som äventyrar min bebisdröm…

Inom oss har en dröm väckts, om att köpa något istället för att byta till sig något större. Efter ett möte på banken har vi insett att det är möjligt, och det sätter griller i huvudet på mig.

Som såhär: månadskostnaderna skulle bli ca+3000 jämfört med en större hyresrätt. Detta eftersom vi inte då har en hel kontantinsats och därför måste ta ett extra och lite dyrare lån. Det gör att mer pengar går ut varje månad, men o andra sidan har du investerat pengar och kastar dem inte bara rätt i sjön som du gör när du betalar din hyra i en hyresrätt. Samtidigt har vi tänkt köpa något som kan renoveras och på så vis efter kanske ett år värdera upp och då få bort ett lån och därigenom få bort några tusenlappar i månaden.

Vi båda känner oss spända och nöjda, men så kikar min allvarsamma del fram. Att köpa något är så slutgiltigt. Man måste verkligen hitta något som kan komma att bli ett hem för många år framöver. Den tanken skrämmer mig för jag kommer nog inte att hitta något som håller den standarden som jag vill ha är jag rädd. Jag är alldeles för velig och tänker med hjärtat. Jag kommer att leta efter en känsla, och känslor är svåra att hitta bara sådär.

Samtidigt som alla dessa tankar far runt, och min sambo är jättetaggad på att köpa, så dyker ett byte upp på lägenhetsbytarsidan vi är med på. Med en fyra i mitt favorit område. Hade jag griller i huvudet innan ska ni ju veta vad jag har nu!

Vad gör man? Och självklart jobbar karln dygn idag så honom lär jag inte få några vettiga tankar och stöd av. Snurrlördag :) Något jag blir medveten om är att ifall vi köper något kommer barn bli uppskjutet eftersom vi skulle behöva spara de mesta pengarna till renoveringar. Det känns ju såklart jättetråkigt. Men o andra sidan skulle vi då ha den där fasta grunden som jag önskar mitt barn. Fast att vänta med barn ett par år vet jag inte om jag egentligen skulle vilja göra heller…

Massa drömmar är på väg att kunna uppfyllas och här sitter jag och klagar, tänker jag när jag läser igenom det. Det är inte det jag vill att det ska låta som utan att jag är glad, men tankspridd. Så som sig bör vid stora livsbeslut.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


+ 6 = åtta