I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

en introduktion

Jag är den där tjejen som alltid har lett stort och vinkat till barn när de försökt flörta i affärer, på tåg, på bussar.
Tjejen som alltid innerst inne har vetat att hon kommer arbeta med barn som lärare, även om jag kämpade emot tankarna några år när andra tyckte att jag kunde åstadkomma så mycket mer. 
Jag är den tjejen som alla kompisarna tror kommer att bli med barn först i gänget… och den tjejen som alltid har vetat att den dagen jag blir mamma kommer bli den största dagen i mitt liv.

Ett tag hade jag problem med att alla ansåg att det var jag som minsann skulle bli mamma tidigt, för det betydde för mig att de inte tänkte att jag hade andra ambitioner i livet. Att jag bara skulle bli med barn med första bästa kille för att få barn. Att bilda familj och få barn betyder så mycket mer än så för mig, det är nog därför jag tog illa upp.

Som 15 åring trodde jag att 20 var en lagom ålder för att bli mamma i. Inte för tidigt, och heller inte för sent. När jag väl blev 20 tänkte jag att det inte var det. Då tänkte jag att 30 var en mer rimlig ålder. Det trots ett fyraårigt förhållande med barndomskärleken och att jag jobbade och tjänade pengar.
Nu, lite mer än fyra år senare tänker jag annorlunda. Bebislängtan har fötts. Jag är redo för att bilda familj och bli mamma.

Och då försöker jag förstå och förklara varför för mig själv, hur kommer det sig att det sker nu, att längtan har fötts nu vid 24 och inte 30 som jag trodde för fyra år sedan (egentligen för två, och ett år sedan också)? Jag tror att det har med att de flesta kriterier jag har för att barn ska vara en möjlighet är avbockade att göra. Och att människor i min närhet börjat få små underbart söta bebisar. För mig handlar det om att bilda en familj först och främst och om att skapa en trygg grund innan barn ens kommer på tapeten. Hitta mannen, hitta jobbet, ha en stabil ekonomi, ha en bra bostad… Många byggstenar!

Mannen hittade jag hur som helst för 3,5 år sedan. I en biljardhall av alla ställen. Vi blev vänner till en början och vänskapen utvecklades sedan från min sida till kärlek, han var kär redan från början (vilken dragningskraft man har^^). Ett år efter att vi hade träffats flyttade vi ihop. I juni tog han examen och nu i januari fick han heltidsjobb. Han är trygg och stabil och sugen på barn. Det är nog egentligen mest hans fel att min längtan har fötts, men det är en helt annan historia.
Jag själv är snart färdigutbildad lärare och börjar jobba 1 februari på en förskola med världens underbaraste barn och fina kollegor. Vi kommer alltså att båda ha fasta inkomster.

Så då kan man fråga sig: vi vill båda två, vi har fast inkomst, så what’s the hold up? Jo, dels lägenhet. Vi bor i en fin tvåa i ett barnvänligt område, men jag vill inte ha någon tvåa och starta familj i. Jag vill ha ordnat det från början med eget rum åt barnet. Så ny lägenhet behövs! Hur det ska gå till är en svårare nöt att knäcka. Inga hyresrätter så långt ögat når och efter att båda studerat de senaste åren och pengar inte har kunnat sparas i någon större utsträckning är köpa inget att tänka på eftersom vi skulle behöva ca 250000 i kontantinsats.

Sedan har vi det här med SGI som tanterna har varit på mig om redan sedan jag började jobba inom barnomsorgen som 19åring; man måste jobba ett helt år innan man kan få ut full mammapeng. Och det vill jag ju såklart också…

Så, där har ni mig. Som i en rävsax. Med drömmar samtidigt som jag har krav. Jag tänker om och om igen att jag kanske borde tänja på kraven lite, men på ett sätt vill jag inte det. Jag vet att det går bra ändå. Att pengar och bostad inte är det som är det viktiga! Det finns så otroligt många bevis på det runt omkring mig. Underbara små familjer som inte blev familjer utefter ”mina” krav. Det handlar bara om mig själv. Mina grundtankar, värderingar. Och min sambos också såklart. Hade han inte varit som jag med samma krav kanske han hade kunnat övertala mig…

I februari nästa år har jag jobbat ett år och får ansöka om lärarlegitimation… då har jag en hemlig önskan om att vara gravid. Egentligen redan till jul. Men det hänger egentligen mest på lägenhet…

Vilket snurrigt första inlägg. Hur som, om det är någon som sitter i samma sits diskuterar jag gärna! Och om någon har synpunkter eller kommentarer om annat såklart. Denna blogg kommer helt enkelt handla om vägen fram tills det är dags för barn skulle man kunna säga. Längtan, drömmar, planering. Och min vardag.

 

2 reaktioner på ”en introduktion

  1. Om det bara är för sgi;n skull ni väntar kan jag glädjligen berätta att de är 6 månader man måste arbetat för att ha rätt till sgi, inte ett år :)




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sju − 1 =