I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

En vecka hemma…

Då har jag varit hemma en vecka… Skönt, ja! Men det börjar bli lite långtråkigt. Vädret är inte det bästa så jag orkar inte ge mig iväg för att socialisera mig så mycket, så det blir rätt ensamt. V jobbar mycket, både på brandstationen och sen lite extra. Han kämpar för att försörja familjen och jobba in extra pengar till flytten. Lägenheten behöver fräschas upp ordentligt, egentligen alla rum, så pengar behövs ju! Jag är så tacksam över honom, han är bäst.

Men vad gör då jag? Försöker att jobba med det jag kan här hemma! Jag packar, rensar och fixar. Men jag måste säga att jag tycker att det är lite jobbigt att jag vill mer än vad kroppen vill att jag ska göra. Jag röjer en stund, och sen blir magen helt hård och då är det bara att vila. Så försöker jag en sväng till, men kroppen kräver rätt snabbt ytterligare vila… Så det tar sitt lilla tag, men det är ju tur att tid just är det jag har gott om.

Denna veckan blir nog något socialare än förra dock. Imorgon ska jag åka hem till T och mitt lilla gudbarn och mysa. På onsdag är karln ledig på dagen så vi ska shoppa och på första föräldragruppsträffen. Torsdag och fredag är än så länge oplanerade, lördag blir det kalas för pappa och på söndag är det dagen innan vi får nycklarna till lägenheten så då lär vi röja en hel del och mest drömma…




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


fem + = 9