I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Enorm lättnad

Jag har tidigare skrivit om att min mamma fick många missfall i processen att få barn. Rädslan för att detta ska vara ärfligt har levt i mig ända sedan dess. I förrgår tog jag äntligen modet till mig för att undersöka saken vidare. Har länge sagt att jag inte vill veta något utan att vi ovetande ska slåss mot oddsen om de vill vara mot oss för att inte stressa upp oss. Men som sagt, jag fick en uppenbarelse om att det här med att gå runt och undra och oroa sig i onödan var en dålig idé så jag googlade, och läste… och läste mer. På alla olika sidor jag hittade. Och vad kom jag fram till? Jo: det är inte alls ärftligt, dock kan det vara det om det finns någon speciell medicins orsak till att modern fått missfall. Men det gör det inte hos min mamma. Vilken lättnadskänsla som finns i kroppen nu. Den går inte att beskriva. Några färre odds att fightas mot!

För övrigt väntar jag fortfarande på att kroppen ska komma igång… om det kommer när det ska är det runt nästa helg. Vilket dåligt tålamod jag har!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


2 + tre =