I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Filmnostagi och syskonkärlek

De senaste dagarna har tv-kanalerna bara radat upp mina gamla favoriter känns det som. ikväll är det Min bästa väns bröllop och i söndags var det både Föräldrafällan och Brudens far 2.  Gamla godingar, så många minnen. Dessa filmer har jag och syrran sett om och om igen. Lyckliga för att vi äntligen, vid rätt tillfälle, lyckades spela in dem när de sändes på tv. Vår gamla VHS, framför den gamla tjocka gråa tv:n som hade ett pipande ljud. Lågt, men det fanns ändå där. Sittandes i den gråa skinnhörnsoffan. Liggandes med huvudena i varandras knän, killande i varandras hår och på varandras ryggar. Mysande, nära, nära. Tillsammans var vi trygga, tillsammans kunde vi allt. Hon, den starka och sociala, och jag, den tysta och smarta. Ett oslagbart team.

 

image

Vi växte upp nästan som tvillingar. Det blir väl så när det bara skiljer ett år och den yngre vägrar inse det. Hon, lillasystern, inte jag. Jag är storasystern. Den tysta, lugna, Lydiga, blyga… Hon, den rebelliska, fartfyllda, sociala, bestämda. Så olika som två syskon kan bli. Men ändå, som ler och långhalm. Än idag är hon min bästa vän. Det finns inget jag inte skulle göra för henne. Hon är min lillasyster, ibland är hon liten fortfarande. Ibland måste jag ta hand om. När hon mår dåligt eller har ont har jag det med. Vi har någon underlig kontakt, ett starkt osynligt band. Ibland är det jag som blir liten, och hon som tar hand om. Så olika, men ändå så hör vi ihop. Trots alla bråk, och ja, det har varit en hel del, så står vi varandra så nära idag. En vanlig vänskap hade aldrig överlevt det vi gått igenom under 24 år. Men Syskonkärlek är en vidunderlig kraft, en utav de starkaste jag känt. Jag vore ingenting utan min familj, hon, mamma, pappa och jag. Det finaste jag vet.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− 3 = tre