I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Hjärnspöken och spöksymptom

Mår lite illa, och hittar blogginlägg om pigmentfläckar där det menas att pigmentfläckar kan bero på graviditet. Hoppet växer för en sekund eller två. Mensen var inte riktigt som vanligt ändå. Och jo, kanske är brösten lite större. Och jag har ju faktiskt gått upp i vikt. Ha. Psyket alltså. Att greppa efter varje litet halmstrå. Imorgon morgon kissar jag på en sticka, ser det ensamma rosa strecket och glömmer dessa hjärnspöken.

Inatt unnar jag mig drömmar om en bebis i magen. Drömma går alltid. Och det är ju så underbart. Ända tills man vaknar.

När det ensamma strecket dyker upp imorgon går förklaringarna om illamåendet ihop med min IBS och att jag alltså måste ha ätit/druckit lite fel i helgen och att det är något jag får leva med i några dagar tills magen är i balans igen. Och pigmentfläckarna då? Dem vill vi inte veta något mer om. Jag skyller på p-piller, och vägrar inse att det kan vara någon sjukdom av något slag.

Men som sagt, nu ska jag drömma lite. Om en liten Emanuel. Med lockigt brunt hår och bruna ögon, som sin far.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


sex + 8 =