I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Hormoner i omlopp

Något händer i kroppen i alla fall. Jag som alltid haft tur med min hy har plötsligt fått finnar och plitor i hela pannan. Och så har jag mina vanliga PMS symptom. Irriterad för minsta lilla. Speciellt småljud. Som när sambon biter på sina naglar eller sörplar i sig sitt kaffe. Jag kan liksom bara inte stoppa den, irritationen alltså. Den liksom bubblar upp, fort som tusan. Jag slänger iväg en irriterad kommentar och får några tillbaka. Man kan tro att han borde ha lärt sig på fem år, med tydligen inte. Jag är såklart snabb på att be om ursäkt och det blir egentligen ingen stor grej, bara det att ett pendlande humör inte direkt är roligt att leva med. Speciellt inte när tålamodet också tryter. På jobbet går det bra, där har jag ändå en yrkesroll och en profession. Men privat, jösses. Roadrage för mig själv i bilen, ilskna tankar om det går långsamt i kön i affären… Någon som känner igen sig?

Frågan är nu då om kroppen äntligen renat sig efter nästan 10 års p-pillerknaprande, eller om det är andra hormoner på gång…

Svaret på det kommer väl om ett par veckor. Har inte haft några direkta ägglossningssymptom så gravid borde jag inte ha kunnat bli. Än så länge. Mensen borde komma om en dryg vecka. Men som nämnts så många gånger förr går ju inte de beräkningarna att lita på eftersom cykeln levt sitt eget liv de senaste nio månaderna.

Men vi fortsätter att leva på hoppet tills vi motbevisas. Eller försöker snarare inte vara varken positiva eller negativa.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


7 × = fyrtio två