I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Hur vill jag vara som mamma?

Att vara förälder är något jag knappt vet något om, alltså hur det verkligen är att bli och vara mamma/pappa.  Jag funderar på hur jag kommer att vara som mamma. Hur jag vill vara… rättvis, öm, kärleksfull, respektfull, bestämd, snäll och rolig. Jag funderar på vad jag vill att mina barn ska få med sig från sin barndom… glädje, lycka, självförtroende, respekt, kunskap…
Hur åstadkommer jag detta? Det är en viktig fråga för mig. Jag tror att tid tillsammans med barnen är en nyckel och i och med det tänker jag även att pengar är något vi kommer att ha mindre av under barnens uppväxt. Vi båda är överrens om att vi ska försöka vara hemma så mycket som möjligt, och att det då kommer att innebära att vi båda inte kommer att kunna jobba 100 %. Dock har vi en fördel i allt detta planerande och pusslande som jag redan börjat med. Vem tänker på föräldraledighet innan man ens är gravid? I do! I alla fall, så har vi turen att V arbetar långa dagar både på dagtid, natt och helg. Det innebär att han har många lediga vardagar i sitt schema vilket passar bra ihop med mitt schema som bara innebär dagtid. I princip skulle jag kunna täcka upp de dagar han arbetar dag genom att vara ledig 1 dag i veckan och 2 dagar varannan vecka. Alltså skulle han kunna arbeta 100% och jag 70 % och barnet skulle aldrig behöva barnomsorg. Det känns bra för mig. Varför är det bra då kan man ju då fråga sig, och mina åsikter kring det kommer jag att återkomma till i ett annat inlägg.

En annan nyckel tror jag är att barnen får en nära relation med sin släkt. Och som tur är har vi både far- och morföräldrar i närheten. Och mostrar, fastrar, farbröder och kusiner såklart. Förutom det finns även en stor utökad familj i form av vänner. Många varma famnar att krypa upp i när det stormar. Många kloka människor att få råd och stöd från. Mycket kärlek att få uppleva.

Ett barn… det största i livet. Åh, vad jag längtar.

 




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− tre = 4