I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

It was only a dream

Inatt hade jag en fantastisk dröm. Jag hade en liten bula på magen och jag och V skulle på vårt första ultraljud. När jag vaknade på morgonen for händerna genast ner till magen, men icke. Lika platt som vanligt. Jag brukar inte komma ihåg mina drömmar men denna släpper inte.Fin dröm! Men samtidigt konstig. Undrar om det kommer kännas som i drömmen när det väl blir dags…

Jag har för övrigt nu bara en vecka kvar tills jag börjar jobba. Känns härligt och roligt. Äntligen få komma ut i arbetslivet igen efter 3,5 års pluggande. Studietiden kommer jag att sakna, det är jag helt säker på. Pluggdagar hemma då man själv kan bestämma sig för att ta sovmorgon till nio för att istället plugga på kvällen. Det kommer inte hända nu när jag börjar jobba. Likaså all stimulans och att varje dag innebar möten fulla av gemensamt kunskapande… Det är klart att jag kommer att lära mig saker under arbetsdagarna också, men inte på samma sätt. Jag är nog trots allt en pluggmänniska även om jag efter två år på universitetet tyckte att det räckte gott och väl. Mest av allt kommer jag sakna de människorna jag fick nöjet att umgås med om dagarna. Trots att vi läst många olika kurser och för varje kurs hamnat i nya klasser är vi ändå några som lyckats hålla ihop. Det har varit guld värt och dem kommer jag att sakna massor!

De lediga daharna hemma har mest involverat slappande, sovande och stökande hemma. Soffanär min bästa vän. tänker att det är lika bra att passa på när man kan. Nästa möjlighet att vara ledig på vardagar kommer ju först till sommarsemestern…




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


9 − = sex