I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Mål att sträva mot

Jag är inte särskilt bra på det här med nyårslöften… Har nog aldrig varit. Eller jo, det där året på högstadiet när jag bestämde mig för att inte äta godis på ett helt år och fick 500 kronor av pappa. Det klarade jag. Hur har jag ingen som helst aning om, för det hade jag inte fixat idag. Måste bara tillägga att jag dock fick äta tårta och kakor på kalas, samt knäck på julen. Men annars, inget lösgodis!

Hur som helst, i år har jag inte satt upp några löften men jag har istället tänkt komma på lite utmaningar och sätta upp mål för mig själv. Målen är något att sträva mot, men inget jag kommer att kunna misslyckas med. Tycker om begreppet strävansmål som jag också använder på jobbet. I förskolan har vi ju inga mål att uppnå, utan bara att sträva mot. Det gör att man inte känner sig så misslyckad, och det gillar jag

Ett mål är att ha en stark kropp som klarar av en graviditet och som snabbt kan återhämta sig efter en förlossning. Vad måste jag då göra för att kunna uppnå det? Jo, självklart träna! Träna är alltså inget löfte men ändå något jag måste göra för att uppnå mitt mål… I mitt huvud fungerar den psykologin bättre än att jag måste träna för att jag måste träna.

Mitt andra mål är att vi ska börja äta mer vegetariskt här hemma. Mitt mål är två måltider i veckan, då inkluderar jag fisk som vegetariskt. Vi är dåliga på att äta just fisk och mat som inte innebär kött så detta blir också spännande. Ska se om jag kan få med mig karln på tåget eller om det är jag som kommer att  få stå för den matlagningen. Är ni duktiga på att laga vegetariskt? Har ni några bra recept får ni gärna dela med er.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


− fem = 3