I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Mammalivet

Fyra månader… Vart tar tiden vägen? Den går fort och långsamt på samma gång på något sätt. Minimannen växer och utvecklas varje dag.

Han älskar närhet och uppmärksamhet. Och att stå upp, o gå-träna. Och att ligga på skötbordet och kika på mobilen där över.

Han tycker inte om att somna, blir fly förbannad nästan varje gång han inser att det är dags. Han vill ju vara med… Åka bil är rätt tråkigt vissa stunder. Ligga ensam är heller ingen hit. Men det börjar gå och ligga i babygymmet några minuter nu…

Han an är en krävande bebis, men ändå nöjd. För vi ger honom all vår tid. Jag har honom nära mig nästintill 24/7. Han vill det, mår bäst då. Jag lägger mig när han lägger sig vid ca 19:00. Då sover han med 2-3 timmarsintervaller fram till ca 05:30-06:00. Äter alltså en hel del på natten, men eftersom vi samsover hinner jag vakna innan han är klarvaken o han somnar om gott o enkelt. Ja… Förutom när det är olika utvecklingsfaser o så. Då vaknar han o behöver sövas om med selen ett par gånger under natten, vilket såklart är lite jobbigt. Men men, det är bara att kämpa på. This to shall pass…




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


× fyra = 16