I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

My person

telefondejt med  vännen som jag kallar My person (Grey’s anatomy ni vet?!).

Hon frågar hur det går med babymakeingen. Och jag får lov att vara sådär ärlig som jag bara kan vara med henne. Jag får klaga, oroa mig och tycka att livet är orättvist. Och hon är förstående samtidigt som hon peppar. Hon försöker förstå fastän hon inte alls är på samma plats i livet. Ställer massor med frågor, och hjälper till att vända och vrida på allt. Hon säger att min avundsjuka inte är ful utan bara ett bevis på att jag vet vad jag vill. Så länge jag inte beter mig illa på grund av avundsjukan är den inte ful, fortsätter hon. Och hon är så klok denna där. För visst är avundsjukan bara ett kvitto på vad jag vill ha. Jag vill också få bli mamma.

Det är underbart med människor som inte dömmer en. Som alltid står i ens ringhörn och hejar på. Jag är så lycklig att jag har henne. Och att hon är den enda som vet vår hemlighet. Hade jag inte fått bolla detta med henne hade jag nog blivit galen.

Vår vänskap fyller 13 år i år. Båda lejon, födda med åtta dagars mellanrum. Så olika, både till sätt och utseende. Men vi delar det som är viktig.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


åtta − 1 =