I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

När ska en få sova egentligen?

Zzzzzzzzz… En trött mamma. Mini vaknar verkligen till om nätterna nu o behöver somnas om i selen. Det gör sömnen lite upphackad så att säga. Funderar över när det är min tur att vakna upp o h inse att vi sovit en hel natt utan uppvak… Lär nog dröja ett tag. Mini är en liten snuttkung och kommer nog inte sluta nattamma än på ett tag. Och eftersom jag vaknas av typ allt (lättväckt.com) så kommer jag nog fortsätta vakna. Fast amma på natten är faktiskt mysigt, och jo, jag somnar om snabbt och gott så länge mini somnar…

Snart fem månader. Tänder på gång, vill absolut inte ligga ner. Har hittat sina fötter. Övar på att krysta o åla sig fram, rumpan får han upp men inte händer o huvud. Vilja till tusen och när han ler skiner han med hela kroppen. Somnar 19-19:30 för natten, somnas i selen. Kommer inte till ro annars. Sover gott när vi ligger bredvid honom, men bara mamma som gäller kvälls och nattetid.

Kräver nästa ständig uppmärksamhet, ibland är han nöjd korta stunder i babysitter, babygym och gåstolen.

Vi har börjat med babypottning för och se om hans gasiga mage blir bättre. Efter tre veckor tror vi det. Och vi fångar både kiss och bajs i pottan, inte både och varje dag men alltid något. Så häftigt!

Tycker bäst om att vara hos mamma eller pappa, andra är lite läskiga. Bäst går det om en får kika på dem en stund först och om det inte är alldeles för mycket folk runtomkring. På dopet fick t.ex. ingen annan hålla. Då var det iofs typ 70 pers…

När han åker i vagnen är han ofta glad om han får sitta upp lite halvt, o vår Emmaljunga har ju sån funktion i liggdelen. Somnar ogärna i vagnen nu dock.

Förutom allt ovan nämnt är han också världens finaste och goaste bebis,  såklart!

2 reaktioner på ”När ska en få sova egentligen?

  1. Tack för pepp! Ja, tyngre och mer givande på samma gång. Kommunikationen och samspelet är faktiskt väldigt häftigt att uppleva. Och det blir ju bara mer och mer :)

    En förstår ju att det måste vara fullt upp i deras små huvuden och självklart jobbigare för dem att vara dem än för oss att ta hand om dem. Jag tycker du beskriver det så bra med frasen ”de har inte valt att komma hit, vi har valt att skaffa barn.” Det är lite mitt mantra när han är extra krävande och jag extra trött.

  2. Det här halvåret ni kommer in i nu är tungt tycker jag. Bebisen blir plötsligt mer medveten, mindre nöjd med att bara hänga i soffan hela dagen och ”klängigare”. Och nu utgår jag enbart från min egen erfarenhet, alltså ingen absolut sanning.

    Tänk att er lilla nu ska börja sitta, krypa, kanske gå, prata några ord! På lika lång tid som redan levts! ☺️ Tänkte jag så så kändes det lättare att förstå varför barnen vaknade så mkt, behövde bäras så mkt och gnällde så mkt……..

    Känner med dig i din trötthet! Det kommer gå över! Jag lovar!! Och… Man får stjäla sig en natt eller fler i ensamhet när tillfälle bjuds!

    Vill nästan ha en till bebis




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


fem − 3 =