I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

På jobbet: ”Fröken… tycker inte du om barn?”

Det här med att arbeta med barn, fast inte ha barn är ett stort ämne för barnen på förskolan. Jag har under mina år inom barnomsorgen diskuterat detta flitigt. Härom veckan frågade E, fem år, mig varför jag inte har några barn. Diskussionen såg ut ungefär såhär:

E: Fröken, varför har inte du några barn? Tycker inte du om barn?

M: Jo, det är klart att jag tycker om barn. Jag jobbar ju här med er! Jag älskar barn.

E: Men, är du inte vuxen då?

M: Jo, jag är vuxen. Men du vet ju att jag har gått i skolan och pluggat för att kunna bli fröken och komma och jobba här hos er. Förut kom jag ju bara hit ibland och gjorde lite roliga saker med er och gick igen, men nu är jag ju alltid här. Kommer du ihåg det?

E: Ja…

M: Vad bra, och jag gick ju länge på den där skolan så nu när jag äntligen får vara här och jobba hos er vill jag göra det ett tag. För om man får en bebis så måste man ju vara hemma och ta hand om den, och då kan jag ju inte vara här hos er.

E: Jaha, så du ska jobba klart först och sen kan du få barn!

M: Nja, inte jobba klart helt och hållet… men i något år i alla fall… Men jo, så kan man ju säga. Jag vill jobba lite nu. Sen vill jag ha bebisar.

Ja, ni förstår ju. Det här med tid är ju svårt att förklara för barn och likaså det här med att jobba klart. Men det var en fin diskussion.
Några dagar senare var det ett annat barn som frågade om jag inte skulle ha några barn snart. E utbrister då: ”Hon ska bara jobba klart först!”. Åh, ljuva små liv. Det är spännande att se vad de tar till sig utav det man pratar om om dagarna men detta var tydligen något intressant.




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


+ tre = 9