I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Rädslan, framtiden och nuet

Pang. Där kom den igen. Rädslan över att jag kanske aldrig får vara gravid.

Midsommar har passerat, en underbar sådan. Jag har njutit i fulla drag av familj, firande och att vara här och nu. Jag har kunnat dricka ett gott glas vin till maten, tagit en öl i bastun och ätit den där goda brieosten. Jag har huggit ved,grävt i potatislandet och orkat rusa runt med gräsklipparen. Jag har njutit av hur det är nu.

Men så längtar jag, och hoppas att nästa midsommar… Då går jag där med en knodd i famnen. Dansar och sjunger små grodorna. Njuter av att få vara mamma. Det största i livet.

Det är så tudelat. Att vara lycklig här och nu och att alltid vilja ha det så, samtidigt som jag längtar bort från så som det är nu till något helt annat. Frihet vs ansvar, för nog vet jag att livet med barn är helt annorlunda. Livet och dess fokus skiftar. För all framtid. Allvaret faller liksom över mig, och plötsligt blir jag lite rädd samtidigt. Är jag redo om jag är rädd, blir nästa tanke… Och hur vet man det egentligen?




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


två × 1 =