I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Saker jag vet och lite grejer jag önskar att jag visste innan jag blev mamma

– Det är fullt normalt att bebisar inte sover hela nätter, ganska länge till och med… Ända upp till typ två år. Överlevnadsinstinkten gör att de vaknar för att se till att de inte är ensamma.

– Det är fullt normalt att ha en bebis som vill amma typ jämt, och att bo i soffan de första månaderna är rätt mysigt och inte ovanligt alls

– Amning är inget som garanterat bara fungerar sådär på direkten utan något en lär sig o kan behöva kämpa en hel del med

– När mjölken rinner till blir brösten hårda som cement o gör svinont, men det är normalt och egentligen positivt då det ju faktiskt innebär att produktionen av mat är igång

– Amning innebär inte bara mat utan även tankning av närhet och trygghet

– Bebisar vill gärna vara nära, typ hela tiden. Överlevnadsinstinkt att se till att en inte blir lämnad ensam liksom

– Liggamning och samsovning is the shit. Bäst att börja öva på liggamning på en gång.

– Ergonomisk bärsele/sjal räddar en lite från skrik och panik samt heldagar liggandes i soffa

– Det är vanligt att bebisar inte tycker om att åka bil och vagn. Att de bara gallskriker däri. Detta trots att många omkring säger att deras bebisar älskar att åka o sover i flera timmar

– Det är normalt att bebis bara sover halvtimmastupplurer. Inte optimalt för föräldrar, men helt normalt för bebisar…

– det är normalt att bebisar inte kan somna själva när de blir nerlagda i sina sängar. Många sövs i famn/sjal/sele/vagn/guppandes i famn när föräldern sitter på pilatesboll osv osv.

– Det är normalt att bebisar inte kan sova själva utan behöver ha någon bredvid.

– En kan inte skämma bort sin bebis med för mkt närhet!!

– Att lära bebis att somna själv o inte snutta sig till sömns är dumheter (om mamma o bebis mår bra av det)

– Att de som påstår att amning på natten hämmar tillväxten och kan ge karies  har fel ( finns forskningsstöd på detta)

– Bebisar går igenom en massa utvecklingsfaser samt tillväxtfaser då de kommer lite ur balans och kan bli än mer krävande. Wonder weeks appen ska finnas, själv läser jag boken Att växa o upptäcka världen. Superintressant och spännande. Har i alla fall stämt rätt bra på vår miniman

-det är normalt att bebis fisar luktar jätteilla! ( alltså verkligen jätteilla)

-Vissa BVC är lite gammaldags o kan komma med knepiga råd, typ att lära fyra månaders bebisar att somna själva, eller att halvårsbebisar inte ska äta på natten. De bestämmer inte över dig o ditt barn, bara nicka o säg ja om du inte orkar bråka eller diskutera. Min är som att diskutera med en vägg o jag vägrar att känna mig misslyckad när jag gör det jag vet är bäst för mitt barn och därmed också mig.

2 reaktioner på ”Saker jag vet och lite grejer jag önskar att jag visste innan jag blev mamma

  1. Ja… En var beredd på att det skulle bli tungt stundtals men hur kroppen reagerar på sömnbrist kan en inte föreställa sig ens. Och alla tankar och känslor är inte att förglömma heller. Massor som jåhänder runt omkring och inuti helt enkelt.

    Känner hur jag landar mer och mer, kan skaka av mig kommentarer om vårt föräldraskap mer och mer och inte bli provocerad. Men dock, kommentarer om att vi skämmer bort med närhet o allt bärande och att vi minsann skapar vanor som blir svåra att bryta gör mig fortfarande arg, jag har liksom förklarat att han skriker och inte kommer till ro på annat sätt. Men då anser andra att han inte skriker sig till sömns så många gånger innan det går över. Suck. Orkar inte höra det mer, för det är ju folk som gjort det som försvarar det. En sån diskussion med dem vinner en ju aldrig liksom.

    Daltande är ett utav mina värsta ord om de används mot föräldrar som har förhållningssätt som ert. Det kommer jag nog också att få höra. Det heter respektera, behandla andra så som en vill bli behandlad själv. Det är vad det är. Inte gå över huvudet på barnen för att de är just barn. Puh, börjar elda upp mig känner jag. Haha.

    Läser både på Vilda barn och din gamla blogg :) och är med i en grupp på Facebook. Så skönt att känna att ens barn är lite normalt bland alla andra…

  2. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde överföra allt jag idag bara vet rakt till dig… Att bli förälder för första gången och känna en sak medan man slåss mot världen är tungt, tufft och ensamt. Känns det som. Men med tiden så slutar man höra alla andra, inte för att de slutar prata utan för att man bara landat. På nåt sätt. Jag skrattar åt andras åsikter om vårt samsovande och vårt ”daltande” (när din HNB nåt tvåårsåldern kommer du förstå vad jag menar). Haha.

    Jag som är mamma till en HNB och en ”normal” unge vet att de utan HNB ALDRIG kommer att fatta. Någonsin. Så jag hör inte längre.

    Jag är glad att du finns och skriver. Jag önskar vi fått barn samtidigt så jag haft nån att bolla med! Vilda barn är guld att läsa på ang HNB. På min gamla blogg finns texterna från när ettan var bebis.

    Du är guld!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


7 × sju =