I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Sju månader…

Glad, nyfiken, mammig, separationsfasig, vaknaengångitimemnpånatten:ig,  älskar frukt, mat är rätt skoj det med,både puré o bitar, står på alla fyra o gungar med kryper inte, snurrar runt på magen, äsökar tittut-lekar, säger mama o baba, bajsar o kissar på pottan (o i blöjan), gå o stå är roligast i världen, nattas i selen, somnar runt 19 för kvällen, vi går upp runt 6, vaken ca 30 min o sen första tuppluren, tupplurar runt 4-5 gånger à 40 minuter.

 

Och denna ständiga frågan: åh, sömn, åh sömn, varför har du övergivit mig? Så trött mamma, men uppvak varje timme är tydligen vanligt. Fram till 12 månader är det en mkt strulig period säger BVC. Hahahahaha! Skjut mig?

 

Nej då, skämt o sido. Men jösses vad trött jag är. Impad över hur jag orkar med livet o hålla uppe humöret faktiskt!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


fyra + 1 =