I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Vart är hemma?

Det fanns en tid i livet när jag trodde att Göteborg var min stad. Att jag skulle bo där. Mitt i smeten. Nära till allt. Jag var 20 år, full av energi och lust. Sällskapssjuk. Det skulle hända saker. Idag är Göteborg en stad jag åker till för att hälsa på en vän,  och för att gå på bio och shoppa. Men bara ibland. Jag har tröttnat på att flänga.  Tycker inte om tempot eller allt folk. Har blivit bekväm. Samtidigt som jag tycker om känslan av att vara anonym så tycker jag om känslan av att det är familjärt. Jag är lite tvetydig där.

Jag vetinte vart vi kommer att hamna eller bo i framtiden. Staden där jag bor nu är fin. Trygg,  lugn och lagom stor. Allt finns nära. Men ändå är den inte ”hemma”. Varje gång jag besöker min stad där jag växte upp slås jag av samma känsla,  ”här är hemma”. Det är underligt,  för när jag var i tonåren ville jag härifrån. Det var för litet,  för lugnt… Idag åkte vi hit,  T och jag. Hälsade på våra föräldrar och fick båda samma känsla: ”Här vill vi att våra barn ska växa upp.”. Tiden får utvisa hur allt blir…Home is where your heart is och home,  the place where our story begins…




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


ett − 1 =