I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Vecka 19

Jösses, vecka 19, nästan halva tiden har gått. Och nu är det inte långt kvar alls till tisdag och RUL.

image

Pytteliten

Är cirka 15 centimeter lång, 170 gram lätt. Anlagen för mjölktänderna är färdiga och nu börjar även anlagen för de permanenta tänderna att vildas.

Mamman

Livmodern når strax under naveln, vilket även jag känner.  Hår och naglar kan reagera positivt på den ökade ämnesomsättningen och blodmängden i kroppen. Detta märker jag inget av direkt faktiskt, mitt hår har alltid vuxit som ogräs. Huden i ansiktet kan också påverkas och så kallad kloasma kan uppstå. Det är fläckar på huden, mörka för ljushyade och ljusa för mörkhyade. Jag har inte fått några, än. Får se om något dyker upp. Jag har heller inte börjat få någon hormonrand på magen.

Tankar och känslor

Jag märker att magen har gjort en växtspurt denna veckan. Och det känns så mysigt. Har köpt en olja för att smörja med. Det står på att den kan motverka bristningar men det är inget jag tror på. Har läst att det har med hormoner och ärftlighet att göra. Mamma har dock inte några bristningar så en kan ju alltid hoppas. Jag är nu nästan alldeles säker på att jag har känt rörelser i magen. igårkväll buffade det väldigt i magen. På ett nytt ställe och jag blev lite tårögd. Lilla lilla pytteliten, kan det vara så att du kommer att komma ut till oss och göra vår familj större? V oroar sig över att jag använder ordet kanske. Jag försöker förklara varför. Att jag inte vill ta något för givet, att det känns bra att säga så och att jag absolut tror att vi kommer att få vår Pytteliten. Jag planerar mycket för det i huvudet.

Jag längtar tills efter ultraljudet. Om allt ser bra ut kommer vi då att börja inköp och mer planering. Vs familj säger att de har fullt med saker hemma som de vill ge/låna ut. Och det ska bli så mysigt att åka runt och titta på allt och plocka hem. Men, vi måste börja ordna med förvaring här hemma. Mer förvaring krävs kan jag ju säga!

image




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


ett + = 3