I augusti 2013 började vi resan mot ett barn. Något jag aldrig tagit förgivet. Men den 10 juli fick vi vårt efterlängtade plus. Om allt går som det ska förväntas vår Pytteliten komma till oss i mars nästa år. Här är vår resa. Från dröm till verklighet. Hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Add Comment Register

Vecka 29, barnmorskan och tredje trimestern

Oj, tiden rusar fram. Har lite julledigt nu och det är alldeles himmelskt. Jag samlar energi på alla tänkbara sätt. Vila och trevligt sällskap är de två viktigaste pusselbitarna känns det som.

Julen förflöt snabbt. I år bytte jag ut min lugna jul med endast mamma, pappa, syster och svåger mot fira de både med mannens familj och min familj. Flängde till Stenungsund och sedan till Mölndal. Några timmar på varje ställe… Full rulle med sex barn, tomte och paket hos Vs familj och lugn hos min.  Flängde även på juldagen för firande av den grekiska julen och sedan släktträff med min pappas sida av släktEn. Jag o V låg utslagna på soffan på juldagskvällen och kom överens om att nästa år är vi minsann hos oss och firar jul!

Barnmorskan besökte vi i V.27. Blodtryck och blodsockret ligger fortfarande bra, med HB värdet hade gått ner till 104 så nu blev jag ordinerad järngabletter. Har köpt Niferex och äter varannan dag, och peppar ppeppar men helt har magen faktiskt inte kollapsat. Lite värre än vanligt men men, behöver kroppen järn ska den få det! Hon mätte även magen för första gången och SF-måttet låg på 26, vilket gjorde att magen till och med hamnar lite över normalkurvan. Känns riktigt skönt då många haft åsikter om min alldeles för ”lilla” mage, nu har jag liksom kvitto på att den minsann inte är liten alls. Jag vägde mig också och har gått upp ungefär fem kilo sedan inskrivningen. Försöker att inte fokusera så mycket på vikten utan mer på att kroppen fortfarande känns någorlunda samma och att de flesta kläder passar, förutom just runt magen då.

Nu buffas o puffas det hejvilt där inne och både mormor och moster har fått känna rörelser för första gången. Efter det så har jag händer titt som tätt på min mage vill jag lova. Mysigt att få dela detta med dem.

Jag har börjat få vad jag tror är foglossningar. Det började med små hugg i ena skinkan då och då! men nu är det vid varje steg oavsett hur långsamt jag rör mig. Det gör liksom inte ont, men är ändå obehagligt. Anstränger jag mig för mycket under dagen så gör det ondare, så vila och lite rörelse då och då känns vettigt. Det kan även börja göra ont i magen om jag till exempel går för fort, men saktar jag ner försvinner det. Så kroppen är bra på att säga till vad den vill må jag säga.

Imorgon går vi in i vecka 30 och har avklarat så gott som 3/4 av graviditeten. Helt underbart. Vi börjar längta efter den där lille där inne. Många frågor… Vem är du? Vem kommer du att vara lik? Får du pappas bruna ögon eller mammas melerade? Får du pappas temperament och mammas envishet?




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


1 × fyra =