Arkiv för 13 april, 2011
När barnet inte vill äta blir mamma och pappa ledsna…
Skrivet av MariaTheres den 13/4/11 - 9:22
Jag känner att jag måste skriva av mig igen..
Igår blev en riktigt pissig dag som spenderades gråtande en stor del av tiden. Jag ringde till bvc för att prata om Signes eksem, eller vad det nu är, som har kommit tillbaka i ansiktet. Vi försökte sluta med kortisonsalvan ett tag men då blev de stora, svullna, röda och kliande igen. Hon har dem på fler ställen men det verkar vara värst i ansiktet. Så, återigen detta funderande kring allergier. Kan vi inte bara få en ordentlig utredning för att se om hon har någon allergi? Fisk är vi ju ganska säkra på med tanke på hur hon reagerade senaste gångerna hon åt det.
Vi har en tid idag till bvc där även en läkare kommer vara med för att försöka klura ut vad det är. Det är någonting i maten som sköterskan tror är problemet. Nu har Signe även börjat äta mindre igen och vill till 90% bara ha välling/ersättning. Alltså ingen vanlig mat helst. Högst fyra-fem skedar. Så nu ska vi ta bort flaskan helt under dagtid och bara ge henne välling till frukost och kvällsmål. Det känns lite som att vi kommer svälta henne och som att vi tvingar i henne det hon inte vill ha. Men nu är hon så pass stor att hon måste äta annan mat och det går ju inte på annat sätt. Vi har verkligen provat allt! Det här tar på mig och Patrik så mycket för det har krånglat sedan dag ett med amningen och bara fortsätter känns det som. Det enda vi vill är att hon ska ÄTA. Hon är i alla fall pigg och mår bra vilket är en stor tröst!
En annan grej som nästan är värst är andra föräldrars ständiga kommenterande om hur liten hon är. Så hiiiiiiiiiimla liiiiiiiiiiiiiten verkar hon vara. Jag försöker att inte ta åt mig men det är inte alltid så lätt, speciellt inte om det är flera per dag som måste kommentera det. Mest är det på öppna förskolan som folk verkligen måste påpeka hur liiiiiiiiiiiiiiiiiiiten hon är. En sa ”åååh vad hon är liten, men ja, hon är ju söt ändå”. Jaha, vad snällt av dig att säga så. Och vad bra att hon är söt ÄNDÅ. En annan sa ”va!? är hon 10 månader, jag tycker att hon ser ut som 4 hahahaha”. Varför? Varför? Varför? Det här är bara en liten jävla bråkdel för det sker varenda jävla gång vi är ute på såna grejer. Jag vet att ingen vill vara taskig, åtminstone tror jag det?? Men ibland känns det faktiskt så. Och jag förstår inte grejen. Jag har ALDRIG suttit och sagt till föräldrarna hur avvikande deras barn är utseendemässigt på något sätt och det är väldigt sällan jag ens tänker så. Man undrar hur andra skulle känna om jag hela tiden sa ”vilken konstig näsa ditt barn har, men jo han är ju söt ändå” eller ”oj är han så liten, han ser ut att vara 15 månader för han är så tjock” eller ”vilken konstig hårväxt din unge har, men hon är söt ändå” eller ”oj vilken gomspalt!! men hon är söt ändå” eller ”vad roligt att han blev så smal när du är så tjock” eller ”vad lustigt att hon blev så tjock när du är så smal”. Vem bryr sig?! Alla barn är olika och det är fullkomligt klart efter att jag har fått barn själv. Varför reagera över ett barn som ser lite annorlunda ut för vilket barn ser inte annorlunda ut på något sätt? Jag skulle vilja träffa det barn som är helt normalt och ligger på medel på allting, såväl kurvor som utveckling motoriskt, mentalt och socialt. Finns det ett sånt barn? Visa mig gärna i sådana fall.
Och nu då, bara för att tillägga så är Signe bara ynka 2 centimeter kortare än ett barn som ligger på MEDEL och hennes vikt är helt i linje, alltså på samma kurva, som hennes längd. Men detta är alltså en abnormt stor skillnad eftersom man måste påpeka det hela tiden. Så jag antar att ett 2 centimeter kortare barn än medel måste vara det mest freaky de föräldrarna har sett. Om de bara visste hur många gånger jag önskat att hon var ett fetto…
Ja som sagt. Jag kände att jag behövde skriva av mig….
För oss är hon fullständigt och helt perfekt.
Publicerad i Okategoriserade | 18 kommentarer
Svaret på livet, universum och allting
