Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Ingen som vågar?

Är det ingen som vågar diskutera inlägget jag skrev om #prataomdet? Om det är vår kultur/vårt samhälle som fostrar kvinnor till att vara tysta och män till att det kanske är okej att flyga på någon? Dock krävs det nog en viss typ av människa för det. Jag säger inte att alla gör så utan undrar om det finns något slags strukturellt tryck. Som socialantropolog blir sådant här ännu mer intressant. Jag gillar att diskutera komplexa frågor och vrida och vända på problem. Tyvärr är det inte så många andra jag känner som gör det. Vore roligt att forska om det!

Signe sover än. Vad håller hon på med??? Vi som ska iväg snart. Men det är så himla skönt att hon har börjat sova längre. Då kanske man kan börja försöka att lägga henne tidigare. Just nu får det vara som det är eftersom det fungerar bra :) Snart är det juuuuul! Underbart!

jul_65886561



7

kommentarer på Ingen som vågar?
  1. Jag vet faktiskt inte om det blir ngn skillnad, kanske att dom inte blir lika torra som om man stekter dom i stekpannan? Men sen så tar det år och dar om man ska steka i stekpannan, så då tycker jag att det är lättare att bara snöra ner dom i en plåt och in i ugnen :) det blev ju några plåtar! :)

    Jag skulle gärna vilja att Knut skulle skratta och klappa med händerna när han ser katterna! Men näe ingen reaktion alls :P det finns väl för mkt annat att se på än katterna ;)

    Men hallå, sover Signe fortfarande?? Guuuud så lyxigt :D

  2. kajsakavat skrev

    hahaha va kul (Signe sover-grejen) :D
    Jag diskuterar gärna :) men i den frågan har jag inte så mycket egen erfarenhet, mer litterär och den är väl trist o dra upp här…
    Så vi kan prata om allt möjligt sådant när vi träffs istället ;)

    svar:
    Ja jag hoppas det blir så för Signe :) att hon lär sig av kattens fräsande tillslut ;)
    jag växte också upp med djur, men när jag var 5 år så hade vi en så elak granne som lät hennes hund springa efter mig, vilket resulterade i hundskräck. Men idag är det som sagt bättre.

  3. sawiik skrev

    Vad skönt att hon sover bra nu. :)

    Ja, alla bilder men det verkar inte vara så överdrivet många så jag ska nog lyckas. ;) Lär ta ett tag bara. Haha!

    nej, jag tror inte heller de skulle rivas i ögat med flit men det vore ju synd om de skulle råka. Men flyttar man på dem så lär man ju undvika att nåt sånt händer. :)

  4. radovic skrev

    Känner att jag absolut vill ”prata om det” :)

    Jag tror att mycket av problemet ligger i att Sverige ä ett land där man skräms mycket för sina känslor. Speciellt att vara arg och ursinnig eller bara extremt känna något anses näst intill äckligt och fel. ”Lagom” gäller även i känslovärlden, prata gärna om allt men tappa inte kontrollen för guds skull!

    Mina föräldrar var precis som alla andra, inte perfekta, men en sak som min pappa lärde mig har varit extra användbar. Han sa alltid till mig att man ska ta det man känner på allvar, att aldrig göra något som känns fel, visa att jag var arg om så var fallet och att skrika högt om jag blev rädd.

    Med detta i bagaget har jag liftat och rest mycket, i sällskap av en tjejkompis och ibland själv. I vissa situationer fick jag ryta ifrån och gå till angrepp för att förhindra en obehaglig situation. Många gånger hade det kunna gå riktigt illa (i Sverige framför allt) om jag inte vetat vart min gräns går.

    Jag vill inte fostra min tjej till en rosa-fluffig-marängtårta, utan till en människa som vågar visa vad hon känner och vet vart hennes gräns går, detta gäller självklart min son också.

  5. radovic skrev

    Män och kvinnor har lätt och svårt inom olika områden. Killar kanske faller i jobbiga situationer där de måste bevisa sin styrka och mod för att bli respekterade. De lyssnar inte på vad som känns fel.

    Jag har saker som jag också tycker är jobbiga att prata om som att jag var i en relation där jag blev slagen exempelvis. Beror på att jag inte vill förlika mig med rollen som svag underlägsen kvinna, jag skäms och klandrar mig själv för att jag inte visste bättre. Det kan var sådant som ligger bakom till att man inte vill prata om det.

    Nu hoppar jag tillbaka till uppfostran av tjejer igen vilket jag tycker är jätte viktig. Om man hela livet får höra att man är en gullig, söt och snäll prinsessa kan det vara svårt att agera på annat sätt än så. Tycker man gör sina tjejer en björntjänst genom att behandla dem på det viset. Vad ska lilla snälla prinsessan göra den dagen hon möter ett monster? ropa på mamma?

  6. radovic skrev

    Ja vi ska fira jul, ser verkligen fram emot att samla familjen. Första halvan av dagen kommer spenderas med mamma,mormor,bror, brorson,svärsyster, svärmormor. Senare på dagen ska vi tillmin farbror och hans fru som nästan varje jul. De firar inte julen på juldagen utan någon gång i januari, om jag minns rätt, då de är ortodoxa. Däremot fyller min kusin år så vi får skäl nog att fira :)

    Vad ska du göra?

  7. radovic skrev

    Jag var lite otydlig. Tanken var att man tar listan och skriver sina svar. Så självklart får du ta den och så kan du fylla i frågorna du tyckte saknades :)

    Ja, det var en lång förlossning. Något jag inte väntat mig då första gången gick på 8 timmar från början till slut.

    Jag tyckte hjälp från personal var ok, barnmorskorna var verkligen bäst. Men sen var allt som det skulle så jag vet inte vad jag tyckt om något gått snett.


Kommentera


9 − = tre