Add Comment Register
Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:

Mina rädslor

Utmaningen dag 26 – Mina rädslor

Ja herregud.. Var ska man börja haha? Den största rädslan nu är att det skulle hända Signe någonting. Att det värsta tänkbara skulle kunna hända vill jag inte ens tänka på. Vem vill det? Ändå gör jag det ibland. Till exempel om hon har sovit längre än hon brukar blir jag så klart orolig och måste gå in och titta till henne. Eftersom dörren in till hennes rum låter ganska mycket vaknar hon oftast när jag gör det. Vaknar hon inte måste jag gå fram och se så att hon andas och ser normal ut. Det här har i alla fall blivit bättre. I början var jag supernojig och rädd för allt möjligt. Att någon skulle ta henne var jag också rädd för. Jag tänkte till och med skaffa larm till fönstren ifall någon skulle bryta sig in. Nu tänker jag istället att ”varsågod att försöka! Jag kommer höra det och då kommer jag och hugger ner er”. Låter kanske brutalt men klart att man skulle göra det! Men jag tror inte att det kommer hända!

Jag är också rädd att någon i övriga familjen ska gå bort. Det kan jag också få för mig ibland. Om de inte svarar kan jag ibland bli galen av oro. Det är också någonting som har minskat nu. Det jag är mest rädd för är att jag eller Patrik ska försvinna från Signe. Hon behöver ju oss!! Det tänker jag på ganska ofta och kan till och med börja gråta bara av tanken. Innan jag fick barn kan jag ärligt säga att jag inte värderade mitt liv särskilt högt. Jag var inte alls rädd för döden. Nu är jag rädd för hur det skulle bli om jag försvann. Om det hände Patrik någonting skulle jag bli helt knäckt. Men då måste man i alla fall kämpa vidare för Signes skull.

Sen är jag egentligen inte rädd för så mycket mer. Det är familj och vänner som viktigast. Självklart skulle det vara hemskt om lägenheten brann ner eller liknande men det är ingenting jag är rädd för på samma sätt. Fobier har jag men det känns mest bara löjligt i det här sammanhanget. Det känns som en mer irrationell rädsla. Till exempel hatar jag har harkrankar och malar. Det är bland det vidrigaste som finns! Likaså ormar. Blä! När mina föräldrar bodde i skogne var jag också rädd för varg och björn som vi har stött på några gånger.

harkrank

mal

(Bilder från google.se)



6

kommentarer på Mina rädslor
  1. kajsakavat skrev

    jag är också rädd för att mina kära runtom mig ska gå bort (eller att jag ska göra det)… Jag är hundrädd också. När jag var yngre var det en fobi, men nu har det blivit mycket bättre :) tycker det går bra efter att jag träffat och hälsat på hunden.

    svar:
    gick du på föräldrakurserna? vilka hade ni?
    Vi skrev upp oss igår, vilket var 3 tillfällen med tema förlossning, profylax/andning/avslappning och amning.

  2. Tack! :) hon är riktigt stolt över att vara ett helt halvår ;)

  3. sofia skrev

    ja du har ju läst om min oro så jag kan ju säga att jag delar dina känslor. och visst är det så hemskt att vara så rädd för att man själv ska dö som man är nu? inte få se sitt barn växa upp. nej ush nu mår jag bara illa :(

  4. kajsakavat skrev

    svar:
    ja vi funderar fortfarande på om vi ska gå. Känns lite ”krystat” just nu och gå på kurs för o andas, men det kanske vänder och jag absolut VILL gå snart! Får se hur det blir, ska först testa på MVC:s intro om profylax.
    Gick på mycket avslappning förr, där vi hade andning och antistress som tema för att varva ner. Känns som att det kan vara liknande (”suggetioner” kallades det då att man använde sig av) med profylax?

  5. kajsakavat skrev

    svar:
    jag ändrade i ditt inlägg angående stadens namn ;)
    men ja det blir att föda där om vi befinner oss på den platsen i Sverige när det är dags! Hoppas det är bra där :)

  6. sawiik skrev

    Att jag eller Janne ska gå bort och Love då blir utan föräldrar får mig också att bli ledsen och gråta. :(


Kommentera


sex − = 2