Vart tog förra veckan vägen? På ÖF idag mindes jag ingenting vad vi hade gjort under veckan? What? Har jag städat bort hela veckan? Och ändå ser här ut som om en bomb slagit ner!? Vad gör jag för fel? 3 dagar hemma med M, foglossning samt graviditetströtthet gör att jag absolut inte orkar någonting. Imorgon får det väll bli städning igen när M är på förskolan. Jag blir så j*vla trött på den här skiten, jag behöver vila.

Som sagt var vi på ÖF i förmiddags. M gillar ”öppna skolan” och vet vilka som jobbar där. Han ser fram emot att vara där. Idag lekte vi inte bara utan vi målade lite och klistrade papper på ett annat papper. Vi använde även utstansare eller vad det heter och gjorde små figurer i pappret. Det gillade han verkligen. Kul att jag för en gång skull inte glömde bort att pyssla med honom.

Hemma åt vi farmarbiffar och lite stekt potatis från min kokta potatis häromdagen. Sedan somnade vi strax vid 13, M av att jag kliade honom på ryggen och sjöng ”Vem skan segla förutan vind”. Så himla mysigt. VI sov till 15:30. Snacka om trötta båda två. Vi skulle ju till ÖF men jag ville att M skulle sova så det blev det istället, om än väldigt länge!

Det kändes trots allt okej att sova bort eftermiddagen. Då vaknade vi pigga och utvilade inför att gå på lägenhetsvisning och hämta upp kompisen J på dagis.

Lägenheten var inte alls vad vi ville ha. Visst hiss fanns, om än miniliten, dubbelvagn får ej plats. Lägenheten var lite felplanerade kände vi båda två, då vardagsrummet hade ”4″ dörrar och endast en vägg där man kunde ställa soffan, absolut inte en sådan familjesoffa som vi har. Balkongen var superliten, mindre än vår och vår borde inte ens få kallas balkong för där går inte att sitta en sommarkväll 2 personer. Köket var det enda som var stort och rymligare än vårt. Dock samma slags planering. De hade vanlig spis!!!

Vi gick sedan direkt och hämtade upp J på dagis strax innan 16:30. K hjälpte mig att få hem båda barnen, J satt i vagnen och M på Ks axlar. Svinkallt var det så vi ville hem fort, barnen med. K åkte sedan till jobbet och vi andra lagade mat/tittade på bamse. Sedan gjorde båda barnen precis vad jag fruktade, åt upp korven men ratade potatisen. Tur att jag inte lade ner megalång tid på en, enligt mig, godare middag.

M och J lekte sedan fram till 19 då L kom för att hämta J. Jag fick en bukett blommor av henne som tack för hjälpen. Det var roligt, hon är så duktig på att binda fina buketter!

Tanken var att M skulle somna senare då vi sovit så länge och även sent på dagen men han var helt slut efter att J gick. Han hade innan L kom, sutiit som en säck potatis bredvid mig och tittat på ”Vem?” på datorn. Det var bara att natta med en gång.

Jag får aldrig fatt i hur det går till. Men jag lyssnar på hans signaler och låter honom berätta för mig med kroppen att nu ska jag sova mamma! Det är bara att ta sig upp 6:30 varje morgon!

Nu är jag helt slut. Inte länge jag hållit på men jag kan säga att det finns mycket att göra här hemma. Många saker som jag inte orkat ta tag i när jag både studerade och pluggade heltid, sedan gick det över till att endast jobba heltid. Men hur som helst så är leksaker rensade (det sonen är för stor för ska ner i källaren), julljusstakar och annat (äntligen) nerplockade i rätta lådorna (ja det är sent), all torr tvätt vikt (och snart) insorterad.

Men det känns fortfarande jobbigt att ta tag i det som inte ännu är klart. Alla saker som ska säljas, det som ska ner i källaren (dit får jag inte själv), sonens rum ska sorteras in alla leksaker som jag fläkt runt där idag och fortfarande två kassar med bebissaker/sängkläder som jag inte vet vart jag ska ställa dem..

Men när allt är klart är det riktigt färdigt och undanröjt för att jag ska kunna göra detaljstädning här hemma och även rensa ur fler skåp än de jag gjorde förra veckan.

Ge mig styrka!!

Imorgon ska jag städa och torka alla ytor här hemma för att verkligen kunna njuta av ledig helg med sonen och leka!

Halsbrännan har lurat hela kvällen. Måste varit min älskade tandoorikyckling som vi åt hemma hos mamma idag innan vi åkte hem.

Nu har jag handlat glass. Sockerkicken är alltid är välkommen de kvällar jag är trött och inte somnat med M under nattningen.

Ligger och zappar, i jakt på en bra film. Lite avkoppling. Jag orkar inget komplicerat. En glad kärleksdrama eller komedi är inte svårt att lägga in på tvtablåerna!

Namnet är valt till vår lilla minirumpa. K kanske inte är med på det men vad gör det? Han var inte med på Ms namn förrän han sett honom så det kan ta tid denna gången med!

I lördags vaknade vi och åt frukost i vanlig ordning. Sedan ville M rita så jag hämtade både papper och kritor. När M får nog kastar han gärna runt allt som finns där och kritor + papper flyger runt i rummet. Jag sa till honom att plocka upp och då han endast hade en krita kvar avbröt jag mitt lilla städmonster och utbrister ”Det snöar, kom och titta!”

Då tanken var att mamma skulle komma förbi efter ett par ärenden väntade vi på henne och M såg fram emot detta. Mamma ringde mig när hon var nere i backen, hon kunde inte komma upp. Isen som låg under snön gjorde det omöjligt för samtliga bilar att ta sig upp. Hon åkte hem igen.

Då M visste att vi skulle träffa mormor så packade jag en liten övernattningsväska och inväntade att M skulle vakna efter lunchen. När han vaknade frågade jag honom vart vi skulle åka idag ca 5 gånger säger han något som jag absolut inte förstod, varpå han förklarade för mig att det snöar! Haha ja, pulka skulle vi tydligen åka! Jag packade på oss kläder och tog pulka, väska och vagn och vi begav oss ut i snövädret. M var överlycklig i pulkan och jag var överlycklig över att de inte hade skottat så att jag kunde få med allt ner till hållplatsen.

M ville inte sluta åka pulka men man kan inte åka pulka på spårvagnen fick jag förklara och så berättade jag att mormor kommer för att dra honom i pulkan när vi har gått av bussen.

Färden var väldigt lyckad. Jag brukar åka så att han får sova lunch på vägen men eftersom jag inte ville stressa hemma så lät jag honom sova hemma och packade när han sov. M fick låna min kamera och han tog ca 50 bilder på lamporna i taket, de som satt framför honom, på mig och jag hjälpte honom att ta kort på oss båda tillsammans.

Mamma mötte oss vid hållplatsen för att vi skulle kunna dra M i pulkan men även hinna handla. Vägen hem tog lite tid då M ville gå lite själv i snön, så när vi kom hem till mamma var det redan mörkt, men knatten var nöjd och det var även jag och mamma.

Vi värmde lite mat, åt och lekte lite innan det var dags att sova. Jag somnade med M och vaknade för att se att lampan i hallen var släckt. Antog då att mamma lagt sig, för det är inte ovanligt att jag vaknar klockan 3 på natten, då jag sovit 7 timmar. Men så vaknade jag av att jag hörde något muller, skottningsbilen var utanför, och mamma pratade där nere. Klockan var tydligen 23 något och jag stannade med mamma lite innan jag gick upp och lade mig igen.

Vi åkte hem på söndag kväll efter att ha ätit både pannkakor till lunch och kyckling med ris till middag. När M var mindre åkte vi alltid så det var läge för honom att somna, eftersom han ändå somnade i bilen. Nu för iden räcker det att vi säger att vi ska åka hem för att sova. Då är han med på att när vi kommer hem packar vi upp och gör oss i ordning för nattningen. På juldagen vaknade han upp efter ca 1 timmes bilkörning och tittade på mig när jag skulle bära upp honom. Jag sa bara lugnt att ”Vi är hemma nu och ska gå upp till sängen och sova”, ”Ja” svarade han och lade sig ner mot min axel och väntade på att vi skulle komma in. Han somnade igen med en gång!

Igår tog vi en lugnt förmiddag hemma istället för att rusa iväg till Öppna förskolan. Vi klädde på oss och gick ut för att åka pulka. Jag skickade iväg M ner för backen, men då det var fullt med is och han väldigt gärna vänder sig om och vinkar till mig så ändrade pulkan riktning och åkte ner åt det hållet jag ej ville. Fick skicka honom från halva backen så jag hade lite mer kontroll. Läskigt när han ändå nästan varje gång åkte mot lyktstolpen.

Då M(e+m) skulle till ÖF på eftermiddagen åt vi lunch och gick ut så M skulle få somna i vagnen. Han somnade ca 20 minuter innan ÖF öppnade och jag tänkte att ja en timme kan han sova i alla fall. Tji fick jag. Han var omöjlig att väcka och inte ens när jag väckt honom och han tittade på mig så vaknade han. Han somnade bara om!? Det resulterade tyvärr i att besöket, eller ja leken på ÖF blev väldigt begränsad, ca 40 minuter. Så när han var redo att leka för fullt så var det dags att gå hem. Tråkigt. Men då vet jag det till nästa gång, att han behöver somna tidigare om vi ska dit vid 13.

Idag hämtade jag upp M vid 13:30 för att gå till ett rytmikpass som jag fått information om via ÖF. Jag ”bjöd” med mig F(k) eftersom det var längesedan vi gjorde något plus att jag vet att hon ibland har halvdagar. Det var supertrevligt, lite kallt och även jobbigt att sitta på golvet för mig med foglossning. F såg inte heller så bekväm ut men vad gör man inte för två sångsugna killar?

Ca 40 minuter sång och sedan fika, det var precis sådana saker som jag älskar att gå på och vill hitta lite fler sådana aktiviteter. Jag vill gärna gå varje vecka och M verkar även han vilja göra det!

Middgsdags. Något som jag länge tyckt varit vädigt jobbigt, besvärligt, ja rent ut sagt hemskt. Tröttheten av som kommer med graviditeten tillsammans med ett barn som vägrar äta i princip all mat jag lagar gör att orken tyvärr inte finns. Jag handlar gärna, men laga mat? Nej, låt mig slippa tack.

Jag har nu efter ett par veckor kommit till en punkt när jag är redo att ringa BVC sköterskan för att samtala med henne om min olust för att laga mat. Hela tanken på att jag först ska stå och laga mat, med en ledsen och hungrig liten mask runt benen eller dragande i skålar och tallrikar, till att han sedan inte äter maten eller ratar den. Trots att jag blandar, inte blandar, gör stora bitar, mosar smått, har sås, ingen sås, soppa. Ja jag känner att jag har försökt allt men inget går ner.

På öppna förskolan igår så var vi med i matlaget, dock var mamman som skulle laga mat sjuk så personalen lagade en vegetarisk gryta. Själva basen var riktigt god, om man skippade vissa saker i som annans och banan vilket helt klart inte är min grej och det märkte man även på M.

Förstå mig inte fel, när jag väl lagar mat lägger jag verkligen ner tid och tanke för att få rätten så bra som möjligt. Jag älskar att laga mat, men har börjat tappa självförstroendet för ifall det verkligen är gott eller ej.

För övrigt måste jag även säga att M älskar att laga mat med mig, om han är på humör. Han vill väldigt gärna skära smöret (läs smaka och äta allt), lägga salt i handen och slicka upp, knäcka äggen och röra runt. Kryddningen är något han gillar att delta i.

Idag fick jag verkligen till det. Han åt superbra och bad till och med om mer. Sådana dagar orkar man ta tag i disken efteråt och man ser ljuset i tunneln för morgondagen.

Idag tog vi lite ledig från dagis för att vara med i matlaget på Öppna förskolan. Hade även bestämt att vi skulle gå på öpnna mottagningen uppe på BVC. Det är så smidigt att de ligger i samma byggnad numera.

På BVC fick vi den sköterskan som jag under Ms första levnadsår hade väldigt svårt för. Men nu är hon verkligen trevlig, om man känner av henne och inte tar allt hon säger helt bokstavligt. Vi talade vägde och mätte M (15,3 kg och 92,5 cm lång) pratade om språkutveckling (hon hörde hur mycket han pratade och frågade om han har två språk och jag berättade att det andra språket ej har kommit ännu, men hon ansåg det normalt då det endast är Ms pappa K som pratar persiska med honom medan hela min familj samt dagis och hela samhället ljuder av svenska). Vi pratade även om mat, mest om att han äter väldigt bra på dagis och ej hemma. Men jag vet ju hur det är att barn som inte äter hemma gärna äter på dagis. Där blir det ju ett annat grupptryck, men i positiv benämning då, och alla barnen äter.

Pappa kom hit och M sov tyvärr mestadels av tiden. Vi tittade lite på skidskytte och pratade lite allmänt. Min plastbror, gick bort strax innan jul, somnade in och vaknade aldrig på morgonen. Pappas tjej har 3 söner kvar i livet.

När M vaknade så var han väldigt blyg till en början och jättetrött. Han skulle bara mysa hos mig eller hos pappa. Det brukar aldrig vara så! Mysigt värre med en trött liten skrutt i knäet!

M sover jättelänge på dagarna och är så svårväckt att jag nu börjat fundera på vad jag ska göra. Har kommit på att han faktiskt vaknar 5,30 så han måste sova tidigare. Annars blir det en dålig spin på det hela under kvällsnattningen. Om jag lägger honom senare, för att jag vill att han ska sova längre så får han inte sin egentliga nattsömn som han behöver, så om jag lägger honom tidigare kanske vi kan snurra tillbaka karusellen lite? Han är väldigt svår att lägga senare på kvällen också, nattningen tar längre tid och han kommer inte till ro. Så tidigare it is! Jag har ju försökt med att han inte sover på dagen samt väcka honom men det går ju inte. (Detta har ju bara varit så i någon vecka så det kan ju ha med att han är på dagis så långa dagar att göra?)

Kanske är det så att han helt enkelt har svårare att somna senare, eftersom han är så trött? Precis som när han var mindre och till slut blev övertrött. Vi ska meddela dagis att M ska få sova en timme igen på dagen. Jag har märkt att han trots 2 timmars vila på dagen kan somna innan 19. Så det har inte med det att göra. Jag har även försökt göra något åt Ms tidiga vaknade men det går inte heller, för det är hans klocka. Vad gör man inte? Dock har jag så svårt att förstå att ett litet barn kan vakna 5:30 och det första han säger är ”tända lampan”, ”åka till mormor”, ”läsa en bok” eller ja vad annat han kommer att tänka på. Själv måste jag ha minst 10 minuter på mig att vakna innan klistret på ögonen försvinner.

Jag somnade med honom och nu när jag vaknat ser jag att K städat. Känns så skönt att ha fått lite hjälp i detta kaoset!

Idag lämnade vi vagnen hemma när vi gick till dagis. Allt för att M inte ska känna att han ”måste” sitta i vagnen och att visa att det oftast finns ett val. Vi såg glass bilen svänga förbi dagiset och vi traskade lugnt förbi. När vi kom upp en bit på vägen så körde glassbilen upp i vår backe så jag sa till M att vi kan ju gå hem och hämta pengar, så kan vi köpa glass i glassbilen.

Jag som inte ville att glassbilen skulle hinna åka försökte skynda på hela processen. Det hela gick bra, men M var verkligen trött efter att ha gått hem från dagis hela vägen, så han började visa det när vi väl kom fram till platsen där glassbilen ska stanna innan den åker ifrån vårt område. För att vi skulle slippa vänta så gick vi upp i backen och mötte bilen istället.

Vi köpte med oss isglass som vi sedan åt hemma i soffan och tittar för första gången på AFV. M skrattar han med! När glassen var slut sa jag att vi får mer en annan dag. Då såg jag hur han höll upp pekfingret och sa ”bala en mamma” i bästa morbror-stil!

Uha, äntligen har jag börjat. Toaletten.

Jag började min städning med att gå runt i cirklar och visste inte alls vart jag skulle börja. Tog tag i det enorma diskberget i kökets rörighet bara för att bli av det. Efter det har det bara flutit på.

Som alltid när jag börjar, kan jag inte sluta. Inte ens för en liten frukt eller drickapaus. Så nu är hela diskbänken gjord. Har även hunnit med spisen, bakom, under, på och i. Galler och plåtar är färdiga de med.

Det känns inte så kul när resten av hemmet är i helt kaos och behöver min omvårdnad, men så är det. Det är bättre att få det gjort i stort för annars tänker jag att jag röjer upp och tar det grundliga senare. Vilket inte händer. För efter jag röjt upp är jag så trött att jag måste vila och det blir rörigt igen innan jag hinner börja städa ordentligt.

Nu över till sovrummet. Saknar verkligen en sängstomme i vårt rum, hela rummet är helt enkelt deprimerande. Efter att M fick tag i en tapetkant och sedan i fler så är hela rummet trasigt. Jag vill måla om rummet, sätta upp gardinerna som jag köpte för ett tag sedan, men innan det måste vi få upp en heltäckande rullgardin, då våra nuvarande gardiner fungerar som skydd mor sol och ljus. Vi får se vart det leder och när jag börjar. Pappa vet i alla fall om att det snart är dags för ommålning.

Hur har jag lyckats glömma berätta, eller ja prata med mamma om, att det ligger en flicka i min mage? Hur? Det är ju över 7 veckor sedan vi fick reda på detta! Jag känner mig helt borta angående detta. Mamma av alla. Hon som jag alltid berättar allt för och hon vet allt.

Berättade även om sjukskrivningen. Hon tog det bra, ja till och med positivt! Hon sa att jag var stark som vågade och orkade stå på mig om att jag inte kan jobba! Jag trodde hon skulle säga tvärtom. Att hon minsann jobbade sig genom graviditet nummer ett och två, sedan tre och fyra. Men då jag vet att det var tufft för henne och pappa när hon väntade mig (ettan) och min syster (tvåan) som kom när jag var 1 år och 4 månader så kanske jag borde förstått att hon tycker en sjukskrivning är bra?

Mitt jobb är tungt, det är skittungt, när man inte är gravid. Man pressar sig och ger allt för att man vill, kan och orkar. När man är gravid, ja då är det som att en spärr sätter igång. Jag minns förra graviditeten, någongång efter vecka 20 kanske till och med i vecka 25 när denna spärren satte in. Jag kunde inte gå snabbare till spårvagnen, vare sig jag ville eller inte. Kroppen sade stopp. Det var som att en vägg av gelé sattes mot mig och jag fick helt enkelt finna mig i det. Denna gången är det annorlunda. Kör jag fullt ut på jobbet, ja då orkar jag inte hemma. Och vad vill man helst när man är en gravid småbarnsmamma?

Jag har tidigt känt att jag varken orkar eller klarar av mitt jobb och rättat mig efter det. (Smart som jag är denna gången) Så istället för en gelévägg så kommer ”krämporna” över mig mer och mer. Skyndar jag mig till dagis för att lämna eller hämta, sätter värken längst ner i livmodern in, vilken inte släpper förrän jag sätter mig ner och vilar. Städar jag för snabbt eller för länge så kommer SD på löpande band. Ja vill ni att jag ska fortsätta? Jag tror ni hajar.

Hur som helst är jag hemma, sjukskriven, 1,5 månader tidigare än förra graviditeten. Det känns rätt.

Nu tappade jag såret totalt. Vad mamma sedan sa var att nu har vi ju tid att boka in en resa till Ullared. Wonderful! Men jag nämnde att jag har en hög av saker jag måste gå igenom för att bocka av vad vi ska och inte ska ha till bebisen först. Nämnde inte att denna månaden inte passar då jag absolut inte kommer ha mer pengar än till räkningar! Men inget mig emot, nu har jag kanske 4-5 veckor på mig att planera lite mer vad vi ska ha. Ska även skriva en lista på saker som M behöver. Han är 2 år och vi kommer behöva en hel del andra leksaker än han tidigare haft. Jag syftar på pysselsaker.

Ska sätta mig och läsa igenom Go’ bokens bok om tips för roliga aktiviteter för barn. Den går upp till 2,5 år och jag kan absolut plocka tips från 1,5-2 år!

Igår gjorde vi ett litet besök till 4H-gården i ”närheten”. Det är gångavstånd, med en rejäl promenad som helt klart är värd det, om man först tar sig kollektivt till ändhållplatsen. Tanken var först att åka själv M och jag för att få lite egen tid. Jag känner inte att jag kan slappna av och prata med mina vänner när jag träffar dem för att M söker hela tiden uppmärksamhet genom att göra dumma och elaka saker mot sina kompisar. Men då L(j) hörde av sig så frågade jag henne på en gång om de ville följa med. Flera veckor sedan vi sågs sist.

Dagen kom med sol. Helt underbart för en utflykt. Vi släppte J och M att gå själva. (Egentligen hela tanken med min utflykt, att M ska få slippa sitta i vagnen och förhoppningsvis börja förstå vitsen med att sitta i vagnen och vila upp sina ben.)

Väl på gården, kände jag ett sting av olycka över att vi inte har en termos att fylla med varm choklad. Men kalla pannkakor, köttbullemackor och frukt gjorde ändå susen! Vi gick runt på upptäcksfärd och båda barnen var väldigt inne i besöket. Katten på traktorn är den M pratat mest om i efterhand.

Jag klarar verkligen inte av att sitta hemma och uggla. Jag vill ut och låta M upptäcka saker. Åka till olika ställen etc. Han är visserligen för liten för en del saker men vi har börjat så smått. Ska passa på nu innan bebisen kommer, att ta ut honom så vi kan göra många roliga saker. Men även hemma gillar jag att pyssla och baka. Jag vill göra allt med honom men för tillfället känns hemmet som i kaos och det går lixom inte att börja med något eftersom man först måste ta tag i något som ligger i vägen.

Känner inte att jag räcker till. Sjukskriven, trött och på otroligt pysselhumör. Vill gå till In-ex och handla olika sorters papper, pennor, saxar, kartonger, flörtkulor, pärlor etc. Men pengarna räcker inte till just nu. Kanske lika bra det? Det är lite tidigt för flera av de saker jag vill göra. Hittade dock en liten rolig bräda med olika färgade träbitar som man kan spika fast, på Clas Olson som jag tror att M skulle uppskatta.

Det är nog det som gör mig mest ledsen, att jag verkligen tror M skulle uppskatta att göra dessa saker med mig. Men det finns även en morgondag!

Idag tog vi oss hem till mamma för ett liten dagsbesök. Mormor och morfar var även där så dem hälsade vi på i deras lilla stuga en stund. M älskar att vara ute och bara traska och mamma som bor i villa har alltid något som behöver göras i trädgården. Då får M hjälpa till. Sist vattnade de blommor och idag plockade de undan grenar som blåst ner från träden och lade de i högen som sedan ska eldas upp.

M ville gå upp för en ca 30 cm ”ramp” som leder in i boden. En sådan som gör att det blir lättare att ta in både moppe och cyklar där. Men fukten gör ju saker hala och mamma berättade för M att hon hade ramlat där så han fick inte gå upp dit.

Efter detta kunde inte M släppa att hans kära mormor ramlat och slagit i huvudet. (Förmodligen dagispersonalen som lärt M att om man ramlar slår man i huvudet.)

”Momo ramla huve dä.” och liknande sa han och besökte hela tiden platsen. När vi sedan var inne hos min mormor, så skulle han berätta detta och då svarade mormor ”Ja stackars mormor som har ramlat där”.

Då ändrades Ms mening till ”Stackas momos huve.” Detta har han sagt hela eftermiddagen och kvällen. Trots att vi alla sagt att det är okej nu, mormor är glad och har inte ont, så ser man riktigt på honom hur ledsen han blir när han tänker på det. Får se när han ”glömmer” bort detta.