Nu ramlade navelstumpen av. Jippi. Efter den lilla incidenten med konstiga naveln har jag varit så rädd för att N ska ha ont eller så. Jag tycker det är jobbigt att vara där och pilla med topsen för att rengöra och skulle ju helst slippa. Så nu blir det lättare!

Idag har vi varit på 3-årskalas hemma hos K(p+s). Hon kom och hämtade upp oss här trots att de bor ca 30 minuter härifrån. Det var superkul. M och P leker jättebra ihop. Det skiljer 7 månader mellan dem. Härligt att han har någon som han inte tjafsar med om allt utan verkligen leker med!

När vi skulle hem var varken han eller P sugna på att skiljas åt. M höll fast sig i rutchkanan och skrek att han måste leka med P. Vi fick ju ”locka” med att det blir en annan dag, snart igen så kommer han hem till oss istället. Men nej nej. Inte förrän P följde med bort mot bilen så fick vi med oss M.

Har fått med mig två sovande barn upp till lägenheten och båda sover ännu! Då K satt i bilen var det inga större problem att börja med M och få upp honom. Dock kom jag på innan hissen att ”vad gör jag om han vaknar och jag måste gå ner och hämta N?”.

Då frågar han plötsligt ”vart är P?”
”Han sover hemma hos sig.”

Upp och in i sängen. Ska smyga ut och ner igen:

”Mamma?”.
”Jaa, du får lägga dig ner och vänta jag ska hämta N nu”.

Ner och hämtar. Tänker hela tiden på en skrikande M uppe i lägenheten som undrar vart mamma är, kanske låser upp dörren och beger sig ut till hissen själv. Panik!

Men när jag öppnar dörren så är det knäpptyst, han ligger i sängen och sover! N sover också som en gris trots flytten från babyskyddet till liften. Så skönt, efter att hon har powernappat på kalaset flera gånger.

Är jag officiellt tvåbarnsmamma nu? ♥