Jag började mitt meddelande:

Hej. Jag är ledsen att kontakten med mig är så långsam. Allt går i ett här verkligen..
…

Så här är jag. Att efter ett par jobbiga dagar så bestämmer jag mig alltid för att vi ska vara själva. Strunta i allt vad besök och kompisar heter. Stressa lagom och göra vad vi vill. Då brukar vi återfå balans och jag blir glad igen.

Föresten har vi ny diskmaskin. Jag är som en hel människa igen!

Det händer så mycket, och lite på samma gång. Jag mår så dåligt över en sak men just nu vet jag inte vad jag ska göra. Får väll strama åt lite kanske? Ja vi får se vad som händer. Ont i fötterna har jag också.

Är trött på att jag inte känner för att träna. Har ingen lust eller ork. Finns ingen tid för mig till det heller. Pengar finns absolut inte. Lusten kanske kommer med pengarna? 5 veckor av ledighet och jag vill bara mysa med mina barn. Inte känna press att jag måste hinna sådant. Inga PW eller liknande, bara vara.

Jag har ju kurstentamen nu i mitten av augusti som måste avslutas. Det blir tufft men jag måste ju börja snart. Är inte färdig här hemma så som jag hade hoppats men nu j*vlar ska det ske.

Trött på prat om nya små bebisar. Kan man inte bara njuta av de man har nu och låta tiden ha sin gång?

Har kommit hem från 2 nätter hos mamma. Bytte från buss till spårvagn med två sovande barn. Himlen öppnade sig, Miliam hade min kofta runt sig där han sov och Noelle hade båda sufletterna fördragna. Pissvåt vagn och jag stående i ca 6 minuter i linne då busskuren var full. (Man tycker ju att folk med paraply inte borde stå i busskuren med nedfällda sådana.)

N vaknade på vagnen. Jag fick av M min genomvåta kofta för att inte blöta ner honom ännu mer under spårvagnsfärden.

Regnet som spö i backen när vi gick hem. Missnöjd N i vagnen då hon ville ha sufletterna öppna för att titta! Men jag pratade med henne och sa att vi snart är hemma, snabbade på stegen och kände hur flåset ökade. Allt för mina barn!

Väl vid porten hade jag två vakna barn varav en skrek för att sufletterna var fördragna och den andra tydligt visade att det var obehagligt med den våta koftan. (Det hade regnat igenom min kofta och hela Ms byxor var nu blöta, ja hela han.)

Uppe var han vaken men trött. Sa ”det är kallt” när jag tog honom från vagnen, ”du får krypa ner under täcket och sova” ”aa”. Tog av alla kläderna och han kröp ner, somnade och jag kunde ta N.

Har badat henne och matat, pratat och myst lite. Dock håller jag på principerna här och det ska inte vara massa stoj och lek strax innan bebis ska somna in. Gillar inte att hon somnar så sent som 21 men det måste funka här hemma och de dagar då hon inte somnar innan eller tillsammans med M så är det himla mysigt att ha henne bredvid mig och det är synd att jag inte får busa med henne tills hon somnar!!

Som jag skrev innan så har vi varit hos mamma, åkte ut i onsdags. Mamma hade fyllt simbassängen och M har badat i den samt lekt med vår AquaPlay som jag köpte till honom förra året. En kväll tog vi en tur ner till Billdalsbadet med min gammelmoster M, mamma, N och M. Kallt i vattnet men M skulle promt bada med mig. Jag är ju en sådan som badar oavsett grader och jag ville bara bada och bada men M blev blå om läpparna och skakade. Lite rädd är han när det blir djupt men ändå ska han fram och kika, vara med mig. Mysiga killen.

Grillning och sol på eftermiddagarna har vi haft. Riktigt mysigt. Men saknar den ”riktiga” sommaren. Hoppas den infinner sig nästa år!

 Jag tycker inte om att min vagn står ute. Mamma säger att det inte är någon fara. Inatt stod vagnen ute eftersom jag somnade. Jag ställde inte in den 23:30 nät jag såg den.

 Nu skulle jag ta bort lite spindelnät, ser att en snigel beklätt HELA vagnen och barnens filt i snigelslem!! Fy fan va ledsen jag blir..

Sover hos mamma inatt. Somnade under nattningen av Miliam och vaknade nu. Snacka om trött. Noelle ligger i vagnliften inne hos mamma på undervåningen medan Miliam och jag delar säng på övervåningen. Hela huset knarrar så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Noelle somnade ”tidigt” och oavsett när hon vaknar under natten brukar hon alltid vakna runt 5-6 sedan, för magen knorrar då. Åh hoppas på att hon inte gör det idag för då vaknar Miliam då det knarrar i golvplankorna!!

Tror hon somnade 19 eller 19:30 och mamma väckte mig 4:30. Wuhu.

K tog ut M på en cykeltur. Ensamtid med N så vad gjorde vi? Sov som två grisar i nästan 2 timmar! Lite ångest nu när årets finaste dag passerat där ute och det är för sent för att åka till stranden eller överhuvudtaget göra något vettigt..

M och pappa har i alla fall varit ute och lekt mycket längre än de bestämde från början. Cyklat upp till dammen och kastat sten i vattnet, kollat på fåglar och lite annat.

Vet att det är mitt i natten, men måste skriva eftersom detta är något som gör mig upprörd.

Jag känner verkligen inte för att stanna kvar på vår BVC, eller hos vår BVC-sköterska. Detta var droppen. När N var ny, kanske 2 veckor frågade jag henne om hon hade torsk. N hade en väldigt tjock vit beläggning på tungan som konstant var där. BVC-sköterskan sa nej utan vidare, kollade knappt på tungan. Hon kollade visserligen med avfärdade det som mjölkbeläggning. N hade svamp i rumpan samt i jumskarna då.

Under ett tag, vet inte hur länge, så har N ”tappat” sitt tag vid amning. Hon tar ett riktigt dåligt grepp. Jag försöker rätta till det men efter ett tag släpper hon och tar bara vårtan. Samt att jag haft riktigt ont i brösten när mjölken rinner till. Och även annan färg på bröstvårtorna. Allt detta visste jag inte var symptom på svamp/torsk. Jag blir så ledsen. Hur länge har jag/vi gått med detta?

Stackars N som förmodligen tar ett så dåligt grepp på grund av att det gör ont att amma. Känner bara för att ringa upp sköterskan och säga att vi slutar hos henne. (Ingen bra personkemi från början tror jag.)

Hur gör man med ny BVC?

Vad gör jag åt torsken? Självklart ska jag få detta kollat men mycket tyder ju på det. Har tagit citron på nu för det ska tydligen göra så svampen inte trivs..

Idag har mamma varit här och under hela hennes vistelse, från 15 så har N varit vaken. Spännande tyckte min mamma men vardagsmat för mig. Mamma är inte van vid att så här små bebisar är vakna så mycket. Vilket får mig att tvivla på min kunskap och mitt sätt att läsa Ns signaler. Kanske gör jag fel med henne?

N är inte ens två månader men är väldigt vaken. Fler?

Ingeting känns bra nu. Är ledsen, trött och orkeslös. Listan på saker som behöver avslutas är såå lång och den växer så snabbt. Speciellt då vissa delar av hemmet fixas och städas men bara efter en halv dag ser likadana ut igen.

Jag orkar snart inte mer. Är så ensam trots att jag har två små godingar här med mig.

Känns som alla springer ifrån mig, som att jag sackar efter. Jag försöker men kommer inte fram.

N lägger sig mellan 18-20 på kvällen och sover då mellan 6-8 timmar sitt första pass.

Första tiden vaknade hon mellan 23-01 men har på den senare tiden flyttat det närmare 01. Så eftersom hon vaknat ca 2:30-3 innan så har det blivit väldigt tätt då hon börjat sova till 1 de flesta nätterna och sedan vakna 2:30-3 i alla fall. Vissa nätter har hon då istället hoppat över att vakna 1, ofta när hon somnat efter 20 och andra nätter har hon hoppat över klockan 3. Nu har hon börjat vakna 2:00 första gången, så man kan kalla det något slags mellanting.

Uppvaknandet efter detta brukar vara mellan 4:30-5:30 ungefär. Sedan är hon lite kinkig, kan vakna efter ca 30 minuter eller 1 timme och inte riktigt vilja somna om. Precis som M under vissa perioder. Undrar egentligen vad det beror på..