Igår innan vi satte på en dvdfilm på kvällen så kolla vi på en annan. En egen  film från BB. Där Jeppe va högst 30 minuter gammal. Åhh jösses va liten han va. Vilket “litet” skrik och gnäll han hade då..svårt att fatta att han är den här kaxiga killen  som springer runt och ska få som han vill och gapar i högan sky nu. 

Men snacka om att det va nostalgi på hög nivå. En liten del av mig skulle allt vilja uppleva allt igen. För det är ju så himla mysigt och fantastiskt! Samtidigt kunde jag nästan känna smärtan “down under”…och det är ju inget man längtar efter direkt…huuuaaa!!!

Nu blir det vila här en stund…gubbe och son har stuckit till dagis och jobb…