Skaffa en egen blogg - Klicka här »     Logga in »     |     Diskutera i vårt forum     |     Hjälp med din blogg?     |     Senaste aktiviteter på minbebis.com:
Add Comment Register
22
december

Första veckorna som gravid

Skrivet av den 22/12/18 - 13:01

Jag berättade för min sambo genom att rita två stora hjärtan och ett litet hjärta mellan dem. Jag ritade på ett brevpapper som jag sedan rullade ihop och knöt snöre runt. Av någon konstig anledning så förstod han redan innan han öppnat brevet. Är du på smällen?! Jag nickade till svar.

Min sambo blev glad över nyheten och kramade mig en lång stund innan han återgick till sin dator igen.

Det måste jag vara helt ärlig med och det är min oro över vårt förhållande. Vi har ett stormigt förhållande, bråkar ofta och har svårt att prata med varandra om viktiga saker. Vi har det stundtals väldigt bra också.  Jag är säker på att han skulle bli en fantastik pappa men trots att vi vid fler tillfällen pratat om att vi självklart skulle behålla ifall jag råkade bli gravid så kändes det lite osäkert nu när det hade blivit så. Vill jag verkligen leva med honom? skulle jag kunna gifta mig med honom om han frågade? Jag har ju alltid velat gifta mig men nu känns det galaktiskt långt bort.

Dessa tankar hemsökte mig många dagar under de första veckorna och glädjen blandades med rädsla över att vårat förhållande inte skulle hålla och att barnet skulle bli lidande. Jag och min sambo vill ju inte ens bo i samma stad! Hur skulle det fungera om vi eventuellt skulle bli tvungna att dela på oss?

 

Graviditeten gjorde sig knappt påmind fram till vecka tio. Det enda var att jag kände mig lite tröttare än vanligt och fick helt plötsligt kväljningar bara jag tänkte på kaffe (klunkar i mig ganska friskt i vanliga fall). Lite lätt illamående innan frukost men så hade jag nog känt innan jag blev gravid också när jag tänker efter.

Gravid? Är jag verkligen gravid? Växer det ett embryo i min mage?

Min bror berättade för sin sambo att jag var gravid och jag blev oresonligt irriterad över det! Jag ville inte att någon skulle veta, det här var min sak att bära och berätta när jag kände för det. Jag förstår att min bror ville dela nyheten, särskilt när han blev så glad över den. Jag förstår verkligen inte varför jag inte ville att någon skulle veta, kanske var det för att jag inte var riktigt säker på att det här verkligen var det rätta. Skulle andra döma mig?  Graviditeter är känsligt område, det handlar ju om att sätta ett barn till världen. Ett barn som ska få bästa möjliga förutsättningar för att ha ett rikt liv.

Både jag och min sambo har fast jobb och tjänar hyfsat bra och vi har familjer som skulle stötta på alla tänkbara sätt.. Men har vi den sista pusselbiten? Vi mot världen -känslan?! Kan vi klara det här och älskar vi varandra tillräckligt mycket?  jag är tveksam. Vi tycker om varandra och hittills har jag inte ens funderat över våran framtid. Varje morgon när jag vaknat så har jag velat vara kvar i vårat förhållande utan att blinka och jag tycker han är fantastiskt! men när någon annan kommer in i bilden (ett litet barn) då ifrågasätter jag om det vi har verkligen kommer räcka.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


21
december

Andra delen om dagen jag plusade

Skrivet av den 21/12/18 - 13:00

När jag kom hem från min biltur så kände jag mig riktigt underlig, Jag bar på en stor hemlighet som INGEN annan visste. Jag visste inte riktigt om jag skulle vara glad eller mest orolig inför vad det här skulle kunna komma att innebära. Hur som helst så var den där lilla texten på gravtestets display något av det häftigaste jag varit med om. Jag vet att det är jättekonstigt men jag har känt i flera år att det här inte skulle kunna hända mig. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas och rädslan för att inte kunna få några har varit ständigt närvarande. Inte minst efter 2016, då jag fick cellförändringar och behövde göra en konisering (ta bort en bit av livmoderhalstappen). Men nu hade det hänt och känslorna som kom över mig var inte alls den eufori som jag hade trott att jag skulle känna den dagen jag blev gravid.

Passande nog så hade min bror ett allvarligt samtal med mig den här dagen. Han frågade mig om min sambo verkligen är mannen i mitt liv, han beskrev hur jag förändrats och frågade mig om jag verkligen var lycklig! Är det här killen du vill ska bli pappa till dina barn?! På riktigt syrran?!

Då brast det för mig och jag förklarade att det kanske va just han som skulle bli pappa  till mitt barn för i detta nu så fanns det ett embryo i min mage.

VA?! Utbrast min bror med ett stort leende! Det är ju helt underbart, du kommer bli världens bästa mamma och jag ska få bli morbror!

Ingen annan fick veta den helgen och jag drack alkoholfria drinkar hela kvällen.

Tänk om det faktiskt skulle bli såhär! Tänk om jag skulle få bli mamma! Tänk om jag skulle få en så fantastisk gåva, att få bli mamma till ett barn.

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


11
december

Nu börjar min gravidresa

Skrivet av den 11/12/18 - 9:28

Egentligen så har den pågått ett tag men det är först nu jag känner att jag vill skriva ner vad det är som händer. Inte minst för att senare kunna se tillbaka och minnas hur det var.

Det började i November. Jag var hemma hos min familj över helgen och vi skulle iväg och fira min mosters man som fyllde år och sedan skulle jag ut med mina vänner. Jag skyndade mig ner på stan för att hinna köpa en blomma innan affärerna stängde. När jag gick där på stan så märkte jag hur sjukt irriterad jag var på alla människor som också var tvungna att gå på stan samtidigt som mig. När en ung tjej höll på att gå in i mig då vi valde att gå åt samma håll brände det riktigt till i mig och jag hade lust att slå handväskan i huvudet på henne och skrika (vilken jag såklart inte gjorde). I det ögonblicket gick en tanke som en blixt genom huvudet; det här är inte likt mig och varför är jag inte som vanligt?.. kan det vara så att jag är?!! nej det är inte möjligt, eller är det? Jag köpte ett gravtest för att vara på den säkra sidan (som så många gånger tidigare). Tanken var ju att jag skulle dricka en hel del vin.

När jag kom hem så låste jag in mig i badrummet, kissade på stickan som jag lade plant på badrumsgolven och hoppade sedan in i duschen. Flera gånger så kikade jag ut på stickan som låg där på golvet, ett kontrollsträck syntet tydligt men inget mer. Jag andades ut över att allt var som vanligt och stod kvar i duschen en lång stund.

När jag sedan hoppade ut och skulle kasta testet så såg jag det! Ett svagt rött teststräck. Kanske hade testet legat för länge, det stod trots allt att man skulle bortse från eventuella ändringar efter fem minuter.. men tänk om jag inte sett sträcket från duschen.. Jag kastade mig i bilen och åkte iväg till närmaste apotek. Där köpte jag ett digitalt test, lånade icas kundtoalett, kissade på stickan och stoppade hastigt in provet i förpackningen igen. Jag sprang ut till bilen med förpackningen plant i mina händer (inlindat i apotektpåsen). Sedan körde jag! Bort mot ett skogsområde där jag brukade leka som yngre.

Jag öppnade förpackningen till ljudet av mina egna andetag och hörde mig själv göra ett långt andningsuppehåll när jag fick de texten: GRAVID!

Publicerad i Allmänt | Inga kommentarer


10
december

Hej världen!

Skrivet av den 10/12/18 - 9:27

Välkommen till Min bebis bloggportal. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller ta bort det och skriv ett nytt. Börja blogga! Vill du ha hjälp med något i din nya blogg är du välkommen att maila till support@minbebis.com så hjälper vi dig!
Du hittar även vanliga frågor här: http://minbebis.com/blogg/support/

Headerhjälp?

För hjälp med header och bloggdesign kan du kontakta min bebis så kan du få hjälp i mån av tid:

Publicerad i Allmänt | 1 kommentar