Det är märkligt hur hjärnan och kroppen fungerar. Rent jäkla häftigt faktiskt. Här har jag ammat Petter i 8 månader och jag hade tänkt att göra det tills han blev ca 9 mån. Nu valde han ju själv att sluta. Han var klar. Ville inte mer.

Efter ett par dagar återpassade sig min kropp till detta. Brösten försvann och mjölken sinade.

Och bara efter ett par dagar kunde jag inte tänka mig att lägga honom vid bröstet igen. Helt plötsligt kändes han för stor. Som en liten gigant. Nästan vuxen. Inte ville jag att den där lille jätten skulle ligga och lapa mina bröst.

Efter bara några dagar hade han blivit så stor i min hjärna och ögon.

Nu saknar jag det inte. Inte ett dugg.
Nu saknar jag bara att dessa påsar inte är lika fyllda som innan.

Så har idag en gammal trorjänare lämnat in. En trogen vän som inte är med oss. Han, ja det är en han, har varit med genom vått och torrt, burit tyngd på sina axlar, vågat öppna sig för mig och mina små flera gånger varje dag.
Aldrig klagat, men på sista tiden har han blivit slapp och håglös. Syftet i hans liv är förbi och idag var det över.

Idag hade vi begravning

Alla som känt honom var där för att visa sin uppskattning vad han har gjort för oss.
Andy höll en liten bhön och tackade för de här åren och att han tagit så väl hand om oss.

Tack för den här tiden. Vi ses i nangijala eller något.

Godnatt amningsbhn godnatt.

Nu ska vi bara vänta på att tjälen går ur backen så vi kan begrava dig.

Godnatt.

Petter har återigen sovit riktigt bra inatt. Somnade 1930 efter 30 minuters intensivt snackande från spjälsängen. Inatt har han väl vaknat och gnällt och vänt sig kanske 3 gånger för att sedan somna om igen.

DOCK… imorse började ungen snacka redan 05,36!! Inte okej. Jag sov, Andy sov, Olivia sov, katterna vaknade och blev akuthungriga och börja jaga varandra och jama högt. INTE OKEJ.

Nu när man börjat vänja sig vid att få sova lite mer om nätterna, så blir man ju helt snurrig i bollen av att bli störd. Jag är mer trött om dagarna om jag får sova mot att inte få sova en natt. Haha.. aldrig är man nöjd.

Jag tog absolut inte upp Petter redan då, utan han fick snällt vänta till klockan var strax innan halv 8. Tror han somnade ett par gånger däremellan, annars hade han nog inte accepterat detta öde.

Skönt också att han är trygg i sin spjälsäng. Vi lägger honom inte där på dagen utan då får han sova i extrasängen eller vår säng. Annat hade det varit som Josefine kommenterade, att man kanske skulle söva han där på dagen med för att tryggheten ska uppnås.

Jag är iallafall jättenyfiken på att höra hur det går för Lisa och Josefine som också slutat nattamma. Tell me tell me!

Tänkte Olivia och drack upp all urpumpad bröstmjölk som var hällt i Petters lilla vattenflaska.

Inte en grimas gjorde hon. Bad till och med om mer.

Kändes som om jag ammade henne genom luften.

Gonk gonk i svalget

Nom nom i munnen

.

Efter några timmars välanvänt egen och vuxentid igår knoppade vi in framåt elva.
Tolv började det gnällas i spjälsängen och han slutade inte förrän vid 2 efter en skål gröt.
Strax efter halv sju började han prata och vara glad igen. Jag ignorerade i hopp om att han skulle somna om, men ungen väckte istället Olivia och det var bara att traska upp.

En timme senare ringde alarmet som ett hån.

Nu är det dags för dagis med en bångstyrig unge som inte vill ta på sig varma kläder.

Det får mig osökt att tänka på pump up the jam med technotronic.

Man skulle kunna tro att det är Gud jag fött här hemma, för igår var det dag 7 med nya rutiner och följande hände:

Kl.16 – 1.75 dl gröt
16,30 – bad med syrran
17.30 – somnade. Och tydligen för kvällen verkade det som

21,30 – vaknade han som en argsint gubbe med sjukt blodsockerfall. Tryckte i honom 1,5 dl gröt. Nöjd. Glad. Inte sova. Låg och pratade i sin säng ca 25 min

22,15 – Somnade

Sen sov han. Gnydde till en gång under natten, men inget behövdes.

Vaknade strax innan 7 imorse. Glad som en lärka och hungrig som en björn. Nu på morgonen har han dragit i sig 1,5 dl gröt och bröstmjölk. På flaska såklart… vad trodde ni;)!

Så hur har jag sovit?

Joooo… jag har sovit. I min säng. Ovaggad. Var inne till Olivia en gång och gav henne vatten då hon hostade. Annars har jag sovit. Och drömt. Drömt om bloggare och bomber på dagis. Jag vet inte när jag drömde saker sist. Men jag har sovit!!!

Så.jäkla.skönt.

Och grattis till er som slipper höra mig klaga på sömnen.

För jag har fött Gud. På sjunde dagen vilade han.

Gött.

Som sovit hela natten!!!!

Nu är det 2 dagar sedan jag ammade Petter sist. Känns jättekonstigt. Jag har försökt ett par gånger varje dag, men han vägrar. Blir bara skitförbannad. Som om jag försöker ge han gift. Som om dessa lökar är det mest vämjeliga han sett i sitt liv.

Ta bort dem ur min åsyn. Jag vill inte se bröst på minst 20 år till efter jag sett de där hängande pelargonerna. (kan man ju hoppas att han tänker)

Så nu är det alltså förbi. Bara så där.

Det var ju inte det som var tanken med att sluta nattamma. Vi skulle ju helt enkelt bara sluta amma på natten. Sen fortsätta 1 gång per dag. Men Petter, former known as PattePetter, ville annorlunda. Får jag inte på natten, då kan du pumpa ur lika gärna på dagen tänkte han och började vägra. Tuttvägra.

Så här sitter jag i chock. Lite ledsam chock faktiskt. Det var ju liksom jag som skulle bestämma när vi skulle sluta helt. Jag hann ju inte vänja mig. Avvänja mig. Det var ju mysigt denna gång att amma. Att ha lille Petter i famnen och känna hans händer pilla på min tröja eller klappa mig på bröstet. Mysigt.

Inget mer nu. Aldrig mer.

Sista gången jag ammade var tydligen i förrgår.

Märklig känsla.

Uno Mas Petter?

Uno mas?

Inatt blev det lite annorlunda då vi sov borta. Dock körde vi samma rutiner och Petter somnade efter 20 och vaknade en gång innan själva natten.

Natten har gått relativt bra, fast med rätt många uppvaknanden, som dock var lätta att få honom att somna om efter.

Känns jättemärkligt att helt plötsligt ha slutat amma. Skitkonstigt. Detta var jag inte beredd på när vi skulle sluta med nattamningen.

Så.. då har jag ammat för sista gången