Nu är vi på väg hem från en tuff begravning.
Det var en omtyckt man vi sa hejdå till idag och med nästan 200 personer i kyrkan var det många tårar som fälldes.

På fikat var det en del tal som hölls. Många fina och som fick en att tänka efter. Lever man som man vill? Säger man det man vill?

Det är med ödmjukhet man åker hem. Hem till sin egen familj.

En tuff dag för många idag och mina tankar kommer finnas konstant hos min fina faster.

Än är det ett par timmars bilfärd innan vi är hemma.

Hoppas ni har en fin måndag.

Nu har pappa öppnat sina presenter och han verkade bli nöjd. Vi köpte en motorupplevelse där han får välja vad han vill göra, men det lutade åt att köra Lamborghini.
Dessutom fick han nya kaffemuggar, presentkort på Clas Ohlson och en stor påse nötter.

Nu leks det för fulla muggar och själv vill jag bara sova i ett litet hörn som ett litet barn. Är rätt avundsjuk på Petter som sover nu.
Men en stark kaffe fixar väl kakan.

Nu på morgonen har vi packat och fixat oss, för idag drar vi mot Laxå för att ge pappa presenter.
Tyvärr är det inte bara roligt med resan då vi ska på begravning imorgon.

Idag showade jag till det lite med Olivia och gjorde två inte så raka flätor. De första flätorna dock!!

Petter fick nöja sig med en randig tröja.

Själv försöker jag vara lite mer än andra då jag både har herpes på läppen och en finne på näsan.
Det är inte illa fixat över en natt.

Barnen vaknade strax innan halv 7 imorse. Sjukt glad att vi flyttat fram klockan.
Vid nio var vi redan vid Mariebergsskogens portar.
Härligt vårväder som gjort att ta fram det fleecefodrade stället istället för vinteroverall.

Det bästa med att vara där tidigt är att man får vara med på djurens frukost och många av de djur som kanske är lite skygga som frettarna är framme.

Ser ni den lille griseknoen!? Så himla gullig, men så fort jag skulle knäppa kort så vände han stjärten till.

Efter djurbesök gick vi och gungade och där träffade vi på Olivias dagis. Så när de gick ville Olivia följa med. Började gråta när hon skulle med sin mamma.. Bra betyg för dagis. Dåligt betyg för mamman.

Efter två timmar i lekpark gick vi hem.

Jag kommer att sova gott ikväll iaf. Måtte de göra detsamma.

Alltså man har lärt sitt äldsta barn väl. Hon säger tack jämt. Om man håller upp hissdörren, ger henne en macka eller leksak, får välling eller napp, sätter på en film osv. Får hon godis bjuder hon alltid alla och ger till och med bort om hon bara har 2 kvar.

Därför var det ju med stolthet man såg idag att hon inte ens sa till när hon halkade ur barnvagnens sittdel på väg till dagis. Jag hörde ett litet grymtande när hon nästan nådde marken med fötterna. Armarna uppsträckta i luften. Snutte i ansiktet och magen som skymtade under jackan.

Men inte ett ljud.

Vi har uppfostrat henne väl.

hehe

Jag erkänner. Jag har ett beroende. Ett gravt beroende. Något jag inte kan vara utan. Jag måste ha det varje dag. Jag kräver det. Det är värre än de värsta gravidcravings. Jag kan vakna om natten och kräva det. Jag vill ha det nära och ha tillgång till det när som det kryper på.
Får jag det inte på en gång kan jag bli sur och börja gråta.

Vad jag pratar om?
Det här så klart!

Tassas randiga mockasiner, gröna strumpor, hund och blommiga tights och lipfish kottröja.
Bra blandning!?

Emellanåt kan jag inte tro att det är sant när jag tittar på mina 2 barn. Är de mina?! Verkligen? Dessa fina, söta, charmiga små spralliga trotsiga liv.  Ibland vill jag nypa mig i armen, för man tror inte det är sant.

Strupen snörps åt och ögonen tåras.

Jag vet att jag varit gravid 2 gånger, det vet jag verkligen. Men fortfarande är det ibland svårt att förstå. All denna kärlek man har och överöser dem med och som de ger tillbaka. Alla dessa kramar, pussar och kärleksfulla ögonkast.

Måtte de aldrig ta slut.

Idag är jag mer tacksam. För de är mina. Och jag är deras.

Olivia älskar att kolla på Youtube, gärna då Pippi. När ett avsnitt är slut brukar hon välja av de 9 som kommer upp som förslag på skärmen.

Idag valde hon Pippi Langstrumpf. Efter ca 3 min tittade hon på mig och rynkade näsan.

- Låter det konstigt frågade jag.

- Ja, Pippi är trött svarade hon.

Så enkelt.

Man förstår liksom inte trötta människor och inte heller tyskar när man är liten.

Punkt.