Inatt var jag helt väck.
Jag kommer ihåg att jag vaknade av att Novalie var ledsen. Men sen kommer jag inte ihåg mer förrän Ola väcker mig, han bad mig gå och hämta dricka till Novalie.
Jag reser mig och kommer ihåg att jag inte har en aning om vad jag ska göra. Jag ”visste” bara att det var något med telefonen…
Jag börjar trycka en massa och ”letar” i telefonen.
Varpå Ola frågar mig vad jag håller på med?
Jag svarar att jag vet inte vad jag ska göra! Hjälp mig!

Så sa han att jag fick gå ner i köket och hämta dricka till henne.

Det var jäkligt obehagligt, för jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Det är svårt att förklara hur förvirrad jag var och hur obehagligt det var!
Det enda jag kan jämföra det med är som hur jag var efter kejsarsnittet med Novalie, när man håller på att återhämta sig efter alla smärtstillande.

När jag väl samlat mig och var på väg att hämta drickan, så tänkte jag på mamma av någon anledning…

Sitter och läser igenom papper angående en praktikant vi ska ta emot på jobb. Jag ska ta hand om henne! Tycker detr väldigt roligt att jag fått set förtroendet efter endast 6 månader på denna tjänsten!

En annan rolig sak är att tjejen går samma utbildning som jag gick. Med andra ord har jag varit i hennes skor innan (fast jag var förstås inte på denna avdelningen på min praktik) och precis hur nervös jag var innan man kommit på plats och innan man förstått vad exakt dem gjorde. Men det är inte säkert att hon är så nervös såklart.
Men det är väldigt roligt att sitta på andra sidan nu och vara den på företaget som lär upp praktikanten
Känner mig ganska stolt faktiskt!

Tjingeling!

Nej, vet ni vad, jag blir både glad, stolt och nästan lite generad när jag öppnar ytterdörren ikväll och inser att jag fått ytterligare ett blommogram!!!

Denna gången kom det från mitt ”nya” jobb! Men jag är ju förstås först och främst glad, har sällan kännt mig så uppskattad som jag gör nu. Igår tackade bemanningsföretaget mig med en blombukett och fina referenser (kanske de gör med alla sina anställda vad vet jag) på min sista dag och idag välkomnar företaget mig och min nya fasta anställning med en ny bukett. Världens finaste stora bukett med tulpaner i rosa och lila nyanser.

Jag frågade Ola om han varit med om något liknande och han sa nej. Det har faktiskt inte jag heller! Visst har man kanske fått en avskedsgåva när man slutat efter lång tjänst osv. Men jag har ju faktiskt bara jobbat där ett halvår! 
Även om andra jobb har varit nöjda med mig som arbetare så har jag aldrig varit med om något liknande. Jag har ju definitivt aldrig fått en gåva när jag börjat på en ny tjänst.
Båda företagen har verkligen fått mig att känna mig uppskattad! Tack så mycket

Tjingeling!

Idag fick jag en leverans på jobb! Dessa fina blommorna fick jag i ett blommogram i receptionen på jobb idag! Söta va??

De fick jag av bemanningsföretaget som jag jobbar på. För idag var det min sista dag där och imorgon börjar jag min nya anställning! Känns bra!
Framförallt blev jag väldigt glad och överraskad av en så fin gest! Det är man ju inte precis bortskämd med

Ger ni löften? Eller sätter ni kanske mål?

Många säger att de inte tror på nyårslöften, för man håller de ändå inte. Men sen å andra sidan kan man se det som löften=mål. Du når kanske inte målet varje år, men brukar du oftast inte lova dig själv samma varje nyår?
Det innebär ju bara att du kämpar efter samma mål år efter år, man ger inte upp, även om man kanske har svackor under året.

Om du till exempel avger löftet att du ska börja träna. Så börjar du träna och gör kanske det i några månader. Har uppehåll. Tränar. Har uppehåll. Så håller det på så. Men oftast ger man inte upp. Sen nästa år lovar man samma sak igen (kanske för att du inte tycker att du tränat tillräckligt, eller kanske för att motivera dig själv). Då tycker jag att man hållt löftet. Får där är ju inget slut på det, tanken är ju att man ska fortsätta…

För min del finns det ingen bättre motivation än att påbörja ett helt nytt år. Förra året var kanske skit (som mitt) då känns det som man ”börjar om på nytt” och det är ganska naturligt att man sätter upp mål. Att åstadkomma ett mål man vill uppnå är ju den bästa känslan. Det är de små glädjestunderna i livet som gör att man kämpar för att uppnå nästa mål!

Personligen så gör jag en hel lista med målsättningar/drömmar som jag vill uppnå under året. Det behöver inte vara självförbättring, den kan vara rent ytliga saker som jag vill göra för att JAG SJÄLV ska må bättre…

I år blir jag 30, redan när jag blev 28 började min 30års kris. Nu har jag dock lugnat ner mig lite. MEN det är så mycket jag vill uppnå under detta året. Mycket av det jag vill göra kostar mycket pengar. Men är det något jag lärt mig så är det att livet är kort, jag kan dö i bilen på väg hem i kväll. Varför skjuta upp det?
Jag vill inte inse att jag helt plötsligt fyller 40 och inte har gjort något av det jag ville göra vid 30. Så i år gäller. Detta ska bli ett framgångsår på många plan. Jag ska uppnå mina mål/drömmar för 2012! Det har jag lovat mig själv.

Tjingeling!

Fortfarande är bara jag och lilla trollet vakna. Fast jac har ju försökt att väcka Diza, men det verkar vara utan framgång… 

Novalie och jag har dock hunnit ha väldigt mysigt. Vi har käkat välling, Novalie har hjälpt mig att tända lamporna i fönsterna, hon suttit vid sin lilla dator, killat mamma, dansat, haft pusskalas och lekt med den skrattande grisen (som ni kan se på bilden).

Nu ska vi gå och fika lite! Idag är en riktig mysdag, det är mörkt, grått och regnigt och alla är vi lite trötta.
Imorgon börjar vardagen för hela familjen!

Tjingeling!

En urkass bild på min fina tröja som jag ville visa!
Denna snyggingen fyndade jag på Esprit, ett favoritmärke
I like it alot!

Tjingeling!

Känner mig något bättre idag! Efter jobb och kvällsmat igår sov jag hela kvällen. Vaknade vid halv elva, var vaken ett par timmar och sov hela natten. Känner mig lite bättre idag, men har ju huvudvärk och konstigt nog är jag fortfarande trött…
Det är det jobbiga efter sjukdomen, är att det är jobbigt att komma igång igen. Jag har en tendens att vara trött långt efter. Men jag är nog inte helt frisk än, känns förhoppningsvis bättre imorgon.

Novalie är sämre igen lilla stackaren, funderade på att sticka till läkaren med henne, men hon har en tid nästa vecka. Så vi väntar och ser…

Diza har klätt upp sig i sina kläder hon fick på julafton från Name It, tagit på sig sina örhängen (clips) och tagit sin barbie (som hon hon köpte för julklappspengarna) och åkt in till min faster för att hälsa på! Kul för henne!
Hon skulle egentligen åkt till sin farmor och farfar igår, men det gick helt plötsligt inte längre. Diza blev ju helt knäckt såklart, så denna dagen kom ju som ett brev på posten
Jag glömde att fota henne, men dessa kläderna fick hon;

Tjingeling!

Jag gör ett försök att få nåt i min pratande mage trots bristande aptit.

Testar med en skorpa och vatten. Hoppas att jag får behålla det…

Tjingeling!

Jag skulle börja jobba idag. Men det är både turen och oturen med att kunna jobba hemifrån.
Jag är glad att jag slipper köra in (hade jag inte fått pga smittorisken) men nu känner jag att jag MÅSTE jobba hemma för det är så många andra som är lediga…

Men jag har haft ont i mage och rygg i några dagar nu och igår nådde det nog kulmen. Har legat och kräkt hela natten…
Sen min dunderförkylning ovanpå det. Har ingen röst.

Mår skit och vill bara sova. Men känner att jag måste jobba