Arkiv för Februari, 2012
Bouppteckning och begravning..
Skrivet av mizzdolcevita den 22/2/12 - 20:08
som rubriken lyder, så är det mormors bouppteckning på fredag, och min morbror ringde förut och frågade ifall vi skulle komma upp. Efter allt som hänt sen förra veckan så känns det inte som om man vill träffa så mkt männisor, men samtidigt så kommer de saker som min morbror inte vill ha/kan ta med sig upp till Uppsala igen, att lämnas till röda korset.. Känner lite press på mig att åka. Vill inte att det mesta sakerna hamnar där, har ju inte så mkt saker efter mormor så borde väl egentligen åka. vi får se..
Håller även (som rubriken lyder) på och planerar begravningen för våran son Julius med. Eller ja, vi har i alla fall bestämt vart han ska vara nånstans, vem som ska sköta transporten från bårhuset på sjukhuset till krematoriet, och vad som ska ligga i kistan osv.. Känner ju att vi vill vara med vid jordfästning osv med.. Anledningen till kremering är att jag avskyr tanken på att de trycker sönder kistan i samband med att de lägger ner kistan i graven och sen ska täcka över den med jord. Känns så hemskt med tanken på att de som ligger i blir mosade av en traktorskopa :( Så det alternativet finns inte…
I övrigt så ska vi träffa kuratorn på sjukhuset på måndag. Tycker tiden har gått såå fort. Imorgon är en vecka sen förlossningen. Är jobbigt att överhuhvud taget tänka på det. önskar att det gick att vrida tillbaka klockan och ställa allt till rätta. Vill ha min son i magen, vill att han är frisk och att han inte ska komma ut förrens i juni!! Livet är så jävla orättvist. Är så förbannat trött på all jävla otur som hela tiden drabbar oss. Räcker det inte med alla de dödsfall som skett? Räcker det inte att jag fick gå på mormors begravning fredagen innan beskedet på måndagen?! Att vi fått kämpa så förbannat för denna graviditet i 4 jävla år?! Att första IVF:en gick åt helvete,och att det är mindre chand till att lyckas med frysta embryon? Är så jäkla bitter så det finns inte.. Vill bara lägga mig ner under täcket och inte vakna mer.. :( suck…
Det enda ljusa i all denna jävla sorg, är att vi kommit varandra ännu tätare, jag och J. Känner just nu en sån ömhet för honom som jag aldrig kännt av innan.. Att se honom bry sig så mycket innan, under och efter förlossningen. Att se hans ömhet i ögonen, hans längtan efter att äntligen få bli pappa, hans enorma sorg…. Och samtidigt hans enorma kärlek till mig… Vet inte vad jag gjort för att förtjäna denna enorma kärlek! Jag kan ju inte ens ge honom ett levande barn.. Som det kanske märks, så kommer de mörka sidorna fram.. känner mig ingenting värd, trivs inte med mig själv och som om han förtjänar nåt bättre… Nej, ska försöka ta och gaska upp mig lite nu och skjuta alla negativa tankar åt sidan en stund. Inte så lätt alla gånger..
Jag vet bara att jag älskar honom över allt annat på denna jord!!
Tack älskling för att du stöttar och älskar mig så som du gör!! <3
//MizzDolcevita
Publicerad i Graviditet | Inga kommentarer
Förlossningen
Skrivet av mizzdolcevita den 18/2/12 - 20:05
Kom hem igår igen från sjukhuset. Alla har tagit väl hand om oss, och meningen var att allt skulle bli så smärtfritt som möjligt. Fick första tabletterna 10:20 och låg sen stilla en timme så de fick verka. Gick sen upp på tos för att kissa, och fick därefter lite ont i magen. Barnmorskan frågade om de skulle förbereda förlossningsrummet för epiduralen, och ja det ville jag ju. Dock så tog det lite tid att flytta alla på förlossningsavdelningen längre ner i korridoren och få rummet ledigt. Förlossningsläkaren kom in i rummet med en portabel lustgas, och det både smakade och luktade apa! Sen gick allting väldigt fort. Från att de började rulla mig ifrån gyn-avdelningen och in på förlossningen så fick jag såna riktigt starka förlossningsvärkar att jag blev hysterisk. Fick panik. Har aldrig i hela mitt liv kännt en sån smärta! Hyperventilerade och försökte få i mig så mkt lustgas som möjligt (tappade nu tidsuppfattningen) Värkarna kom med ca 5 sekunder emellann så hann inte ens med att samla kraft. Fick kämpa mig igenom x antal värkar innan narkosläkaren kom in i rummet, och tog tid innan de fick sprutor osv redo. Sen tvättade de ryggen och la bedövningen (som för övrigt brände som eld när den spred sig i ryggen). Därefter sa de att jag skulle sitta helt still, så vågade knappt andas.. Och att de hann sätta in epiduralen mellan de täta värkarna, är ett helt mysterium för mig.. Men gud så skönt det var att smärtan försvann! Kroppstemperaturen sjönk, så frös som en galning, samtidigt som jag fick såna värmeutslag som inte var små :/ I alla fall så kunde vi nu slappna av lite och bara vänta.. Epiduralen las när jag var öppen 1cm. Trodde att det skulle varit mer eftersom värkarna kom så fort. När jag var öppen 3-4cm kunde barnmorskan känna fostersäcken hänga ner lite, och bara en stund senare skulle de känna igen, men var då kissnödig och fick hjälp till toan, där jag födde ut vårt lilla barn i ett bäcken.. Det sa bara slöörp så åkte allt ut (väldigt märklig känsla) och all smärta försvann.. (Hade börjat få lite ont en stund tidigare och det tryckte på) Fick sen hjälp tillbaka till sängen, och de tog omhand om allt som låg i bäckenet. Allt var helt och hade fött ut alltig kontakt. De skar upp fostersäcken på min begäran, eftersom vi ville sa den lille och se könet. Moderkakan var hel och fin, så de trodde allt kommit ut.
Allt som allt från att jag fick första tablettena, tills att lillen var född så tod det 6,5 timme. Så det gick väldigt fort.. Klockan 17:55 föddes våran son, som var 24cm lång och vägde 223gram. Vi kunde se på en gång att han hade väldigt mycket missbildningar, och på sätt och vis var det skönt att se. Att det var nåt som inte vi kunde rå över. Han undersöktes och skulle obduceras dagen efter, efter mer information om varför han dog i min mage. Svaren kommer att ta flera veckor att få svar på. Efter att jag fått ut allt ville inte livmodern dra ihop sig, kom en hel del blod.. Så fick medicin i droppet, och herregud vilken huvudvärk jag fick! Men den hjälpte i alla fall.
Efter att förlossningsläkaren tittat på honom så fick vi tillbaka honom. Massa foton togs, och sen la de honom i en fin korg med spets, la i våra gosedjur som ska följa honom, och tände ett ljus. Efter det fick vi ligga där inne själva med vår lilla son. Efter ett tag var det dags för mig att duscha sa de.. Men jag var så yr och lite illamående så jag hade egentligen inte alls nån lust att resa mig upp (fick problem med yrsel och illamående efter födseln, så trodde det var problem med blodtrycket, var tydligen likblek) I alla fall fick jag hjälp in i duschen och man kände sig faktiskt piggare efter det.. Sen fick vi åka tillbaka till vårt rum på gyn. Somnade inte förrns runt tolv, ett på natten.. Eftervärkarna hade jag inte kännt nåt av pga EDA:n, men 04:50 på morgonen hade jag ont efter jag varit på toa så fick 2 panodil och en pronaxen, vilket hjälpte, skönt! Sen dagen efter fick vi åka hem efter vi pratat med kuratorn och läkaren. Kändes så konstigt att lämna sjukhuset och lämna vår son där. Vi ville inte. Allt blev så slutgiltigt. Känns fortfarande förfärligt. Allt är jättejobbigt. Vi fick i alla fall uppklarat ang våran gravtid, var inte alls vecka 21, utan vi var på 23+0. Vi hade fått ett barn, inte ett foster. Vi FÅR kalla oss föräldrar, ängelförälder. Vår son kommer få ett registrerat namn och personnummer och har rätt till begravning. så mitt i all bedrövelse är det skönt att kunna säga att vi fått barn, att vi är föräldrar och att han blir registrerad som vår! Han heter Julius, efter min avlidna pappa. Namnet känns så rätt.
Just nu känns allt så tomt. Alla drömmar och planering är borta.. Gillar inte att ha ont i magen och ryggen, vill inte blöda.. Vill inte önska detta ens till min värsta fiende, och jag ber till gud att alla ni som nu är gravida slipper gå igenom vad jag och min fästman fått gå igenom. Livet är så förbannat grymt och orättvist!
Jag vill verkligen säga tack till alla er som har peppat mig i graviditeten, och som tänkte på oss i torsdags, det är skönt att veta att folk bryr sig! En stooor eloge till Er <3
//MizzDolcevita
Jag efter förlossningen.. Vår älskade son Julius ligger i den fina korgen<3 R.I.P älskade gubben! Mamma och pappa älskar dig!
Publicerad i Graviditet | 2 kommentarer
Bebisen död…
Skrivet av mizzdolcevita den 13/2/12 - 19:50
ja vad säger man? :( Bebisens hjärta har slutat slå helt enkelt..
Ska tillbaka imorgon och dubbelkolla. Prata med kuratorn.. Kanske se avdelningen förlossningen kommer ske på.
Sen på torsdag kommer vi att bli inlagda på sjukhuset för att bli igångsatta. Kommer få slidtabletter som vidgar livmodeerhalsen och startar värkarbetet. Sen får jag föda ut vårt döda, efterlängtade och älskade barn. Vi som kämpat sååå för att bli gravida. Och så sker detta. Det är GRYMT!! Är fortfarande i chock. Kan inte fatta vad som hänt. Imorse var vi lyckligt ovetande. Nu har hela världen rasat samman.. Allt man planerat, längtat efter osv.. Bara en dröm… suck..
Kommer inte orka blogga på nån vecka nu. Kommer bli för jobbigt. Kanske senare..
Detta som hänt idag vill jag inte ens önska min absolut värsta fiende! Men jag är stark, jag klarar nog detta med.. Finns inte så mkt annat att välja på. Har ännu inte brytit ihop.Men det kommer.. Förmodligen när jag är “tom”… Kanske tidigare.. Har inte kunat gråta idag. Är likgiltig. Bedövad. Allt är som en dimma, fastän jag själv är lugn..
Jag är inte redo att föda, jag vill föda i juni. Jag vill föda ett levande barn. Tack så mycket ni högre makter som BARA sätter käppar i hjulen på oss. Det räcker nu!! Varit alldeles ör mkt nu.. Är vi inte värda att få vara lyckliga? Varje gång vi låtit oss bli det, så kommer bakslaget.. Jag orkar inte mer…
Publicerad i Graviditet | Inga kommentarer
Först dödsfallet och nu detta :(
Skrivet av mizzdolcevita den 03/2/12 - 15:31
Var på RUL igår, och mitt BF-datum blev flyttat till den 28/6 istället för den 13:e.. Läkaren reagerade dessutom på att fostervattnet låg lite åt det “lilla hållet” så ska tillbaka på kontroll igen om 1,5 vecka den 13:e.. Blir lite orolig efter att man googlat om det på nätet med dålig moderkaka och dåliga nurar/lungor hos bebisen.. Så sitter nu här orolig för att nåt ska vara fel, och vi tvingas avbryta graviditeten :cry: Behöver dock inte vara nåt fel alls som läkaren sa, han vill dock kolla upp det igen om 1,5 vecka… suck.. Till råga på allt har jag nyligen förlorat min mormor (som jag inte alls visste var sjuk) och en envis och hemsk förylning, som jag MÅSTE använda nässpray för… Mår alltså inge vidare just nu…
Ska snart ge oss ut i kylan och åka ner till hästen. Måste kolla till henne och kanske byta täcke med.. Måste köpa mer nässpray oxå för den delen…
Kram
Publicerad i Graviditet | Inga kommentarer
