Har en övertrött bebis här hemma, hon gråter och är uppenbart trött, lägger henne och det går bra en stund, hon gråter, lyfter upp henne och hon är jättepigg och glad en stund, gråter och är trött, lägger henne i sängen, det går bra och… Så går det runt.
Jag är så trött, vill bara sova, sambon är så trött och vill bara sova, vi löser det med att ingen av oss får sova förräns Svea sover.
Ingen jättebra lösning men mest rättvist så. Sambon börjar inte jobba förrän 11.30 imorgon så vi kan ta det lugnt och sova lite imorgon så ingen fara. Han jobbar 11.30-16 så jag och Svea tänkte gå i affärer medans han jobbar, sen åker vi hem, lagar middag och myser och sen ska han jobba 22.00-07.00, usch hatar att vara ensam på natten…
Är deppig och ledsen, vet inte riktigt varför. Vill vara ALLA till lags men det är fan inte lätt, för att inte säga omöjligt.
Borde ju vara nöjd med att “bara” ha min underbara sambo och dotter och familj men vill att alla ska trivas och tycka om mig, har alltid varit sån. Hatar när folk är sura på mig eller inte tycker om mig.
Nu kanske hon har somnat, väntar en stund innan jag kryper i säng för det är så jobbigt när man precis slumrat till och hon vaknar och man måste lämna den varma goa sängen.
Tittar på Love Actually, älskar, älskar, älskar den filmen men just nu är jag för trött för att njuta av den helt fullt, men den ger verkligen jul-stämning.
Har även börjat med LCHF-dieten, nu ska vi bli smala och vackra (vackrare) jag och sambon. Känns som en diet som passar oss, åt en jättegod omelett till kvällamat, mums!
Nu har jag babblat och gnällt tillräckligt.
God Natt!
PUSS