Tänkte försöka knåpa ihop min förlossningsberättelse nu när Svea sover i sin pappas trygga famn.
Har haft besök av sambons Mamma, Farmor och systerdöttrar. Alla blev helt betagna av Svea, såklart. Emma och Julia grät när de skulle åka hem, de ville fortsätta att gosa med sin lilla kusin.

Japp, till historien om hur Svea kom till världen.

Onsdag den 6 april klockan 07 gick vi upp för att åka till NÄL på överburenhetskontroll, ev skulle jag bli igångsatt. Så vi var pirriga och spända. Väl framme så gjordes ulatrljud och gyn-undersökning. Allt såg fint ut och jag var öppen 1 cm med delvis omogen livmodertapp så jag fick en ny tid för kontroll på fredag och då skulle jag sättas igång. Så det var bara att åka hem igen.
Jag hade rejäl “mensvärk” efter gynundersökningen men tänkte inter mer på det. Vi stannade på Coop och handlade lite smått och gott och sen åkte vi hem.
Väl hemma tog vi det väldigt lugnt, åt middag i lugn och ro, bjöd ner min familj på marängswiss och tog en liten promenad.
Från klockan 19.00 tilltog “mensvärken” och ändrade karaktär till mer värkkänsla som började i ryggslutet och gick över i nedre delen av magen. De blev kraftigare och kom mer regelbundet. Vid 23.oo kom sambon för att lägga sig men jag var då klarvaken för jag hade ONT. Han somnade fast jag bad han att inte göra det, jag kunde inte ligga still utan var uppe och gick och försökte skingra tankarna. Vid midnatt ville jag bada för att lindra smärtan, sambon halvsov och jag var sur för det, han tog inte riktigt mina värkar som allvar. Men när jag sa att han kunde vila lite för vi måste snart åka in DÅ jäklar klev han ur sängen, kokade vatten och hällde i mitt badvatten och sprang runt och fixade lite.

Jag ringde förlossningen och förklarade läget och jag var välkommen direkt. Så vi pysslade färdigt och åkte in. De 50 minuter det tar att köra till NÄL var riktigt hemska, värkarna kom var 3:e minut och var onda.
Vid 04.00 var vi framme och fick ett rum och jag blev kopplad till ctg, den visade bebisens fina hjärtljud och mina regelbundna värkar.
Vår oro just då var att vi skulle bli hemskickade, efter en undersökning visade det sig att jag fortf bara var öppen 1 cm men livmodertappen var nästan borta. Då trodde jag helt att de skulle skicka hem oss igen. Dagpersonalen kom och hon lovade att vi skulle få stanna eftersom värkarna var såpass kraftiga och för att vi hade en såpass lång bit hem.
Sambon fick en mjuk fåtölj och sov lite hipp som happ under morgonen/förmiddagen.
Vid 09-10- tiden så fick jag lustgas…. UNDERBART. Det var så härligt att få gå in i dimman lite, fast smärtan fanns kvar så registrerades den inte i huvudet på samma sätt.

Vid 14.00 så var det dags att byta rum, de skulle nämligen inviga den nya förlossningsavdelningen så jag fick ett rum som ingen någonsin legat i förut, allt var nytt och fräscht. I rummet fanns ett nytt badkar som jag gärna ville prova, så gott. Väl i badet hallucinerade jag ganska ordentligt pga av lustgasen, pratade om köttfärsslott med smör i och örnpengar, haha. Sambon trodde nog att jag förlorat förståndet.
Efter badet så tog de hinnorna, det var obehagligt när det bara rann till utefter benen, usch.
NU hade jag så jäkla ont och jag som inte ville ha en EDA var desperat efter vad som helst som kunde lindra. Narkosläkaren kom och gav mig en EDA-beödvning vid 16.35. Det var så skönt att smärtan släppte men det hemska trycket nertill var ju kvar men lustgasen hjälpte bra mot det.

Nu flöt timmarna ihop lite men sambon sa att jag fick ca en timmes sömn och sen var det dags för undersökning igen. Nu var jag öppen 8-9 cm. Lycka, nu var det snart dags. Så runt klockan 18.00 fick jag lov att så sakta börja krysta vid värk.
Orken började tryta och jag var så trött, gnällde väldigt och sa flera ggr att jag inte orkade mer, som om det skulle hjälpa.
Mitt i förlossningen började jag hallucinera igen och pratade om serien Hem till gården och några karaktärer därifrån, barnmorskan bara stirrade på mig och sambon flinade lite.
Mitt i dimman hör jag barnmorskan be en undersköterska om en sax, då blev jag glasklar i huvudet:
VAD SKA DU MED EN SAX TILL????
Barnmorskan förklarade att hon måste göra ett klipp. Nej du får inte grät jag, jag får panik. Efter lite tårar så lovade hon att inte klippa men efter en stund såg jag att hon smög till sig saxen men då var jag för slut för att bry mig. Jag tittar på min stackars hjälplösa sambo och säger med darr på rösten: Hjälp mig, varför hjälper du mig inte? Stackars älsklingen vet inte vad han ska svara, han ser så ledsen ut.

Barnmorskan förklarade att snart så skulle huvudet komma dit där det är mest trångt och hon sa att det kommer göra jätteont och du kommer att få vänta med att krysta till nästa värk. Usch jag låg och bävade, barnmorskan berättade att jag bara hade några få krystvärkar kvar innan bebisen skulle komma ut.
Fan vad hon ljuger tänkte jag och kunde bara fokusera på den HEMSKA smärta som hon varnat för som snart skulle komma. En krystvärk kom och plopp så var bebisen ute och jag fattade ingenting, va är det redan färdigt?
Klockan var då 20.09
-Herrehud vilken stor bebis säger barnmorskan
- Strax under 4 kg kanske säger min sambo
- Nä detta är 5 kg
Efter vägning och mätning så var hon 4795g tung och 55 cm lång.

Jag frågade sambon vad det är för nåt, han vet inte svarar han. Han tittar ner, tittar på mig och sen tittar han ner igen. Han ser chockad ut och säger: Det är en flicka. Va säger jag?
Jag får upp henne på bröstet och då kommer tårarna hos både mig och sambon. Vi kan inte fatta att det är en tjej, vi var ju så säkra på att det skulle bli en pojke. Men lyckan är total. Barnmorskan tappar mig på urin för blåsan är ivägen för moderkakan, efter tappningen kommer moderkakan ut, hel och fin tydligen, jag ville inte se.
Nu börjar hon sy mig mellan benen men jag har fullt upp med min dotter så den smärtan känner jag inte alls.
Jag tittar på min sambo och säger: Det ser ut som en Svea. Ja sa han, du får din lilla Svea.

Det fixas och trixas och jag kan inte sluta titta på min flicka, hon är så vacker.
Jag får efter en stund gå och duscha och sambon får hjälpa till at klä på Svea.
Får sitta i en rullstol och försöka amma lite, hon får ett grepp men släpper ganska snart igen, nu har hon iaf provat.

Vi körs upp till BB-avdelningen och får ett enkelrum, sambon får stanna över natten men det var ingen självklarhet men det fanns som tur var en plats för honom.
Jag lägger Svea bredvid mig i sängen och somnar med ens. En barnmorska kommer in och hämtar Svea för hon ska tilläggsmatas. Men hon behåller Svea hos sig hela natten för hon är lite snabbandad så de vill ta lite prover och sen så hade jag och sambon inte sovit på typ 36 timmar så barnmorskan tyckte gott vi kunde få vila lite. Det var guld värt.
På morgonen kom så vårt undervärk tillbaka till rummet och hon mådde bra, alla prover var fina och andningen var nu normal, de trodde den berodde på smärta eftersom hon hade ett klämmärke på huvudet, så lite alvedon hade gjort susen.

Hela dagen satt vi typ och stirrade på vår prinsessa, kunde knappt förstå att hon var våran!
På söndag fick vi åka hem och det var så skönt!
Nu har man landat lite och det känns så fantastiskt, vi lever just nu i ett lyckorus!

Mys i Mammas och Pappas säng

Slocknade i Pappas grepp

Jag haltar runt här hemma, har väldigt ont i mitt klipp, svårt att sitta och röra mig. Hoppas det läker fort för det är lite kämpigt just nu, varje toabesök är en fasa!

Nu ska det lagas lite middag men först måste jag bara titta lite på min dotter!!!