En RIKTIGT sen sådan har intagits ikväll i detta hem tillsammans med en efterlängtad vän som återvänt från en lång resa till Sydamerika

Till saken hör att vännen i fråga skulle ha kommit hem strax innan jul men blev akut sjuk och missade därför sitt flyg. En sak ledde sedan till en annan med resultatet att han gifte sig i Nicaragua på julafton och anlände till Sverige förra veckan. Verkligen ett STORT GRATTIS till att du äntligen funnit din själsfrände!

Tyvärr dröjer det ett litet tag innan frun anländer men vi ser verkligen fram emot det mötet! Inte minst för att Mullemamman därigenom får en chans att uppdatera den något ringrostiga spanskan

Allt bara bra med oss annars. Visst har mina foglossningar kommit igång ordentligt för att inte tala om förvärkar men det hör liksom till så det är bara att bita ihop Fast det är klart – jag BLIR frustrerad när jag tror mig kunna ta mina vanliga 5km promenader utan problem bara för att inse att en sträcka som normalt passerades på 15min numera kan ta upp till 40min pga att höfterna helt enkelt låser sig. Eftersom det dock är lite väl synd om kottarna som vid sådana tillfällen får bli ståendes efter vägen med en mamma som försöker få dem att förstå att hon helt enkelt inte KAN gå just nu, har jag tvingats inse att jag måste sänka ambitionsnivån en aning.. Inga fler långpromenader alltså.. Men, men… bortsett från det mår jag toppen!

Lilla Tjejen har lärt sig att klättra upp i soffan på egen hand – och därigenom även fått erfara vad som händer om man inte tar det försiktigt väl däruppe. Hon är helt klart en tjej som bara måste uppleva allt den hårda vägen.. dessvärre. Dessbättre har hon inte slagit sig alltför hårt.

Plutten blir allt duktigare på att nyttja pottan(även om han rätt ofta använder den som ursäkt för att t.ex. inte gå och sova), att använda mammas och pappas säng samt soffan som studsmatta, att dyka i snöhögarna jag lyckats skotta ihop(hör och häpna! Vi HAR snö för en gångs skull) men framför allt att SKRIKA att vi är hans kompisar så fort han vill ha något