Månadsarkiv: oktober 2016

Add Comment Register
Annons

Amma efter tillmatning – Hur?

Hur va de nu med amningen?

Från dag 1 har jag försökt amma Elvin. Han vägrar ta bröstet!

På BB fick jag pumpa efter varje försök så mjölken går igång och rinner till.

Jag har verkligen velat amma denna gången. Förra gången gick det inget vidare med Alvin så jag var 100% bestämd att denna gången skulle det gå!

Tänk så mycket fel man kan ha!

Eftersom jag hade graviditetsdiabetes så var dom tvungna att tillmata Elvin. Detta gjorde dom förstås med sked och kopp!

Han är van vid att det rinner ner i munnen på honom! Vilket resulterat i att han inte riktigt fixar att ta bröstet. Det slutar med världens skrikkalas varje gång.

I början trodde jag att en manuell pump skulle räcka men insåg snabbt att jag antingen fick hyra från BB eller köpa själv. Letade lite på nätet och hittade en dubbel elektrisk pump från Beemoo för bara 699kr. Den ni! Är det bästa köpet jag gjort hittills!

Tacka Gud för att modersmjölksersättning existerar, men jag vill så gärna att han får i sig min mjölk oxå nu när den väl finns!

Hur har ni som har bebisar som tillmatats i början gjort för att få igång amningen?

Jag skulle verkligen behöva alla tips i världen så snälla tveka inte att lämna en kommentar med lite tips! ❤

Min vän pumpen! ☺❤

Annons

Baby Blues 

Den 9/10 kom vi hem från BB. Innan vi åkte hem till oss åkte vi för att handla sånt som behövdes till bebisen på Maxi.
Då vi hade vägarna förbi svängde vi av till mina föräldrar och var där en stund. På kvällen när det var dax att åka hem kände jag en klump i magen. Försökte att inte tänka så mycket på det men när vi väl kom hem kändes det som att någon höll på att strypa mig.

Paniken växte och växte och jag började gråta som ett litet barn! Mannen och Alvin förstod inte vad som hände, vilket jag inte heller gjorde! Hade aldrig hört talas om att detta var normalt efter en förlossning.

På kvällen lyckades jag lugna mig lite och somna. Dagen efter, på måndagen, grät jag större delen av dagen. Vi åkte ner till mina föräldrar och jag storgrät även där och förstod inte vad som hände.

Mamma, mormor och min storasyster är verkligen mina änglar! ❤

Alla tre hade upplevt detta och förklarade att det var fullt normalt, att det var hormonerna som lekte med mig och att det skulle lugna sig när hormonerna också lugnat sig.

På tisdagen hade vi tid på lasarettet för amningahjälp. Jag tvekade inte en enda sekund utan tog upp det och förklarade för barnmorskan hur jag mådde. Hon förklarade också samma sak som mina tre änglar och det gjorde att jag lugnade mig ytterligare en aning. Under hela dagen var jag lugn fram till på kvällen då jag bokstavligt talat fick världens panikångest och grät helt hysteriskt. Jag ville ha någon som kunde lugna mig här så jag ringde till mormor och bad henne komma till mig. Adis åkte och hämtade henne och ännu en gång lugnade hon mig.

På onsdagen hade vi BVC besök hemma och jag tog upp det ännu en gång. Just för att jag behövde höra från fler att ”Det kommer gå över”. Bvc-sköterskan förklarade också för mig vad som händer i kroppen efter en förlossning och att hormonerna leker med en jätte mycket efteråt. Mjölken som rinner till osv.

Det har tydligen stor betydelse om man varit deprimerad eller haft denna känslan tidigare också. Dessutom har graviditetsdiabetes, sköldkörtelproblem och andra hormonella ”störningar” väldigt stor påverkan också.

Och där kan jag ju räcka upp handen på rätt många ”hormonstörningar”.

Efter Bvc-besöket lugnade jag mig ännu mer. Varje gång känslan höll på strypa mig tröstade jag mig själv med att ”Det kommer gå över”.

Mormor var hos mig tre nätter, därefter åkte vi med hem till henne. I förrgår eftermiddag kom vi hem och det var jobbigt just då. A. gjorde sitt bästa för att få mig på andra tankar och det gick bra.

Igår för första gången kunde jag känna att nu håller det på att släppa smått.

Idag hade jag lite panik över hur jag skulle fixa att vara själv med barnen. A. började jobba idag efter ledigheten.

Och vet ni, det har gått jätte bra än så länge! Mina hjärtan e så duktiga!

Känslan håller på att försvinna och jag känner mig starkare och starkare för varje dag!

Tro det eller ej … (för det gjorde inte jag) … DET GÅR ÖVER!! ❤

Det viktigaste är att inte hålla det inom sig. Det betyder jätte mycket när man får prata av sig och höra att det är normalt. Att det kommer gå över.

Jag trodde att jag skulle bli galen! Googlade och letade information. Bad till Gud att det skulle gå över. Satt och tittade på Elvin för att se om han andades. Vågade inte vara ensam hemma för jag var osäker på om jag kommer fixa det.

Känslan är inte helt 100% borta men nära! Tillräckligt för att vifta bort den när den väl kommer.

Jag tänkte att jag kunde dela med mig så även ni som just nu läser detta och känner igen er kan andas lugnt!

Det betydde MYCKET för mig att höra orden ”Det går över!” 

Hoppas det hjälper er lika mycket! ❤

Annons

När 3 blir 4! ❤

Nu är min knubbis äntligen här!

Efter 4 dagars försök till igångsättning kom han igår kl 19:53, vägde 4646gr och är 53cm lång!

Vi mår bra! Är lite trötta och slitna men mår bra! 

Blir några extra dagar på BB pga min grav.diabetes så de kan hålla koll på bebisens blodsocker (som ser bra ut) !

Längtar efter att få komma hem med vårt hjärta!

Storebror var verkligen världens stoltaste imorse när han kom för att hälsa på! De tillbringade i princip hela dagen med oss ❤

Nu ska jag passa på att sova medan bebis gör det! I need the energy!

Btw, han heter Elvin! ❤

Annons

Hinnsvepning och igångsättning!

Hej allihopa!

Inget nytt på bebisfronten hos oss än! Vi går och räknar ner dagarna och ska jag vara ärlig så har dagarna aldrig varit så sega som dom är nu!

Det som gör saken ännu värre för mig är att Alvin föddes 12 dagar innan BF. Och idag är det 12 dagar till BF för bebisen men han verkar inte ha några planer på att titta ut än!

Igår var jag på TUL och fick reda på att han är en stor bebis. Redan över 4kg! Jag var hela 38 veckor gången igår! Tänk vad stor han hade blivit om jag hade gått hela graviditeten ut!

I detta fallet blir det inte så! De gjorde en hinnsvepning på mig igår och jag har fått helgen på mig. Händer inget tills på söndag så blir det igångsättning redan nu på måndag!

Jag är helt sjukt nervös och rädd på samma gång som jag bara längtar och kan inte fatta att han snart är här! ❤

Idag, eller ikväll rättare sagt, så har sammandragningarna varit mycket starkare! Har verkligen känt att något håller på hända i kroppen. Dock inga täta riktigt så det kommer säkert dröja ett tag till om de inte får för sig att dra igång helt plötsligt! 

Jag hoppas det går igång av sig själv så jag slipper bli igångsatt! Är så rädd efter allt man hört och läst om!

Håll tummarna att kroppen sätter igång arbetet själv innan måndag! ☺❤

Tjockismagen i v.38+0! ❤

Och detta är mina fina fötter och ben varje dag, från morgon till kväll! Vissa dagar bättre andra värre. 

Hur hade ni det i slutet av graviditeten? Förändrades er kropp plötsligt eller var ni som vanligt under hela tiden?

Dela gärna med er! ❤ 

Nu ska jag försöka få mig lite sömn och vila IFALL något skulle få för sig att hända inatt, vilket jag inte tror! Men hoppas kan man ju alltid!

God natt och sov gott allihopa! ❤