Nur heter jag, mamma till Alvin och Elvin. Bor i en av Skånes finaste stad, Helsingborg, med man och våra prinsar! Vi är en helt vanlig familj utan några större överraskningar. Bor i lägenhet i stadens finaste område och drömmer om hus en vacker dag. Bloggen handlar mycket om vår vardag, Alvin och Elvin samt en del om min viktnedgång med Lchf! …… Välkomna in i mitt liv! – Mamma Till A & E

Annons
Add Comment Register

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSEN

Del 2 – Förlossningen (1 av 2 delar)

… väl inne på sjukhuset tog de emot oss och sköterskorna var jätte snälla. Nu skulle jag in i undersökningsrummet och få ligga i ca 20-30 min medan apparaten som jag hade runt magen mätte sammandragningarna/värkarna och bebisens hjärtljud. Syrran fick följa med in medan mamma och mormor väntade i tv-rummet (som dom kallade det)…

Innan apparaten blev påkopplad undersökte sköterskan hur öppen jag var. Hon tyckte jag var duktig som orkat vara hemma så lång tid. Det visade sig visst att jag var öppen 4cm!

Chockad?!? Oh Ja, lagom mycket måste jag säga. Jag trodde det skulle göra sviiin ont! Men som nämnt tidigare, min kropp har väl en väldigt hög smärtgräns, så det hjälpte mig klara av smärtan bättre. (å det är jag jätte tacksam för)

Det var igång alltså… Nu var det dags att koppla på apparaten och ligga där tills hon kom tillbaka om 20-30min ..

Minuterna gick, först 10, sen 20, sen 30… ingen sköterska!

Tyckte jag och syrran va konstigt och jag hade fått jätte ont på höger sida eftersom jag under hela den tiden låg på den sidan.

40min gick, 50… Nu räckte det! Och värkarna var inte längre som dom var innan jag kom till förlossningen, de hade blivit svagare på något sätt.. Vi blev iaf väldigt irriterade för att hon aldrig kom så vi tryckte tillslut på deras ”röda hjälpknapp”.

Sköterskan kom in och Ojsan, hon hade glömt bort oss! … Ja men tack för det tänkte jag..

Hon tittade på pappret som mätte sammandragningarna/värkarna och sa det såg fint ut. Men att det inte gick tillräckligt ”snabbt”, eller nått.. Jaja, jag fick ett rum! Rum nr 4. Mamma å mormor satt i tv-rummet och väntade och på vägen till rummet vinkade vi till dom att dom skulle komma med. De följde med in och jag bytte om. Nu skulle jag upp å gå så mkt som möjligt för att jag snabbare skulle öppnas. Jag började känna av värkarna lite mer men fortfarande inte så jag inte stod ut. Massagen som mamma, mormor och syrran hjälpte till med var till stoooooooor hjälp!

När klockan var 4-halv 5 på morgonen kände jag att jag var så trött i kroppen. Jag ville så gärna bara lägga mig och sova… men inte fick jag det nej! Upp å gå!

Mamma och mormor satt i tv-rummet medan ja å syrran gick runt lite. Sen satte vi oss också. Jag orkade inte vara uppe å gå hela tiden. Så vi tog fram bullarna vi hade med oss och käkade! Dom andra gjorde kaffe också men jag ville inte ha. Efter det pratade vi lite och jag reste mig å gick fram å tillbaka i tv-rummet mellan värkarna. Mamma och mormor lyckades somna runt 7-halv 8 tiden, dom orkade inte hålla sig vakna längre och där kom inte några läkare till oss som sa vad vi skulle göra.. Såg lite kul ut men ja.. who cares!

Syrran somnade tillslut också. Så jag reste mig och fortsatte vandra fram och tillbaka i tv-rummet. Runt 10 orkade jag inte hålla mig uppe mer! Så jag väckte mamma och frågade om hon ville följa med in på rummet. Mormor å syrran lät vi sova.

Vi gick in på rummet och jag lyckades somna i ca 20min innan en ny sköterska kom in för att undersöka mig på nytt.. Jag hade fortfarande inte lyckats öppna mig mer än 4 – kanske 4 å en halv cm, så hon kopplade på apparaten som skulle mäta bebisens hjärtljud och sammandragningar/värkar. När apparaten var på gick hon ut och kom tillbaka efter 20-30 min. Hon tittade på pappret och det visade sig att värkarna hade ”gått ner” eller var inte tillräckligt starka längre. Så hon bad oss gå ut och gå i en timme.

Vi gick först en runda i parken utanför lasarettet. Jag kommer ihåg när jag fick en värk som var väldigt stark att jag lutade mig på en stolpe och tårarna började rinna. Inte för att det gjorde ont men för att jag var så trött i hela kroppen.

Den sista månaden fick jag knappt någon sömn pga värkar i rygg, mage och ben. Mitt järnvärde var nere på 89 när jag egentligen borde ligga mellan 120-130 + att jag hade blodförlust… Och nu med värkar och utan någon sömn alls så kändes det som att kroppen höll på ge upp.. Jag fick dra mina ben efter mig!

När vi vatt ute och gått i en och en halvtimme kom vi tillbaka och det var dags för en undersökning till. Nu hade jag öppnats en halv cm bara så 5cm var jag öppen… jag var så besviken och surig.. kunde det inte vara över bara?? Varför måste det ta sån tiiiid!!

Så sköterskan gick och kallade in en läkare… Det visade sig vara samma läkare som hade gett mig sjukskrivning någon vecka innan . Mycket trevligt! Förutom att jag inte förstod ett dugg vad han sa.. Han pratade danska!

Iaf.. så skickade dom hem mig för vila. Då var klockan runt halv 2. Och dom sa att jag skulle komma in halv 10 på kvällen igen. Men blev det värre innan så skulle vi självklart åka in iaf.

Så när vi kom hem la jag mig direkt. Mormor la en filt över mig först, sen en dunke varmt vatten vid höften och ryggen och sen ett till täcke över mig.. Så låg jag heeela dagen!

Det varma hade gjort att värkarna gick igång igen, så jag vaknade varje gång jag fick en värk. Dom andra hade somnat dom också så jag fick ta tag i sängen och spänna allt vad jag kunde varje gång det kom en värk, för nu kändes dom av rätt så mycket.. och där va ingen som kunde ge mig massage nu.. Jag ville inte väcka dom för jag hade så dåligt samvete över att DOM inte hade sovit något pga mig.. Haha, ja jag är sån konstig i huvet när det gäller sånt..

…Och timmarna gick. Nu var klockan 9 och jag ville inte mer.. Nu ville jag få ut honom bara! Värkarna var igång och jag kände mig utmattad och arg! Så förlossningen kontaktades och taxi ringdes ännu en gång…

Halv 10 var vi inne på förlossningen igen och nu skulle jag undersökas en gång till. Denna gången gick mamma in med mig på undersökningsrummet. Efter 15 min orkade jag inte ligga stilla mer, jag behövde massagen och mamma kunde inte massera mig när apparaten va på. För det störde av någon anledning… Och jag hade under den tiden fått starka värkar men jag var väldigt trög på att öppnas.. en ända cm från halv 2 till halv 10… Jag var i vilket fall som helst öppen 6cm och nu erbjöd dom mig bad! Värkarna var starkare så dom oroade sig inte för att de skulle lägga av när jag låg i badet.

Så ett nytt rum blev det. Denna gången rum nr 3 . Mkt mysigare än 4 tyckte jag. Jag fick klä av mig och byta om igen och nu togs jag in i badrummet!

Jätte mysigt var det! Mörkt rum med stearinljus och mysig avslappningsmusik på. Mamma och syrran fick stolar och ett bord mellan dom. Sen tog sköterskorna in saft och kaffe.

… Det var jätte skönt… till en början! Eller ja, i ca 1 timme. Nu kände jag att varje värk gjorde mer och mer ont och jag var för beroende av massage så vi bestämde oss att gå in på rummet.. Inne på rummet fick jag lägga mig en stund och sköterskan kollade hur öppen jag var igen. Wihoooo, 8cm!! Alltså 2cm på 1timme!! .. Iaf så var det segt fortfarande.. Så dom gav mig nån dropp (kommer inte alls ihåg vad allt hette), som på nått sett skulle hjälpa till att öppnas lättare.. Allt var helt lugnt och nu var det dags att ta hål så vattnet kunde gå. Inga problem.. PLOPPP!! Så bara rann allt vatten ut…

…men efter att vattnet gått kom problemen!

Fortsättning följer…

En reaktion på ”FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSEN




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


9 × = tjugo sju