Nur heter jag, mamma till Alvin och Elvin. Bor i en av Skånes finaste stad, Helsingborg, med man och våra prinsar! Vi är en helt vanlig familj utan några större överraskningar. Bor i lägenhet i stadens finaste område och drömmer om hus en vacker dag. Bloggen handlar mycket om vår vardag, Alvin och Elvin samt en del om min viktnedgång med Lchf! …… Välkomna in i mitt liv! – Mamma Till A & E

Annons
Add Comment Register

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSEN

Del 2 – Förlossningen (2 av 2 delar)

… Jag kände hur blött det blev under mig när vattnet rann ut, det kändes som om jag kissade på mig.. Varmt och blött! Vissa saker fick jag inte heller reda på, som t.ex. att vattnet var helt blodigt… jag fick inte veta något av dom… förmodligen för att jag inte skulle bli rädd..


Nu började smärtan komma fram (man kan ju inte påstå att en förlossning INTE gör ont för det är omöjligt) … De kopplade på nån elektrod eller va de nu va dom kallade det på bebisens huvud som skulle mäta pulsen… Nu skulle dom tappa mig på urin… De tog först den ena slangen till kattetern och försökte, men nej… ingenting! … Jag kände riktigt hur det sved när dom satte in den och drog ut den.. Det gjorde ont på nått sett.. Som urinvägsinfektion ungefär… Så de tog fram den smalare slangen och provade men Nope.. Ingenting då heller…


De bad mig sätta mig upp på sängkanten och jag gjorde som de sa.. Det gjorde så ont i hela kroppen nu.. Jag ville inte röra på mig mer! Kunde dom inte bara låta mig ligga?!?!
De skulle iväg nånstans och mamma gick ut för att ”röka” sa hon.. Fick reda på sen att det inte alls var därför hon gick ut… Så jag och syrran blev kvar själva.. Systrarna bad mig gå på toa och försöka kissa om det gick..


… Detta var den värsta delen av förlossningen:
Mamma hade gått ut, inga systrar eller barnmorskor va där. Bara syrran å jag! Det gjorde så ont under magen! Kändes som om jag skulle sprängas! Trycket på urinblåsan och överhuvudtaget trycket trodde jag skulle ta död på mig!
Min syster hjälpte mig in på toan och jag satte mig ner.. Å JAG ÅNGRAR ATT JAG GJORDE DET!!


Trycket blev ännu starkare och smärtan tog i ännu mer.. Jag blev helt plötsligt jätte varm och svettades enormt mycket. Min syster sa jag blev så röd i hela kroppen och huvudet att hon blev rädd.. Det gjorde ont!!! Minsta lilla droppe kiss gjorde ont!! Jag började gråta och ville få det försvinna.. Jag trodde min urinblåsa skulle spricka (det var den som gjorde så sjukt ont) . Över 1 liter sån droppvätska eller va den heter hade jag fått i mig och det skulle ut! Men det var stopp! Under den tiden jag satt på toan kom det tre – fyra droppar och det gjorde så ont så jag höll på dra av mig håret på huvet!


Ena stunden bad jag min syster krama om mig, andra stunden knuffade jag bort henne men drog tillbaka henne igen, jag bad henne krama om mina axlar å huvet å hålla det in till sig så jag kunde luta ig på henne.. Det gjorde så ont, jag grät å undrade var alla sköterskorna tatt vägen och MAMMA!!!! När skulle mamma komma tillbaka?!?!?!

Jag kunde inte längre sitta normalt på toan så jag böjde mig ner, å sträckte mig bakåt å lutade mig mot henne å jag kommer ihåg att jag hela tiden sa Nej,nej,nej tyst för mig själv å Snälla Eldina hjälp mig!!
Jag märkte att hon fick tårar i ögonen och höll sig med ena handen om munnen för att inte börja gråta. Hon såg jätterädd ut och visste inte hur hon skulle hjälpa mig… Jag ville från toan för hennes skull å precis innan vi skulle gå ut därifrån kom mamma in..


… Även idag när jag tänker på, eller pratar om den situationen på toan börjar jag gråta. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, pga en urinblåsa!! …


Ja la mig i sängen och systrarna kom in igen, kontrollerade hur öppen jag var… fortfarande 8cm … De bad mig hela tiden andas lustgas å jag tyckte inte det hjälpte ett skit så jag bestämde mig för ryggbedövningen. Dom sa det skulle ta bort smärtan men inte trycket.. Å jag ville ha bort smärtan! Så vi bestämde att jag skulle få ryggbedövning och den ena gick för att ringa doktorn..
När hon kom tillbaka skulle vi bara vänta på honom… Nu bad dom mig ligga ner en stund.. Så det gjorde jag å på nått sätt var det skönt att få lägga sig.. Jag ville inte vända mig eller resa mig överhuvudtaget.. Minsta rörelse tog död på mig!


Helt plötsligt tvingade dom mig resa mig upp på knä, de reste sängens ena del och jag fick luta mig mot den… Först ville jag inte för ja inte orkade och smärtan… Men dom tvingade upp mig å skyllde på ”det är för din egen skull” .. vilket det egentligen inte var.. (tell you later) … så tillslut gjorde jag som dom sa… sen gick det knappt nån minut så bad dom mig lägga mig ner igen.. Å jag blev så irriterad så ja undrade Va fan va de bra för egentligen!


…Det visade sig att bebisens puls hade stannat av så jag var tvungen att röra på mig för att dom skulle se om de blev bra igen eller om de blev tvunget till akut kejsarsnitt, men det blev bra igen! (detta fick jag veta efter förlossningen) …

… Nu hade det gått en stund å doktorn kom tillslut.. Det var dags för ryggbedövningen! Nu Var jag tvungen att sitta upp, helt rak i ryggen och inte röra på mig! Herregud tänkte jag! OMÖJLIGT!!!! .. Först ”rengjorde” han stället där han skulle sätta in sprutan på ryggen. Därefter tog han först en spruta för att bedöva området där sprutan skulle in, och det gick bra.. Inga problem!  MEN.. Sen skulle själva ryggbedövningen in! ÅHH! Ja trodde ja skulle dö! Jag tog kudden från sängen och kramade om den runt magen, dom sa jag skulle göra det för jag höll mig rakare då av nån anledning… Men jag behövde krama!!! Så mamma ställde sig framför mig och kramade om mig.. Jag grävde ner ansiktet vid  hennes hals!

..Helt stilla skulle jag sitta! Nu Kände jag hur nålen stack in vid ryggraden! Åh fy faaan tänkte jag!!! Å nu tog värkarna och trycket i! Det gick inte att sitta stilla!!! Jag kunde inte sitta stilla!!!


Ni som har fött barn å vet hur det känns… Tänk er värkar och tryck som inte alls försvinner förrän man dratt ut nålen å satt i bedövningen.. Vanligtvis kommer värkarna en å en efter varandra och håller i sig ca 1min å sen försvinner dom å så kommer en till osv.. Ja ni vet.. Tänk er då en värk som inte alls tar slut efter 1min utan håller i sig tills själva allt är över, alltså när sprutan är ute och slangen å allt va de nu va är färdigt.. I ca 10 min alltså! Utan någon paus!! Ja då vet ni hur det var! Tänk er att man måste sitta stilla också!! Pihh, trodde ärligt talat att min kropp skulle ge upp pga smärtan..


Mkt möjligt hade han träffat på nån nerv som gick där mellan ryggraden och höfterna eller hur man ska beskriva.. Som gjorde att det blev som det blev… Jag rörde på mig en gång för att det tog i så jag ryckte till.. Å då var han tvungen till att dra ut nålen och göra om det från början.. Detta gjorde han 2 gånger om!  ….


När det äntligen var över så försvann större delen av smärtan å trycket var kvar.. Men det var just den trycksmärtan jag ville få bort, den andra störde mig inte så mkt! Men nej, jag hade blandat ihop dom (vilket ja tror de flesta gör) så den värsta smärtan var fortfarande där, med en – två grader mindre! Hehe ..
Tiden gick å det var dags att krysta ! Jag tog i och gjorde mitt bästa! Visst blev jag  helt utmattad emellanåt å mamma höll upp mitt huve mot bröstet som man skulle göra..
När huvet var ute var det dags för kroppen. Alltså sista krystningen! .. Men fan ta den! Den kom aldrig av sig själv! Sköterskan började trycka och massera en massa på min mage å det kändes ärligt talat som om allt ur  magen skulle åka ner!

Tillslut kom sista värken och 04:03 fick jag upp min lilla pojke på magen (helt blodig)… Jag fick hålla honom en kort, kort stund å när moderkakan kom ut började det forsa en massa blod!
Till en början sprutade det (bokstavligt talat) ut blod men sen rann det bara.. Det började fyllas under mig, det kände jag.. Kändes precis som när vattnet gick! En av sköterskorna tog Alvin från mig gav honom till Mamma å syrran och fick springa ut å ringa efter läkare och andra sköterskor… (allt detta fick jag reda på efteråt, när ja kommit hem) .. Till mig sa dom att allt va lugnt och att ja bara blödde litegrann..


Å jag som är helt ny i detta förstod väl inte att detta inte var normalt! Mamma å syrran såg ganska oroliga ut men jag tänkte inte så mkt på det.. Ja hade fått ut min lilla ängel och jag mådde såååå bra! Det gjorde inte alls ont längre! Haha ja var nog lite väl bedövad kanske?? …
Det kom in en massa sköterskor å läkare.. Jag som fattade noll å trodde det skulle va så hälsade glatt på alla å presenterade mig precis som om det inte var nått med mig.. Dom hade värsta pratet om vad som skulle göras och att det skulle göras snabbt.. Inte för att ja lyssnade..


I över 15min försökte läkaren stoppa blodet. Hon satte in massa bomullsbollar som skulle stoppa blodet tills en annan läkare kom dit.. När dom fått det stanna av var det dags att sy.. Enligt sköterskan var det inte mkt alls.. Men det tog väldigt lång tid i alla fall… (det var mkt dom inte ville berätta för mig) .. Jag hade iaf fått väldigt många stygn. Speciellt inuti.. Sen hade dom satt in en sån nålsak som skulle kopplas till påsar med blod.. Å ja låg där helt pigg å undrade va allt va till för.. Sån efterbliven! Haha . Läkarna å sköterskorna sprang ut å in hela tiden och kontrollerade om det var ok osv… Jag trodde det var helt normalt!


Efter att dom sytt färdigt och kopplat in nålar å sånt som behövdes, undrade jag om jag fick gå upp å gå duscha!  Å svaret blev ett strängt NEJ! Men jag förstod inte varför.. Jag mådde jättebra sa jag..


Dom tog upp sängen en aning så jag kunde halvsitta upp i den och så hämtade dom blöta handdukar som dom tvättade av mig med.. Ja va helt blodig på kroppen.. Det gick en stund å jag vaktades hela tiden av sköterskor som frågade mig – varenda minut kändes det som – hur jag mår, är jag yr, mår jag illa, är jag trött osv… Dom fick förståss samma svar hela tiden – Jag mår jättebra!
Efter en liten stund fick jag ställa mig vid sängen och trampa där jag stod.. Om jag känner mig yr så MÅSTE jag lägga mig ner sa sköterskan.., Jag mådde bra! Det var ju över! Haha


Mamma fick följa med mig till badrummet.. Jag fick inte duscha utan bara torka av mig å fräscha till mig.. Duscha var för riskabelt sa dom.. Å minsta lilla yrsel skulle jag tillbaka till sängen direkt.. Men nej.. Jag mådde för bra för att tänka på yrsel!
När vi var färdiga där gick jag å la mig igen.. Magen kändes som en säck som hängde ända ner till golvet, jag kunde inte gå normalt heller. Kändes som om jag tappade andan! Jag kunde inte ta några djupa andetag när stod upp eller gick.. Allting skulle ju komma på plats…


De kom in med en ”serveringsvagn” full med mackor, champagne saft och kaffe.. Plutten fick ligga å suga på mammas bröst under tiden å jag kände mig som världens gladaste mamma! Han var (ÄR) helt underbar!!

(… det visade sig att jag hade tur som överlevde förlossningen… många kvinnor som varit med om samma sak som jag, avled direkt efter förlossningen pga blodförlust.. I mitt fall även järnförlust.. Jag hade tur som har så stark ”kropp”. Den ger inte upp så lätt! … Och nu, efter så lång tid accepterar jag min kropp för hur den är.. Hade det kanske inte varit för min kropp är stark så Gud vet var jag hade varit nu… Mamma – när hon sa att hon skulle gå ut och röka – visste vad det handlade om och såg att dom förberett 6 eller 9 sprutor som jag skulle få Akut i låren om blodet fortsatt spruta ut som det gjorde först. Hon gick inte ut för att röka, hon gick ut i panik för att ringa till mormor. Hon grät och visste inte vad hon skulle göra!  ..


Men jag är nöjd, glad och accepterar mig själv för den jag är! Ja skiter fullständigt i om jag ser ut som en kossa eller inte.. Jag är ändå en stolt mamma till en underbar Alvin och världens lyckligaste dotter till världens bästa mamma! )

Fortsättning följer…


En reaktion på ”FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSEN

  1. Vilken dramatisk förlossning du hade! Vilken tur att allt slutade bra till slut! Föda barn är nog den största prestationen man kan göra!




Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


nio + 3 =