Jag och maken har blivit väldigt intresserade av en ras som är rätt ny och jag tror inte den är godkänd som ras i Sverige men är det i USA. Upptäckte den först på blocket. Har hittat några intressanta kennlar i Sverige, bland annat en i Stockholm.

Diesel skulle nog bli glad för en kompis. Jobbigt dock med valp men dessa hundar går inte att hitta som vuxna omplaceringshundar.

Min man gillar den Engelska bulldogen, jag tycker att den är så ful så den blir söt (dock inte alla, skiljer sig en del inom rasen tycker jag), charmig. Tyvärr är denna ras både dyr och har mycket problem med hälsan, inte så konstigt med det intryckta ansiktet (andningsproblem och stort underbett) och proportionerna på kroppen, hudproblem mm. Gillar egenskaperna mycket, lugn och inte stort motionsbehov, charmar de flesta, snäll och glad mm.

Men nu har vi hittat Olde english bulldog där de avlat fram hur engelska bulldogen var mer från början, mycket mer hälsosam och atletisk, rörligare. Det jag undrar dock är om denna ras är mer mycket mer aktiv och för stor?? Men av det jag har läst så ska den vara väldigt lugn inne och väldigt bra familjehund, lever 9-14 år. 14000 kr.

Vi har verkligen fastnat för bulldog-raserna och liknande raser, som vår fina biffiga rottismix Diesel. Jag måste skaffa en fralla i framtiden (fransk bulldog, den lilla söta) En dröm jag har haft i många är att starta en kennel, i liten skala. Funderar på om frallor skulle vara rätt ras

Det är så mycket lättare att ha hund som vi bor, en stor gård som de kan springa omkring på (vi har planer på att inhägna tomten), släppa ut de när de vill, gå långpromenader i härlig natur, våra olika arbetstider gör att vi inte blir borta så mycket, och nu byggs ju en stor lyxig hundgård som rymmer flera hundar, har även möjlighet att göra en till hundgård på samma sätt. Bodde vi i lägenhet skulle vi nog inte ha hund alls, inte just nu i alla fall.

Vi får se vad som händer i framtiden, eller hur Det är så roligt med framtidsplaner, att drömma, planera och längta

engelsk bulldog

frallor

olde english bulldog

denna dögulliga olde english bulldog valp finns på blocket nu..

Olde english bulldog, så fin men ovanlig färg!

Nu bråkar högra handleden igen, och jag som ska jobba imorgon! Den är så känslig för överbelastning, den blir svullen och gör fruktansvärt ont när man böjer den. En arbetsskada, det värsta är att det kan ta tid innan den är bra igen.

Men att stå och klippa gör allt mycket värre samt att det är sjukt smärtsamt. Men jag har inte råd att sjukskriva mig jag hoppas på att jag har tur och att det är mycket bättre imorgon..

Jag masserade maken igår som hade ont i ryggen, kände att det gjorde ont i handleden men fortsatte ändå dumt nog. Man tar ju i hårt samtidigt som handleden då belastas helt fel…fan..

Glöm inte att du kan följa mig på instagram! Bilder är så kul, så insta älskar jag! Lägger ofta ut bilder. 106 foton hittills hehe…

myfamilyjanina

Hur blir du bemött av andra vad gäller ditt yrke? Finns så mycket fördomar kring olika yrken..

-Vad jobbar du med?

- Jag är frisör.

Vad gör de då? Tittar direkt på mitt hår, sen kommer de vanliga frågorna:

-Vad skulle jag passa i?

-Klipper du hemma?

-Hur orkar du stå så länge?

-Det måste slita mycket på kroppen?

-Skulle jag passa i lugg? Är mitt hår slitet?

Antingen får jag känslan av att de tycker man som frisör är en blåst överstylad brud, eller så undrar de varför man satsade på ”bara” frisöryrket när vi frisörer faktiskt är bland de värsta plugghästarna (höga intagspoäng på frisörlinjen, i alla fall på ”min tid”), eller så känns det som att de är imponerade av att man dels orkar stå en hel dag och träffa så många människor och att utföra ett fint hantverk som inte vem som helst kan utföra..

När det gäller mig så, ja.. jag har varit rätt mycket stylad i mitt liv men tonat ner mig sen jag bildat familj ( för att det är kul och en del av mitt jobb), jag  var den där halvtrista plugghästen med högsta betygen i min årskull, valde frisöryrket pga intresset för att dels göra andra glada och för hantverket, jobba med händerna och intresset för färg och form, jag skiter i lön och status, alla är vi olika såklart, avskyr folk som väljer yrke efter just lönen och statusen..

Vad jobbar du med och hur blir du bemött??? Vore intressant att läsa om era erfarenheter

Kan du lita på andra människor? Jag tycker det är svårt..tyvärr..jag har lärt mig att man aldrig ska lita på någon, förr eller senare blir man sviken, det är min erfarenhet. Det är extremt få personer som jag vågar lita på i mitt liv, de allra närmaste. Det är tråkigt att behöva känna så men jag har alldeles för många tråkiga erfarenheter av så kallade vänner/släkt/bekanta/klasskamrater/kollegor/killar..

Det har nog blivit lite så att jag håller mig på avstånd, är misstänksam, överanalyserar, räknar alltid med att vara den där som blir sist vald eller som inte märks eller istället sticker ut. Jag föredrar hellre att inte synas i så fall…

Jag vet att jag är en jättebra vän/syster/kollega/fru men inte så många som är så värst intresserade känns det som. Det kan ju vara jag som faktiskt inte vill vara så social heller och som helst vill vara med de allra närmaste, lite blandade känslor, man vill men ändå inte.

Jag är glad för de personer jag har i mitt liv, de betyder mest.

Folk som ”känner” mig har nog märkt att jag absolut inte fungerar i grupp socialt, jag blir knäpptyst och obekväm. Hamnar jag istället med EN person eller högst två andra så kan jag istället vara väldigt trevlig och pratsam, gärna bryta isen. Så i min frisörroll har jag absolut inga problem ( jag har ju bara en kund i taget), men alla fungerar ju olika

Synd att man inte kan skriva om allt på bloggen. Man kan ju inte vara 100 % öppen tyvärr. Har massa känslor som snurrar runt just nu, var lite jobbigt att vara på jobbet idag för jag ville mest vara för mig själv, dra iväg nånstans och vara ensam med alla tankar och känslor. Men så kan man ju inte göra, så tillslut blev klockan 19.00 och nu är jag hemma..ibland vill jag verkligen bara fly iväg en stund!

Längesen jag teckna/målade. Provade lite ikväll faktiskt. Det blev ok men lite rostig har jag blivit

Nåt fel på mig, vill att det ska hända nåt jämt, eller jag vill ha ett projekt på gång som kickar igång mig, nu har jag inte det. Känner mig rastlös och uttråkad. Bloggen betyder mycket men samtidigt blir jag stressad om statistiken går ner. För jag tycker inte det är kul art driva en blogg ifall ingen läser..

Sen jag träffade min man har allt gått i 180! Pga mig! För att jag är sån, nu händer inte så mycket men istället finns det helt plötsligt tid för familjen så det tar jag tillvara på. Men det räcker inte för mig, jag behöver nåt som jag får brinna för, engagera mig i. Tyvärr är jag sån som blir besatt ett tag av nånting och sen tröttnar jag.

Senaste åren har det bara varit bebis i huvudet (det har ingen undgått som känner mig), älskar all planering inför ett barn, all spänning och nyfikenhet, varje vecka i magen, att få barn är det häftigaste son hänt mig! Jag har fortfarande bebis i huvudet men det blir inget bebisplanerande nu även om det kryper i mig.

Jag behöver nåt annat ”projekt” men kommer inte på nåt…tröttsamt att alltid känna en inre stress, i mitt huvud går allt i 180, tusen tankar, planer, mål, analyser och funderingar, konstant, puuhh, lite adhd över mig..

Alla vet hur kul det är att shoppa! Och när man nästan aldrig har möjlighet till det så ofta längre pga olika skäl så är det 100 gånger roligare! På lördag blir det SHOPPING! Gissa om jag längtar?!

Först barnvakt fredag-lördag, restaurang med maken fredag kväll och sen hela dan på lördag med kära syster och bara köpa kläder till MIG (för en gångs skull) men också lite till tösen (hur kul?!). Vi har fått presentpengar både jag och Mini. Jag får visa vad jag hittar sen.

Det behövs verkligen en sån helg, speciellt nu när jag knappt varit ledig utan jobbat extra flera dagar i rad plus mina ordinarie dagar, helt slut och längtar efter mys med småttingarna och bara vara.

förr köpte man kläder/smink/smycken titt som tätt

Funderar ofta på det här med att hitta rätt yrke, man ska ju jobba en evighet innan pensionen hehe. Jag är ju nu frisör och trivs jättebra med det! Speciellt på den salongen jag jobbar på, hoppas på många år till där.

MEN, jag kommer inte kunna jobba där hur länge som helst. Vet inte hur kul det skulle vara att jobba där som 40+ och med massa 20-åringar. Alla som är i 30-årsålderna börjar droppa av och skola om sig. Jag tror inte heller man orkar hur länge som helst varken psykiskt eller fysiskt med detta jobb, speciellt på vår salong, jag klipper kanske 15 personer på en dag och står hela tiden förutom på lunchen, 8 timmar står man på benen och gör samma rörelser. Beror väl lite på vad för salong man är på också kanske men jag vill inte jobba på en annan salong än den jag är på nu (lite annorlunda salong vi är och dessutom är vi anställda).

Har berättat förut att jag vill bli barnmorska, eller kanske sjuksköterska? Helst det förstnämnda. Men jag vill finna fler alternativ. Det enda jag vet är att jag måste jobba med människor, vill hjälpa/ta hand om andra på nåt vis, göra andra glada, vara ett stöd, finnas där. Det gör jag på ett sätt som frisör också, så många som blivit så glada när man klippt de, håret betyder mycket för de flesta ändå och sen är man ju amatörpsykolog samtidigt.

Jag har så svårt att komma på yrken, egentligen finns det ju många men man känner ju inte till allt som finns! Hjälp mig snälla!

Vad jobbar du med?

Trivs du eller skulle du vilja göra något annat och i så fall vad?

Man kan väl börja plugga vid 35 typ? eller hur