Fick äntligen på mig min vigselring idag!!! Har aldrig använt den förut och nu sitter den ganska bra, något tight fortfarande men jag har en del kilon kvar också. Vilken skön känsla att ha den på fingret äntligen, älskar min ring.

Hittade lite gamla bilder när vi var på mannens kusins bröllop. Det var samma sommar som vi träffades. Något smalare var man ju också haha. Tänk om nån hade sagt till mig där att ”om två år är ni gifta, har två barn, två katter och bor i hus ute på landet” Undrar om man hade trott på det då

En större bild på oss

min ring

I juni har vi varit tillsammans i 3 år. Vi har pratat länge om att gifta oss men vi har inte vetat hur vi skulle göra det. Det är ju pengar och tid som ställer till det och ska det vara litet/stort bröllop?? Hade vi haft ett stort bröllop och bjudit alla så hade vi blivit ungefär 100 personer! Tänk kostnader för lokal och mat?! Vi har inte den bästa ekonomin nu när jag är föräldraledig. Vi har ingen tid heller, fullt upp! Samtidigt vill man ju inte vänta flera år, eller ge upp tanken bara för att tid och pengar inte infinner sig. För mig var det inte viktigt att ha det där stora perfekta traditionella bröllopet. Visst, hade det vart kul men det skulle vi aldrig haft möjlighet att ordna.

Vi gifte oss borgligt den 16:e december 2011. Jag fick en idé att jag ville ha ett litet vinterbröllop där bebismagen skulle vara med hehe. Jag föreställde mig att jag skulle stå ute i en snötäckt vit natur, i en vit enkel och lång klänning där magen skulle komma fram fint. Det blev plötsligt lite bråttom eftersom Minelle kunde snart födas när som helst…
Det här fina bröllopskortet blev inte som jag hade tänkt riktigt haha. Det där snötäcket kom ju aldrig, så det var ju mest grått ute. Klänningen satt inte så fint som jag ville, ville egentligen göra håret finare och med lite löshår men det hanns inte med. Det värsta var att jag såg dubbelt så stor och svullen ut än vad jag trodde att jag skulle vara. Såg bra ut när jag såg mig i spegeln men kameran verkade lägga på 10 kg! (suck) Men det blev väl ok i alla fall

I november 2011 ordnade jag barnvakt åt Kian över natten, hos farmor och farfar. Jag överraskade min blivande man med jättegod hemlagad mat, blommor, tända ljus. Jag försökte göra mig så fin jag kunde med en svullen kropp och stor kula till mage. Den kvällen friade JAG till honom, man orkar ju inte gå och vänta på att han ska ställa frågan…haha. Han blev jätteglad och vi hade världens mysigaste kväll! Det datumet står på våra ringar.

Jag är inte döpt och vi är inte medlem i kyrkan så det blev ett borgerligt giftemål. Jag är inte intresserad av den religiösa delen så den hoppade vi. Den 16:e december, en fredag, åkte vi två och lilla Kian till statshuset och gifte oss i röda rummet. De enda närvarande var då våra älskade barn (mini i magen) och sen två tjänstemän som var vittnen och såklart vigselförrättaren som hade väldiga problem att uttala alla mina namn.

Efter den perfekta dagen så höll vi allt hemligt tills pappa K:s föräldrar skulle komma tillbaka på sin resa. Sen samlade vi våra familjer och bjöd på mat/fika och berättade allting. Alla blev paffa men glada. Vi visade upp våra ringar och jag har nu min mans efternamn. Vi ville inte ha ett litet bröllop med några bjudna eftersom det kändes taskigt att bara bjuda vissa, vilka ska man bjuda och vilka får inte komma? Jag är så nöjd med hur det blev med allt!

Kan dock inte ha ringen på fingret ännu, måsta få bort mer fett hehe. En dum grej var att vi nyligen hade gjort det där faderskapsintyget som sker automatiskt om man är gift! Hade vi väntat lite med det så hade vi inte behövt åka dit och fylla i massa papper.

Om du vill/har gift dig, hur var ditt bröllop eller hur skulle du vilja ha det den stora dagen?

såhär skulle det ha sett ut, från förra vintern