Alltså jag har verkligen ett problem med min kära sambo (hatar det ordet, men vi är ju inte förlovade och inte gifta så får väl kalla honom det!). Vi ser inte på det här med städning på samma sätt. Kanske är jag överdriven nu för att jag är gravid, man får ju lite ”hus, städ och fixnoja”, men tycker fasen inte att jag överdriver i det här sammanhanget!
Okej, så här ligger det till…
Vi har köpt en kattunge (det var INTE genomtänkt!) som nu bott hos oss i 3 veckor. Han heter Boris och ja han är fantastiskt söt. Men det är ta mig i brasan ALLA KATTUNGAR, söta alltså. Hur som helst, kattungar bajsar och kissar – inget nytt med det – i sin kattlåda, med tillhörande ”skvätt och sparka kattsand ritual” efteråt, inget man kan göra nåt åt de måste de. Men extrakanterna på kattlådan till trots, gör inte att det inte blir en liten grusplan av kattsand på en enmetersradie runt kattlådan tyvärr… Denna inklusive de små korvarna är så länge jag är gravid under min sambos ansvar att dagligen avlägsna, då kattavföring inte är något man ska vistas med som gravid. För att underlätta för honom köpte jag till och med en separat liten spade som är speciellt utformad för ändamålet i fråga. Bara å plocka upp och gå 2 meter till toalettstolen och trycka på spolknappen. MYCKET SIMPELT. Tar ca 10 sekunder.
Självklart fattar ni alla vid det här laget vart jag vill komma – JO BAJSKORVARNA LIGGER KVAR. I DAGAR…
Idag när jag passerade, vilket jag måste för att komma till badrummet och tvättstugan så fastnar i vanlig ordning kattsandskulor under mina fötter och korvarna möter mina blickar. Samtidigt som jag håller andan ser jag också att där ligger också den där jädrands kattsandsspaden. Men utanför lådan – på golvet! Snusk!
Bredvid står den bärbara dammsugaren jag specifikt bett honom att INTE ANVÄNDA TILL DETTA ÄNDAMÅL då den inte suger upp ordentligt utan snarare bara vispar runt smutsen. Trots det tar jag den i mina händer och börjar försöka dammsuga upp det värsta, även fast jag kanske inte borde. Men det går inte överhuvudtaget, varför…? Jo, dammsugaren väger typ 10kg (mot sina normala 1.5) vilket är ett tydligt tecken på att den är jä-ligt full. Så det enda den är kapabel till nu är att blåsa ut den skit som redan sugits in. Soft. Nu har jag kattsand över hela golvet.
4 meter därifrån står den ”ordinarie” hederliga gamla VOLTA-dammsugaren så jag tar tag i den för att dammsuga upp hela kattlådan om så ska behövas. Men icke det inte. Den var det STOPP i. Alltså, att jag inte fick ett sammanbrott. Sammandragningarna var ett faktum när jag kom från garaget en stund senare med en skruvmejsel i hand. In och peta för att se vad som satt fast. Splif misstänkte party och ville vara med, vilket inte direkt underlättade mitt arbete, och Boris blev självklart nödig mitt i allt och skulle upp i kattlådan – allt var som i en dålig komedi.
Genomsvett fick jag till slut ut vad som stoppat upp slangen, en enkrona. Lyckopeng.
Utmattad på soffan nu med ett rent golv, vad gör man inte för att slippa plugga statistik?
Ledsen älskling men ikväll blir jag tjatkärring igen. Så trött på att tjata på min egen blivande man som om han vore min än ofödde son. Suck vad gör man?!
Life is good
Vill man finna ro i storstadsstressen kan jag varmt rekommendera Norrland!
Jaha, då har man skrivit den där förbannade tentan som hängt över mig i flera veckor nu. Det gick brutalt illa. Jag har aldrig skrivit en så dålig tenta i hela mitt liv! Eller jo, en gång men då hade jag inte pluggat så den räknas inte. Den här gången hade jag verkligen kämpat! Åtminstone så gott jag kunnat mellan fighter med katt, hund, sovpauser, dammsugarmåsten och allt var det nu varit som kommit emellan…
