Dagsarkiv: 27 juni, 2011

Add Comment Register
Annons

Googlar Skallskador

Ligger här på sjukhuset och googlar skallskador. Halkade in och läste en så bra grej jag hittade på ”prolina.se/vårdgivande-artiklar” som jag bara måste dela med mig av.

Inte för att Alsira nu föll men nåt föll ju ändå ner på henne.. Snacka om att man ligger och klandrar sig själv…

Pulsen tagen ytterligare två gånger nu på snuttan och den verkar stabil, lite låg men bara för att hon sover… Hoppas allt är helt som det ska med henne. Hon har inte fått någon stor bula i alla fall och verkar inte jätteöm när man trycker mot lilla huvudet. Fy vad otäckt det här är.

TACK FÖR ERA KOMMENTARER!!! De värmer här på den kalla britsen. Önskar jag fick plats nere i vagnen bredvid min älsklingstös…

Så här skrev hur som helst ”syster Inga-Lill” i alla fall, tyckte det var tänkvärt. Så läs om ni orkar!

>> Varför barn trillar från säng och skötbord?
Jag har läst någonstans, alternativt sett på typ national Geographic eller liknande, att människobarnet egentligen skulle ligga lika länge i magen som elefantungen, dvs drygt tjugotvå månader. Det lär vara förklaringen till att vi är de enda däggdjur som föder helt hjälplösa ungar. Vi går ju inte och står förrän efter ca 22 månader så det är ju ingen helknasig teori. Anledningen till att vi inte ligger kvar och utvecklas i lugn och ro är förstås våra stora skallar. Vi måste ut innan skallens plattor börjar växa ihop!

Många föräldrar tror att det går att träna barnet att gå tidigare eller att röra sig överhuvudtaget. Ofta möter vi i hälso- och sjukvården stolta föräldrar som visar upp sina telningars färdigheter. Eftersom det är så gulligt med glada och stolta anhöriga så säger vi oftast inget om det, vi lever bara överseende.

Men det finns en farlig baksida av att vi ler så fint i stället för att undervisa om barnens neurologiska och motoriska utveckling.

Som rådgivningssköterska och SOS-sköterska talar jag, kanske inte dagligen, men näst intill, med gråtande föräldrar vars barn fallit från soffan, sängen eller skötbordet.

De har vänt sig om en tiondels sekund och under tiden har barnet fallit.

Det som egentligen hände är att ungen plötsligt kunde något den inte kunde en sekund innan.

Varje färdighet barnen plötsligt har, tillkommer blixtsnabbt. Det finns ingen förvarning. Man kan säga att nervsystemet växer som två klängväxter som närmar sig varandra,plötsligt är de så nära så de touchar varandra och de två växterna förenar sig bildlikt till en. Och småkrypen kan krypa över.

När barnets nervbanor är tillräckligt nära kan impulsen från hjärna gå över från en nervbana till en annan och plötsligt kan barnet exempelvis vända sig! Det går inte att förutsäga när det ska ske, det går framför allt inte att träna upp.

Förmåga att gå finns bara en dag. Sorry, alla föräldrar som stolt håller barnet upprätt i händerna och visar hur barnet trampar luft – det är inte gångträning. Det är reflexer.

Och det är viktigt att förstå och acceptera det för att förebygga till exempel fallolyckor. För om man vet det så tänker man inte fel:

-Han har alltid legat stilla på skötbordet, jag kan ta upp de rena byxor från golvet.

Vet man hur det fungerar tänker man rätt:

– Tänk om han plötsligt vänder sig första gången medan jag böjer mig ner! Jag håller en hand på hans mage – jag når ändå.

Och då lämnar inte barn i soffan, eller i sängen utan att lägga något framför så att de inte plötsligt kan rulla runt och ner.

Vi som jobbar på BVC (jag gör det inte för närvarande men räknar fortfarande in mej i skaran )måste nog sluta le när föräldrar är gulligt okunniga.

Alltför många ungar åker i golvet på grund av den gulligheten.

För det mesta går det ju bra, i regel åker de i golvet innan skallplattorna har klistrat ihop och det gör att smällen i huvudet fördelas snyggt, men det är trots allt en mycket onödig och tråkig upplevelse för familjen.

Vad gör man om det har hänt då ?

Har ungen varit avsvimmad och/eller kräks mer än en gång ringer man 112.

Om så inte är fallet så ringer man sjukvårdsrådgivningen så man är säker på att man inte gör en felbedömning. Men har ungen skrikit efter den första chockade sekunden och inte kräkts mer än en gång (har dom nyss ätit kräks dom ibland när dom är upprörda) kan man i regel vara hemma. Dom får sova, barn sörjer när dom gör illa sig och sover bort sorgen, men man ska kolla vakenhetsgraden var tjugonde minut i fyra timmar.

Det gör man genom att killa dom under fotsulorna eller i handflatorna var tjugonde minut. Barnet ska då dra sig undan, så där som man gör när man vill fortsätta att sova. Gör det inte det måste man kontrollera att det går att väcka barnet. Det gör inget att barnet blir vansinnigt argt och irriterat. Ett skrikande barn är i alla falll inte särskilt sjukt. Om det inte går ringer man 112.

En bula i huvudet är oftast inte så farligt. Om vi får en ytlig blödning i våra stora muskler så sjunker dom ju ner i musklerna och vi ser bara ett blåmärke. Men kring huvudet så har vi fina, tunna muskler och en blödning där har ingenstans att ta vägen, därför får vi bulor när vi slår huvudet.

Men som sagt, även om barnet verkar oskadat ringer man sjukvårdsrådgivningen. De kan avgöra om det är en farlig bula eller om det är något annat som verkar lurigt. Det här gäller ju det bästa vi har och det är om inte annat skönt att dela upplevelsen med någon annan.

Syster Inga-Lill. <<

Gjorde precis "kittla under foten testet" som Syster Inga-Lill skrev om och Alsira reagerade som hon skulle! :)

20110628-002944.jpg

Annons

Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Kvällen slutade i ren skräck. Jag lånade en toalett med skötbord på Scandic Plaza efter träningen för att byta på Alsira. Allt gick bra ända tills jag lyfte upp henne från skötbordet och fällde tillbaka det… Trodde jag, skötbordet som var i järn(!) föll tillbaka, ner av sig själv. Det träffade både Alsira och mig i huvudet. Jag har aldrig tidigare blivit så rädd!

Med en gallskrikande dotter i mina armar rusade jag mot Linn, min syster som väntade utanför, skrek åt henne att ringa 112 medan jag for mot baren och hämtade is för att hålla mot Alsiras huvud.

10 minuter senare var ambulans på plats och ytterligare 10 minuter senare var vi där vi är nu. På Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

De verkar ha gått bra med min älskling. Hon är röd på ena sidan av huvudet och man kan ana ett blåmärke på gång. De har varit oerhört hjälpsamma och gulliga här, lyssnat på hjärta, lungor, tagit puls, kollat i ögon, öron och svalg.

Vi ska stanna här i 6 timmar för observation. Hoppas allt fortsätter se bra ut så vi kan komma iväg på vår resa imorgon bitti. Men minsta tvivel och jag stannar. Ingen tvekan.

Simon fick åka hem nu och slutföra min och Alsiras packning… Hur det nu går. Men kan verkligen inte bry mig mindre just nu.

Åh min lilla dotter, jag älskar dig så!

20110627-224338.jpg

Annons
Annons
Annons

Det kom ett paket…

Kolla in vad jag precis fick av en DHL-gubbe som ringde på dörren! WOW! Spännande spännande!

philips avent

…återkommer snart om innehållet, ska bara käka upp min powerlunch först! Är ju spinning och träning som gäller ikväll så måste ladda med protein!

protein mellanmål

En burk tonfisk
En matsked majo
3 kokta, hackade ägg MEN bara 1 äggula (måste tänka på kolestrolet!)
Salladskrydda efter smak

SJUKT GOTT!

Annons

Gran Derby Hotel – Barcelona

Simon ringde precis och sa att han bytt boende för oss i Barca. Först hade vi en lite större lägenhet bokad än vi egentligen behövde för det fanns tidigare, nu avbokade, planer på att få ner gäster. Den hade ingen pool heller vilket vi helst ville så vi kunde busa med Alsira eftersom havet förmodligen är för kallt för henne. Nog om gamla boendet!

Nu ska vi istället bo på hotellkedjan Small Luxury Hotels hotell Gran Derby! WOW säger jag bara, här ska lyxas i en vecka! Vi ska bo i en junior suite vilket innebär en 30kvm lägenhet med två balkonger, en mot gården och poolen(!!!) och en mot typ vägen eller nåt. Eller hur det nu var! Verkar grymt i alla fall! Nu längtar jag tills vi är där!

Här ska schteeeeekas!!!


Annons

Naturen är bra häftig!

Herre gud vilken vilja hon har min dotter! Under bara de senaste dagarna har hon väldigt tydligt börjat visa vad hon vill och inte vill. Munnen snörps ihop till en stenhård liten sluten dörr som vägrar släppa in något hon inte är intresserad av. Går inte att få in en sked gröt, en nappflaska eller napp där inte. Hon kastar nappar och nappflaskor hej vilt när hon är nöjd och drar dem våldsamt mot munnen/ansiktet (finmotoriken är minst sagt avlägsen!) när hon vill ha dem.

Tycker mig se utveckling hos henne för var dag, men det kanske är bara som mamma man ser sånt hos sitt eget barn, vad vet jag? Duktig är hon i alla fall. Tycker jag.

Igår kväll när jag kom hem möttes jag av den här synen:

DSC06019

Mina stackars örter och plantor!

… m e n  efter en hel del vattning igår kväll möttes jag nu i morse av denna häpnadsväckande förändring!
Se särskilt tomatplantan närmast vågen till höger, helt otroligt häftigt!

my miracles växter

Naturen är bra häftig!

Nu ska jag börja fixa och dona här hemma inför imorgon för då åker vi till Barcelona!

En vecka blir vi borta, ska bli underbart, även om jag erkänner att jag börjat bli en sån där typ som ”trivs bra hemma”, ha ha, ärligt talat så hade jag gärna kört en hemmavecka nu. Vill fixa i trädgården och bara ta det lugnt. Speciellt nu när sommaren är tillbaka i Stockholm! Men det kommer bli underbart när vi väl är där. Fasar dock för flygresan eftersom jag numera är helt stört flygrädd, väldigt jobbigt. Hoppas jag kommer över det snart så jag kan njuta av resor precis som jag gjorde innan. Helt skräckslagen vid flygningar sedan jag fick barn. Vet inte om det har något samband?!

Men men, dör man så dör man!